Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 24. Den 13 Mars 1904 - »Kvinnotaktik» af Glé - Från docenten Otto Nordenskjölds besök i Helsingborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
som en riktig nåd a’t hon vill tala till en. Då vi
skildes åt gjorde hon mig några frågor angående en
bok, som hon ville skaffa sig. Jag svarade endast
helt flyktigt, ty jag var så upptagen af henne själf.
Dagen därpå reste jag utan att återse henne. Då
tåget ångade ut från stationen, tänkte jag med
vemod på henne, som jag troligen aldrig mer skulle
återse. Hon hade dock ej gjort djupare intryck på
mig än att jag, då jag ungefär en vecka efteiåt
erhöll ett bref undertecknadt med hennes initialer icke
genast kunde erinra mig hvem hon var. Det var
åter boken. Hon ville veta på hvems förlag den
kommit ut, det hade jag glömt säga. Jag blef
emellertid förtjust öfver den doftande lilla biljetten,
skrifven på det mest graciösa sätt. Jag svarade kanske
väl entusiastiskt och så utspann sig emellan oss en
korrespondens. Aldrig kunde jag ana att en så
förtjusande kvinnosjäl gömde sig inom det glänsande
skalet! Du skulle bara läsa hennes bref — än kvicka,
spirituella sprakande som ett fyrverkeri, än åter ljufva,
ömma smekande vittnande om sann kvinnlighet och
än åter djupa, själfulla mäktiga som ett ackord i
moll. Ah, Selmer, en härlig kvinna!»
Selmer nickade.
»Ja visst och så — blef du galen?»
»Ja, som du säger, jag blef het af längtan, då
jag läste hennes bref och jag fick ingen ro hvarken
natt eller dag. Så skref jag —»
»Och friade?»
»Inte direkt, men jag sade henne i alla fall mina
känslor. Jag sade henne att hennes bref lärt mig
inse hvilken sällsynt kvinna hon var och att blott
hon själf ville skulle hon blifva min.»
»Nå, hvad svarade hon?»
»Undvikande, skälmaktigt, en riktig fjärilslek.
Men jag har nu skrifvit om igen, ett bref på hvilket
hon icke kan underlåta att gifva ett bestämdt svar.»
»Och du tror att det blir jakande?»
Kandidat Block började trefva i västfickan och
drog fram några sammanvikna bref.
»Hör själf», sade han. »Ditt bref verkade som
en hafsvind — så friskt, så sundt och fullt af
lef-nadsmod. Just sådan vill jag hafva dig med
högburen panna och dristig blick utan rädsla för lifvet
med alla dess blindskär — — —» och här på ett
annat ställe: »Du vet hurudan jag är — en
stämningsmänniska ut i fingerspetsarna, impulsiv ända
till galenskap, men först och sist en kvinna, som så
väl behöfver en stark skuldra att luta sig emot.»
Han gjorde ett uppehåll och såg bort på vännen.
»Så där skrifver inte en kvinna till hvilken man
som helst.»
Doktor Selmer hade rest sig upp och stod nu
med ryggen vänd åt Bock.
»Nej visst», sade han i en underligt tjock ton.
»Här — hör vidare.» Och Bock fortsatte att läsa
med en röst, som darrade af sinnesrörelse: »— —
— Du vet hur jag genast vid första sammanträffandet
drogs till dig oemotståndligt som stålet mot
magneten. Kanske var det något af detta underbart
mystiska, hvaraf det finns så mycket mellan himmel och
jord. Du är en man och en man, som af mig skulle
kunna skapa en sann kvinna, ty —»
Selmer vände sig häftigt om.
»Låt nu mig fortsätta!» »Ty inom mig finnes
möjligheter till allt såväl ondt som godt och den
man —»
Brefvet hade glidit ur Bocks slappnade fingrar
och han stirrade på vännen som på en andesyn.
»Du? Hur kan du veta —?»
Selmer skrattade tungt.
»Emedan hon skrifvit alldeles precis detsamma
till mig!
»Hon! Till dig? Det är inte sant!»
Selmer gick tigande bort till sitt skrifbord, drog
ut en låda och framtog några bref, hvilka han räckte
åt vännen.
»Känner du igen dessa?»
Bock fattade dem mekaniskt och vek upp dem.
»Ja», mumlade han. »Färgen ljusgrå —
parfymen théaros, det är hon.»
Selmer nickade.
Efter fotografi. KlichfKern. A.-B, Bengt Silfversparre Sthlm_Obø
FRÅN DOCENTEN OTTO NORDENSKJÖLDS BESÖK I HELSINGBORG, i och för föredrag om sydpolsexpeditionen, återgifva vi
en gruppfotografi därå återfinnas ett flertal af stadens mera bemärkte män: Vi namnteckna: Doc. Otto Nordenskjöld (1), F.
utrikesministern grefve C. Lewenhaupt (2), Ofverstekammarherren frih. O. Peyron (3), Konsul N. Persson (4), Ing. A. Larsen, London (5),
Kamrer C. A. Callmer (6), Grossh. A. Sylvan (7), Löjtn. grefve E. Lewenhaupt (8), Rådman E. Henckel (9), Löjtn. frih. C. Bennet (10), Dir.
I. P:son Henning (11), Kapten A. Meyerson (12), Ing. E. Bexelius (13), Dir. S. P:son Henning (14), Dir. C. Rydberg (15), Red. H.
Selde-ner (16), Kapten M. Sperlings (17), Ing. T. Röing (18), Kapten O. Lundqvist, Kristianstad (19), Konsul H. Horndahl (20), Impressarien
H. Tahlberg (21), Kapten O. Banck (22).
— 388 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
