Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 16. Den 17 Januari 1904 - Otto Emil Lindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OTTO EMIL LINDBERG.
Professor Lindberg, hvars bild vi i dag återgifva,
är en af Göteborgs populäraste personer. Som läiare
vid Göteborgs högskola har han i sällsynt grad
hc-kats vinna sina lärjungars tillgifvenhet och väcka
deras intresse för sitt ämne. Men hans varma nit
för allt bildningssträfvande och för alla humanitära
rörelser har ej tillåtit honom att inskränka sig till
denna mycket kräfvande lärareverksamhet och
därmed förenadt vetenskapligt arbete, utan vid sidan
häraf har han funnit tid att genom föreläsningar,
föredrag, tidningsartiklar och populära skrifter i vida
kretsar verka för spridande af kunskap, sedlighet och
religiositet. Hvad som härvid gifvit professor
Lindbergs namn en så god klang och gjort hans
inflytande så stort är icke blott den klara och tilltalande
form, hvari han vet att kläda sina tankar, utan ock
det, att man öfverallt bakom orden märker en man,
som själf kämpat sig till sina åsikter, och ett hjärta,
som klappar varmt för de små och vanlottade i
samhället.
Hvad som förut i icke ringa mån bidragit att
alldeles särskildt dana professor Lindberg för
folkuppfostrarens kall är den utveckling han själf
genomgått och de mer än vanliga svårigheter han haft
att öfvervinna, innan han nått sitt mål. Om sina
lefnadsomständigheter har han själf meddelat oss
följande:
Född 3 maj 1850 i Kila förs. nära Nyköping ge
nomlefde jag en tämligen glädjefattig och besvärlig
barndom, tills jag, efter att hafva försökt mig på olika
yrken, vid 18 års ålder såg min nästan obetvingliga
lust för studier tillmöteskommen. Jag hade lämnat
hemmet vid ungefär 14 år med absolut ingenting
annat som bagage än en god och intelligent moders
religiösa och moraliska ledning och råd. Men detta
var ett bättre arf än något annat. Ty det hade
förmått att bevara mig för frestelser och gjorde, atc
när jag sedan sammanträffade med goda och religiösa
människor, det redan inneboende allvaret kunde
vidare utvecklas, så att jag egentligen från så långt
jag kan minnas varit en religiöst reflekterande och
lefvande människa.
Naturligtvis står jag i outplånlig tacksamhetsskuld
till goda och ädla människor för, att jag fick ägna
mig åt studiebanan; ty de lektioner jag under tiden
gaf, räckte naturligtvis ej på långt när till att bestrida
utgifterna — liksom ej häller de konditioner jag
hvarje sommar innehade. Och på sådant säit kunde
jag sex år från det jag lämnade verkstaden få
upplefva den oförgätliga stunden, då jag fick sätta på
mig den hvita mössan. Utom de skriftliga vitsorden
hade jag då i den muntliga studentexamen 23 betyg.
Det var nu meningen, att jag skulle gå in i det
andliga ståndet, och jag bedref också till en början
mina studier vid akademien för detta syfte. Men
dels inträfEade vid denna tid hos mig ett omslag i
mitt religiösa tänkesätt i frisinnad riktning, mestadels
genom studier af Wikner och Boström, ett omslag,
som ingaf mig afgörande betänkligheter mot att verka
inom ett samfund med en åskådning i flera
afseenden en annan än den jag nu hade tillägnat mig.
Dels hade jag alltför ifrigt tagit itu med de
akademiska studierna, ännu uttröttad af den rätt stora
kraftansträngning, som behöfts för att, jämte privat-
läsning med andra, på jämförelsevis kort tid
absolvera min studentexamen. Jag blef därför af
öfveransträngning så pass sjuk, att jag ansåg mig böra
alldeles afbryta mina studier, och afsade mig
fördenskull det årliga låneunderstöd, som en högt stående
numera afliden ämbetsman i Stockholm hade haft
den godheten att själfmant erbjuda mig.
Det var nu jag började taga upp den nyss
bortgångne kollegiegifvaren Carlings mantel i Uppsala
och gaf lektioner hufvudsakligen i hebreiska, men
efter hand äfven i grekiska och filosofi. Jag hade
nämligen både i skolan och vid Akademien med stor
ifver gifvit mig in på dessa ämnen och hade nu god
lycka med de studenter, som hade att i desamma
pröfvas i tentamina och examina. Med denna min
privata lärareverksamhet fortfor jag ända tills min
af flyttning till Göteborg. Den hade på sätt och vis
blifvit officiell genom mitt antagande som lärare i
den uppsaliensiska kursen för teologisk-filosofisk
examen.
Under tiden hade min hälsa småningom
förbättrats, så att jag beslöt åter upptaga examensstudierna.
Efter någon tids arbete med dessa aflade jag
fil.-kand.-examen 1885 och licentiatexamen 1890. Jag
liade under tiden på samma gång måst arbeta för
min familjs försörjning. Härpå följde tre år senare
disputation för graden, hvarvid jag erhöll »med
utmärkt beröm godkänd» för både afhandling och
försvar.
Två år förut hade jag antagits till extralärare
vid Göteborgs Högskola. Nu utnämndes jag till
docent och fem år senare till professor vid samma
akademiska läroanstalt.
Vid sidan af det akademiska arbetet såväl hä
som i Uppsala intresserade mig tidigt och lifligt den
verksamhet för folkupplysning och nykterhet, som
särskildt på 80-talet kom på dagordningen. Jag tog
initiativet till inrättandet af det, till tiden andra
arbetareinstitutet i riket, nämligen det i Uppsala, 1883;
och har under årens lopp siffran på de populära
föreläsningar, jag alltfrån denna tid hållit, stigit till öfver
300. Samtidigt har jag, dock mest i Uppsala, hållit
åtskilliga nykterhetsföredrag.
Af skrifter, som jag utgifvit, torde jag utom de
rent vetenskapliga få nämna följande
populärvetenskapliga, religiösa o. s. v.: Mohammed och
Koranen 1897; Harun Arraschid i historia och saga
1900; Sanningstrådar i sagoväf 1894; Religiösa
meditationer och stämningar: första delen 1900,
andra delen 1901, tredje delen 1903; Framtidens
kristendom 1902; åtskilliga broschyrer, såsom:
Något om sätten och medlen för
åstadkommande af verklig förbrödring människor
emellan 1892; Nykterhetsarbetet från etisk
synpunkt 1903; dessutom skisser, artiklar och
recensioner i tidningar och tidskrifter, såsom de
veck lig a religiösa uppsatserna i Göteborgs
Handels- och Sjöfarts-Tidning, m. m.
Tvänne utrikes resor i vetenskapligt ändamål
företogos h. t. 1900 till Berlin med tillfälligt besök i
Paris, och jan. och febr. 1902 till Algier med besök
i Paris på återresan, särskildt i och för studerande af
den semitiska afdelningen i Louvre-museet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
