- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 5 (1903/1904) /
366

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 23. Den 6 Mars 1904 - »Lilla mor» af E. Walter Hülphers - Från nationella vinteridrottsfesten i Uppsala

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HVAR 8 DAG

(Forts. fr. sid. 363).

tur! Till Vinterpalatset för att ropa, så att det
trängde genom murar och lås. Nu du, lille zar,
skall du få höra att ditt folk har vilja. Att det
inte går på kommando af knutpiskor, att det har
hjärnor så väl som lemmar och kött och blod, att
det har viljor och tankar, att det har.. .

Glömsk af allt, hade Zaretski arbetat sig upp
till en vild extas. Plötsligt ryckte han mössan af
hufvudet och svängde den högt i luften. Och utan
att göra sig reda för hvarför han gjorde så, ropade
han högt:

»Lefve Polen!»

Hastigt väcktes han till sans igen, därigenom att
hans följeslagare lade sin hand öfver hans mun
och tvingade honom att åter sätta mössan på sitt
hufvud.

»Är du alldeles galen», mumlade han. Sådant
där är mer än föräderi i en stund som denna. Tig
för Guds skull, annars drar du dig i evig olycka.»

Då såg Zaretski på honom med en sömngångares
blick, som då en sådan skall till att vakna. Och
med ens började det gå upp ett ljus för honom, att
han var stadd på villovägar. Folket. . . som drog
upp till Vinterpalatset.. . det var nationalhymnen
det sjöng.. . Det gick inte att kräfva sin frihet,
att pocka på den människorätt, som man så länge
förhållit det, det gick att ställa sina lif och lemmar
till despotens disposition ... att i ett anfall af
svagsinne åter slösa bort sin förstfödslorätt. Han förde
handen till sin panna för att aftorka den s.vett som
där framträdde. Då kände han ärret. Det brände
som eld. Och genom en röd dimma såg han åter
två stora dödspinade ögon och uniformskappan på
en rusig fångknekt som förde en kortklippt kvinna
i en kibitka dit hvarifrån ingen återvänder sådan
som hon farit.

Med en häftig rörelse gjorde han sig lös.

»Släpp mig, om det så ska bära till helvetet!»

Den unge polyteknikern tog åter hans arm under
sin och drog honom med sig med Våld.

»Evginij Petrowitsch», sade han, »jag är
ansvarig för Er inför Er mor. Nu är ni Er själf inte
mäktig.»

»Jag vill inte», envisades Zaretski.

»Så skall du då!» svarade den unge mannen
och grep ett fastare grepp om hans arm. »Var nu
inte vansinnig!»

Då lät Zaretski leda sig.

Och sjungande drog folkskaran in till
Vinterpalatset. Och de höga officerarne stodo som
vanligt ute på balkongen för att taga emot den och
visa den ner till kajerna, där zaren skulle visa
sig för den i sitt fönster. Man tågade dit. Man
hurrade och sjöng. En allmän smitta började gripa
omkring sig. Zaretski kände sig ryckas med. Han
kämpade emot, kände sig förvånad öfver det som
försiggick inom honom, försökte skaka det ifrån feig,
var som under inflytandet af en mäktig suggestion.. .

Zaren i fönstret.. . hans ansikte så blekt som
på ett lik . . . som om han ville gråta .. .

De tjöto ... En vild yra. . . Man såg blott
hans hufvud och det öfversta af hans axlar.
Nickande, stelt och automatiskt som på en manequin. Som
på en manequin, hur kom han att tänka på det
just nu ? . . . Var det inte det heliga, hvita
Rysslands zar som stod där inne. Rysslands lille far
som var i fara och nu nickade till sina barn som
kommit att säga honom, att så länge de lefde.. .
Åter strök han sig öfver pannan och kände märket,
hvarvid han med ens blef kall som is. Ett
hånskratt ville tränga fram på hans läppar, men han
behärskade sig.

Sjung ni, tänkte han. Era bröder och systrar
sitta nu som bäst och längta efter er i Sibirien och
ni roa er med att sjunga och skrika utanför en
dockas fönster, en som bedrar er liksom den all-

BVAR 8 DAGS STOCKHOLMSFOTOGRA t Kliché s Kem. A.-B. Bengt Silfversparre xtkh

FRÅN NATIONELLA VINTERIDROTTS-FESTEN I UPPSALA DEN 21 FEBRUARI: Backlöpning.

— 366 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 21 14:39:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/5/0384.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free