Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3. Den 18 Oktober 1903 - Rudolph Falb † - En annan Henrik Vrede. Af Olof Sjöström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RUDOLPH FALB. †
den bekante väderleksprofeten.
Den världsbekante österrikiske
väderleksspåmannen Rudolph Falb
afled nyligen vid 65 år ålder.
Falbs »kritiska dagar» emotsågos
alltid med stor spänning, icke
minst af de många
vetenskapsmän som i Falbs teorier sågo
endast haltlösa hypoteser ocli som
voro angelägna att visa hur föga
värde förutsägningarne hade. Men
mångfaldiga gånger slogo den
förkättrade spåmannens förutsägelser
in, och allmänheten hyste stort
förtroende till sin profet. Hans
teori påvisade att månens och
solens samverkande attraktion å
atmosferen samt å jordens i
glödande och flytande tillstånd stadda
inre skulle på vissa kritiska
dagar (som inföllo vid fullmåne och
nymåne) framkalla jordbäfningar,
cykloner, stark nederbörd med
hagel, åskväder o. d.
Efter fotografi- RUDOLPH FALB I SITT ARBETSRUM. KUM : B** SUfmrvar*
EN ANNAN HENRIK VREDE.
en hjältemodig skånsk ädling.
Väl bekant är berättelsen om, huru den lifländska
adelsmannen Henrik Vrede vid Kirkholm
räddade Karl IX: s lif. Säkerligen skulle historien vimla
af liknande exempel, därest icke de flesta dylika
hjältedåd i stridens hetta och larm passera
jämförelsevis obemärkta.
Helt nära vägen vid Frägnareds by,
Skäl-linge socken i norra Halland, står en stor,
mossbelupen sten, hvarest några spridda, rostbruna fläckar
af folket anses skänka stöd åt den berättelse, som
är förknippad med nämnda sten.
Den 21 februari 1612, då härtig Johan af
Östergötland befann sig på ett hämndetåg inne
i Halland, stötte han vid ofvan nämnda by
oförmodadt på en dansk styrka, bestående af 7 fanor
ryttare, hvilka anfördes af danske konungen
Christian IV själf samt härtig Georg af
Lüne-b u r g, hvilka just återkommo från ett härjningståg
inåt Västergötland. Klockan var 5 på e. m. och
det började redan skymma. Öfverraskningen var
ömsesidig. Härtig Johan, hvilken på förmiddagen
segerrikt sammandrabbat med en annan fientlig styrka,
lät, så snart han blef varse de fientliga fanorna,
genast blåsa till anfall. Anloppet var så häftigt,
att de främsta af fienderna kastades öfverända,
åstadkommande förvirring bland de efterföljande. Den
flyende förtruppen störtade rakt på den bakom
stående hufvudstyrkan och drog äfven denna med sig.
De danske hade vid detta tillfälle gripits af en
pa-nisk förskräckelse, som ful’komligt behärskade dem
och gjorde dem oförmögna ti.l motstånd. Förgäfves
sökte officerarne förmå folket att stanna. Hvarken
böner eller hotelser hjälpte. Allt rycktes med i
ett förvirradt kaos.
Konung Christian omgafs vid detta tillfälle af
åtskilliga utaf Danmarks förnämsta ädlingar, af hvilka
de fleste stannade på platsen. Så gjorde t. ex. den
unge skånske ädlingen Sten Rosensparre,
hvars död var så mycket mera att beklaga, som han
var den siste af sin ätt. Äfven Danmarks
berömdaste man på den tiden — näst konungen —
Christian Barnekow slutade här sitt lif, sedan han
dock blifvit i tillfälle att rädda sin konungs.
Christian Barnekow ansågs såsom Danmarks
lärdaste herreman sedan Tycho Brahes tid. Genom
trägna studier och vidlyftiga resor, hvarunder han
bl. a. besökt Egypten och Palestina, förvärfvade han
sig stor lärdom och grundliga insikter. — Inom
parentes kan här nämnas, att ännu lär å W i d t.
-s k ö f 1 e gård i Skåne förvaras ett aflatsbref, hvilket
B. för 2 Rdr. tillhandlat sig i Palermo.
Hemkommen togs hans lärdom och erfarenhet
genast i anspråk af konungen. Han deltog i
åtskilliga beskickningar. Så afsändes han t. ex. år 1594
till Skottland för att där å Christian IV: s vägnar
stå fadder åt konung Jacobs äldste son med dan-
— 36 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
