Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 14. Den 3 Januari 1904 - Veckans porträttgalleri - »Under kulorna» af Walter Hülphers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER KULORNA.
För HVAR 8 DAG af E. Walter Hulphers.
Kanonerna hade talat ut och det var
handgevärens och bajonetternas sak att afgöra träffningen.
Första kompaniet af »De irreguliära» hade tilldelats
äran att göra den första våldsamma chocken och
ordern lydde så enkelt och tydligt som möjligt.
»Förjaga dem ur deras gropar!» Det vill under
modär-naste krigföring säga: Fall ned som en knuten hand
efter ett slag, men slå, slå hårdt, så att motståndaren
för ett ögonblick blir förbryllad. Sen kommer
kompani efter kompani, bataljon efter bataljon och tager
vid där ni blefvo liggande. Och trampa ner eller
förtrampas, tystna för alltid eller uppstämma
jubelrop öfver massor af fallnas lik.
Strax bakom skyttelinien, bildad af »De
irregu-lieras» andra pluton, låg löjtnant Jerome O. Ward
bakom en sten och pratade med en man i ledet, som
mellan orden då och då dök ner mot marken och
tog sikte för att sju bistra sekunder efteråt skicka en
kula mot en brun rullsten åtta hundra meter framåt
på Karroo.
»Du skjuter för högt, Victor», sade han och
riktade sin kikare mot boernas skyttegraf. »Klippan
bakom narrar dig så att du missar den djäfvulen.»
Den tilltalade fyllde på nytt magasinet i sitt
gevär och tittade med gråkalla ögon efter rullstenen.
»Du ska inte kalla honom djäfvul, Jerome»,
svarade han. »Jag ger mig den svarte på att det är en
ovanligt hygglig karl, om vi bara mötts under andra
omständigheter».
Sen han åter aflossat ett skott och fått in
geväret fortsatte ban:
»Och det är ju rent af löjligt hur jag här ligger
och bommar på honom. På den där sidan vet jag
då åtminstone af fem fullgoda gentlemän, som jag
tömt mitt glas whisky tillsammans med i Kap. Och
jag skildes från dem fullkomligt som deras bäste vän.
Och vi kommo sams om att skjuta på hvarann efter
bästa förmåga så snart »farbror Paul» fått kriget i
ordning. Det kan ju hända att den där framme är
en af dem ... Ja men nu!...»
Han rörde på ryggen som en katt när han
samlar sig till språng, när han sköt fram geväret och tog
sikte. Skottet föll. Han lyfte litet på sig för att
kunna se bättre, men dök hastigt in bakom sitt skydd
och förde in ny patron.
»I dag blef det nog ingen skyttemedalj för Erik
Ström om jag låg på skjutfältet därhemma och
beräknade vinden.»
Han suckade, men det var inte öfver felskottet
utan det var ordet därhemma som var orsaken.
»Nu blir det bestämdt någonting af», sade
löjtnant Ward. »Jag ser att de ha några konster för sig
kring fanan borta vid generalstaben. Nu få vi order
att gå!»
»In i himmelen ja eller annorstädes. Men då
signalen kommer, så kryp hit får jag trycka din hand
för sista gången!»
Ward kröp på alla fyra fram till sin vän och
blef liggande vid hans sida bakom samma sten där
denne tagit betäckning. Skotten framför dem smällde
som pisk-klatschar, och kulorna refvo upp dammet
som en rök omkring dem, där de med döfva ljud
slogo ner i den mjuka marken.
»Du kommer ihåg hur vi första gången blefvo
bekanta Ward», fortsatte Ström under det han allt
jämt höll ögonen på fiendens skyttegraf för att gripa
hvarje tillfälle i akt som yppade sig att skjuta. »Det
var där nere i Plaff- eller Ploffontein eller hvad det
heter. Där jag hade nöjet göra dig den där lilla
tjänsten som gjorde oss till bröder för den korta tid
som blef oss förunnad att lefva, som jag tänker.
Och där du i gengäld gjorde så att jag fick det stora
nöjet att bli skjuten på det här trefliga stället i stället
för där borta . . .
Jag har ärligt berättat dig det mesta af mitt lif,
innan jag tog emot ditt handslag. Det, hvarför jag
kom hit, du vet. Men jag har aldrig för dig eller någon
annan berättat den allra innersta orsaken till det.
Men i dag, strax innan vi skola till att dö, anser jag
min botgärning fullbordad. Det skall liksom bli med
rakare rygg som vi båda gå sida vid sida fram emot
det okända. Därför vill jag tala om alltsammans för
dig».
Han drog in geväret och rände sig om på rygg
så att han kom alldeles intill föjtnanten.
»Gevärspipan är ohandterlig, och jag orkar inte
skjuta längre. Det är bättre att jag hvilar mig tills
det gäller».
Löjtnanten gjorde ingen invändning, hvarför han
låg kvar och såg upp i himmelen, där stjärnorna
började tändas. Teg en lång stund innan han
fortsatte.
»Ja där uppe fann jag det... alltsammans. Och
mig själf och hvilken väg jag hade att gå. Under
Karroos hvita stjärnor ... de som komma en att
tänka på ett djurs suckande . .. Att min väg inte var
hämdevägen utan törnevägen fram till den stora
ödmjukhetens frid. Och så. .. fann jag att jag aldrig
skulle försöka rymma mer, för det var min mening
att rymma den gången, du vet. Jag ville hem för
att fördärfva en människa som jag under tusen
lidanden lärt att hata. För min egen del var jag trött
och ville sluta, men innan dess skulle jag ha en
annan med mig. En kvinna. Hon som gjort mig till
den jag var. Och som lät mig gå ensam, sen jag
gjort som hon bad mig. O Gud, så jag älskade
henne.
För du skall veta att jag var ung då och förstod
så litet af världen. Hade knappast sett mer än det
som låg närmast utanför min fars stugudörr. Och
när jag kom till den lilla staden där jag skulle
tillträda min anställning syntes mig allt så stort och
underligt. En ny värld. Men alla de lockelser den
erbjöd mig voro dock alldeles ofarliga . . . ända tills .. .
(TILLHÖR VECKANS PORTRÄTTGALLERI.)
J. R. THEGERSTRÖM. †
D. J. ELGÉRUS. †
Örebro stads äldste och främste
borgare, fabrikör Daniel Julius
Elgé-rus, afled därstädes d. 22 dec. 86 år
gammal. E., som.. under ett 60-tal
år varit bosatt i Örebro, har lifligt
tagits i anspråk af kommunala
intressen såsom led. af en mängd
olika styrelser m. m. Led. af
stadsfullmäktig.
Den 15 dec. afled i sitt hem i
Djursholm f. d. grosshandlaren
Johan Robert Thegerström. Han var
född 1824 och innehade till för
någon tid sedan firman Rob.
Thegerström & C:o i Stockholm.
— 231 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
