Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11. Den 13 December 1903 - Den nybildade Ceciliakören - »Klostertukt» af Ulla Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NYBILDADE CECILIAKÖREN.
Den 3 dec. hade den nybildade Ceciliakören i
Stockholm under hr Åkerbergs dirigentskap sin första
konsert, åhörd af både konungen och andra k. per^
söner. ’ Prinsessan Ingeborg är körens beskyddarinna.
Ceciliakören är på sätt och vis en fortsättning af
Filharmoniska sällskapet, som nyligen af ekonomiska
skäl måst nedlägga sin verksamhet. Detta sällskap
kommer emellertid att fortsättas också af Nya
Filharmoniska sällskapet, som f. n. är under bildning.
Vår tids Ceciliakörer, bildade efter mönstret af
den äldsta i Rom 1584, och hvilka existera i många
städer, inskränka sig icke till att låta höra den gamla
kristna kyrkosångens pärlor, utan odlar äfven mera
världsliga a capella-saker. Framgången vid den första
konserten i Stockholm, upptagande körkompositioner af
Lasso, Palestrina, Wüllner, Cui, Lotti, Brahms samt
solostycken af Franz, Schubert, Manacini och
Cornelius och duo af Sully, var ganska stor och lofvande.
Klichi: Kern. A.-B. Bengt Silfversparre Sthlm—Gbg
HVAR 8 DAGS STOCKHOLMSFOTOGRAF.
DEN NYA CECILIAKÖREN I STOCKHOLM.
KLOSTERTUKT.
EN MUNKSTUDIE. För HVAR 8 DAG af Ulla Linder.
Solen började stupa mot väster. Genom det
höga, upptill rundade fönstret, som vette ut mot
korgången, föll en lång, brandgul strimma in öfver
refektoriets gråa golf ända fram till foten af det
stora ekbordet i midten af rummet. Själfva
bord-skifvan låg i en skugga som tycktes ännu djupare,
än den i själfva verket var, genom kontrasten mot
den ljusa solfläcken där framför.
På andra sidan af bordet, midt emot det soliga
fönstret, satt en person lutad öfver en massa hvita
pappersblad och skref. Det var en lång man, tunn
och mager, med grågul hy, en mörk skäggbotten öfver
haka och kinder och ett par svarta, spejande ögon.
Så som han satt, framåtlutad och med nedböjdt
hufvud, syntes den kala hjässan som en matt glänsande
rundel skimra genom dunklet.
Han hade ett svårt tankearbete den gode
guar-dianen i S: t Nicolai kloster. Det gällde att, utan
att stöta sig med confratern i S: t Botvid, likväl
ge honom svar på tal, så att han hädanefter behöll
för sig själf sina funderingar om slappad kyrkotukt
och munkarnes tilltagande världslighet. Det var
tredje skrifvelsen på en månads tid i detta ämne som
guardianen i S: t Botvid lät sända och pater Erasmus
var nu trött på högtidliga oratoriska mästerprof och
understuckna insinuationer. Han kunde själf
uppträda som reformator lika väl som Johannes, om
sådant påfordrades, ingen kunde vara mera mån
om klostrens bestånd och anseende än han. Men
han var, Gudi lof, ej anstucken af en fåfänglig
äregirighet.
Han lutade sig bakåt i den trekantiga ekstolen,
vände sig litet på sidan, så att dagern skulle falla
på pappersbladet som han höll i handen och började
långsamt och halfhögt läsa igenom, hvad han
skrifvit.
S: t Nicolai kloster den 28 sept...
»Confrater i Christo, kärälskelige och högt
värderade broder Johannes I
Salutatem quam plurinam tibi dilectissime in
Christo fräter Johannem.
Jag kan icke förhålla dig, käre broder, att dina
tri skrifvelser af den 2: e, 15: e och 23: e hujus
kommit mig tillhanda och hafva de mig stor och
rättmätig fröjd och hugsvalelse förunnat.
In particulari fröjdar det mig att förmärka det
vi båda, när allt kommer omkring, äro så i tankar
och tycken likastämde. Låtom oss ock hoppas, ait
tro och gärningar äfvenså, när de en gång inför
Christi och helgonens domstolar dömas och vägas
skola, varda likaså probable.
Du talar, värderade collega, utförligen och
be-synnerligen om den ruttenhet som du tror råda in
genere i nutida kloster och in specie i klostren här
i Vestergyllen. Med anledning häraf förmanar jag:
säg intet annat, än det du vet — tro intet annat, än
det du sett! — Dock anser jag dig vara alltför sann
och nogräknad för att ditt conscientiam skulle
tilllåta dig att tala dessa ord på endast lösa grunder.
Jag kan beklaga dig, confrater, men intet mer. Hvar
och en se till, att han sope rent för sin dörr. Hvar
och en guardian skicke sig så, att hans kloster må
behålla sitt anseende och goda rykte.
Ad vindicandam sententiam tuam anför du
ex-empli gratia att tid efter annan klostren hafva
behöft reformeras och rensas. Du menar, att nu vore
åter en sådan tid för handen. Vare långt ifrån mig
att vilja minska den gloria som in secula seculorum
tillfaller sådana män som abboten af Clugny, den
helige Benedictus, Berno eller andra, men, min
broder, en annan sak är att bringa oreda i Guds
bröd-rasällskap, när det ej är af nöden. Vakta dig, att
det icke tilläfventyrs är fåfängans djäfvul som kastat
ut åt dig sina förgyllda krokar. Nappa icke för fort,
min broder. Håll dig hårdt vid ödmjukheten.
Ransaka dig själf och bekänn inför Gud hvad det är
som innerst inne drifver dig till opposition. Djäfvulen
älskar all opposition, broder, han älskar reformerna.
— 11 fi —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
