Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 26. Den 27 Mars 1904 - »Cappucini» i Palermo. Af E. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skapssjuka, vilja så gärna hviska med
hvarandra», anmärkte han tämligen
cyniskt, men med det älskvärda småleende
som är italienarna eget.
Det var förvisso med en suck af
djupaste lättnad jag efter en hastig rond,
afslutade den dystra vandringen och åter kom
ut i solljuset och bland den lifliga
mänskligheten på Palermos gator, midt uppe i det
brusande nuet, så fientligt främmande för,
och dock alltid en gång i sin tur
underkastadt samma oblidkeliga
»förvandlingens lag».
I Rom, också i ett kapucinerkloster,
nära Piazza Barberini, finnes några hvalf
fulla med de dödas ben, där härskar
emellertid fullt dagsljus. Endast några
få hela skelett ses här; följande en högst
egendomlig smakriktning har man
dekorerat väggar och tak med rosetter,
gullander etc. (allehanda fantasimönster) af
kära aflidnas benknotor. På det sättet
vet man förstås att t. ex. en ländkota
eller nyckelben af den eller den afdöde
anhörige för »evärdeliga tider» utgör en
del af någon takrosett eller
väggdekoration i en af kapucinerklostrets
dödsrum, men hvad tillfredsställelse ett
sådant medvetande kan skänka, det är den
stora frågan.
Samma hemska intryck som i Palermo
gör ej ett besök här; det endast lämnar en
ändå mer undrande och spörjande inför
alla dessa tusen varierande
demonstrationer af pietet och känsla, som utgå från
släktet Homo.
E. F.
HVAR 8 DAG
Kliché: Bengt Silfversparre.
FRÅN PALERMOS KATAKOMBER.
Hvar och en bär under
de sammanbundna
händerna, en lapp med
namn, dödsår och —
nummer.
Och nedanför de flesta
ses kransar och
blommor, visserligen
mestadels konstgjorda, men
ändå! Blotta tanken att
framför en sådan
förvittrad och förvanskad
stoftbild af en älskad
vän eller anförvandt
gå och lägga
blomstergärder, erinrande sig
flydda glada eller bittra
stunder, fira ett kärt
minne, borde vara mer
än ryslig.
Men betraktelsesättet
är väl olika. Munken
tar i alla händelser
saken mycket trankilt och
petar i förbifarten till en
och annan dödskalle som
synes honom för mycket
inkorrekt i anseende till
hållningen. »Herrarna
här äro allt för säll-
FRÅN KAPUCINERKLOSTRET 1 ROM: Dödsrummet.
Kliché: Bengt Silfversparre.
— 421 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
