Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 25. Den 20 Mars 1904 - På nya samfärdsleder. Af H. Szs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
ditionen och emedan Carl XI såg midnattssolen från
stadens klockstapel. Är åter vår vän resenären blott
och bart turist, skådar han med föga intresse på det
flacka landet, han befar, men kan däremot icke
undgå att känna en rent ut sagdt häpen beundran vid
de mångfaldiga broöfvergångarna, särskildt den
storartade, högtspända bron med sex spann öfver
Kemi älf.
Redan vid färden mellan Uleåborg ’och Kemi
har den resande haft tillfälle att skåda den
egenartade kustnaturen samt beundra skickligheten hos de
ingeniörer, hvilka ledt brobyggnaden i dessa strida
strömmar, hela den redbart utförda bananläggningen
öfver dessa kullar med gran och löfträd eller dessa
vida myrar, som vänta på dikarens arbetsredskap
för att blifva fruktbärande. Ule älf passeras på en
rikt öfverbyggd bro, kring hvars pelare den
mångbesjungna Merikoski dånar, svallar och skummar,
innan den med sina hvita forsarmar famnar de
lummiga Frihetsholmarna i flodmynnet. Denna första
vy är en värdig inledning till hvad som sedan
framträder vid öfverfarten af de smärre, men icke förty
vackra vattendragen Haukipudasjoki, Iijoki och
Simo-joki. Från Kemi stad vid kusten — en af de minsta
i Juda, men tydligen stadd i framåtgående —
svänger tåget uppåt den breda älfven och rusar ut på en
lång och mästerligt utförd bro tvärs öfver denna
präktiga Kemi älf, af hvars häilighet man både
uppåt och nedåt ser några tilltalande bilder en
miniature: höga älfstränder med byar och odlingar,
lummiga holmar och hvitstrimmigt forsvatten med brus
från fjärran ensliga ödemarker. Denna broöfvergång
är en utsiktsplats af betydenhet, hvilket ock är
förhållandet med den vackra, bördiga byn Kakamo och
panoramat öfver Torneå stad, då tåget just är framme
vid sin ändpunkt.
Känd är Linnés kortfattade men karaktärsfulla
beskrifning af norra Österbotten år 1732, då han
företog sin »Lappländska Resa» (Iter Laponicum):
»Österbotten är ett sidländt land, med många kärr, gölar
och myrar. Gräset växer högt, men är dock så svårt
efter hö, att de köpa tästdynga i Torneå, den de
stor utsträckning hafva odlings och
utdikningsarbe-ten blifvit verkställda, idogheten har växt hand i
hand med skolornas verksamhet till upplysningens
höjande — och numera köper ingen kreatursfoder af
en eller annan art i Torneå. I stället händer det,
att man ditför foder till försäljning åt stadsbor eller
grannar på svenska sidan. Det sades på sin tid om
järnvägen från Östermyra till Uleåborg, att denna var
en »kulturbana», och det fogade sig kanske så, att
man gaf en ironisk anstrykning åt ordet. Emellertid
har banan upp till Österbotttens i kommersiellt och
industriellt afseende betydande hufvudstad verkligen
visat sig vara en kulturbana i bästa mening, och
det skall säkerligen också en dag för alla framstå
såsom ett faktum, att äfven banan Uleåborg—Kemi
—Torneå är förtjänt af detta hedersnamn.
Vintertiden färdas man i släde från Torneå
järnvägsstation öfver den frusna älfven till den på en
halfö belägna Torneå stad, men om sommaren
uppehälles förbindelsen af en flodbåt, ångfärjan
Torni-onjoki (Torne älf), som nu aflöst de stora, obekväma
färjorna med stållinor mellan stränderna. Torneå
stad har i en föregående artikel blifvit i korthet
omnämnd, men sedan dess har en ganska kuriös
novi-tet tillkommit: en genom vederbörande guvernörs
förfogande inrättad grind på den s. k. Handolinska
gångbron mellan Haparanda och Torneå städer. De»na
»säkerhetsventil», som dag och natt bevakas af en
vid grinden posterad publikan, lär hafva tillkommit
på grund af en lätt förklarlig önskan att åtkomma
åtminstone något af all den förbjudna litteratur, som
insmugglas i Finland och Ryssland och hvilken tros
hafva en af sina förnämsta invandringsvägar långs
Handolinska bron. Man har emellertid icke försport,
att något beslag här blifvit verkställdt, liksom man
häller icke hört att det ungefär samtidigt uppförda
långa staketet kring den åt Sverige vettande delen
af staden — en verkligen kostlig kinesisk mur! —
visat sig vara af beskaffenhet att kunna utestänga
fria ord och fläktar från det gamla systerlandet eller
andra västerländska orter.
H. Szs.
JÄRNVÄGSBRON ÖFVER KEMI ÄLF.
koka i sina stegerhus i nedmurade kättlar, och gifva
fäet att äta. Item varma vatten och slå på renmossa.
Österbottningarnas bröd i denna dyra tiden var mest
af nippet och kornet, som var sönderskurit smått
som korn och målet.» Förhållandena i Österbotten
hafva ändrat sig sedan dessa tider, som ännu ledo
af allt eländet efter »stora ofreden», då hela byar
lågo öde och endast tistel växte på blodåkrarna. 1
— 399 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
