Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 30. Den 24 April 1904 - Lotten Dorsch - Svenska konstnärernas förening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IV. W. R. HEARST, den amerikanske tidningsmannen som
vill köpa Presidentskapet.
LOTTEN DORSCH.
SVENSKA KONSTNÄRERNAS FÖRENING
i Stockholm har i akademihuset vid Rödbotorget
öppnat sin vårutställning, omfattande icke mindre än 254
nummer. Och utställningen är, desto bättre, icke blott
kvantitativt, utan äfven kvalitativt betydande. Den
gör ett friskt och duktigt intryck.
Klithf: Bengt Silfversparre
Fru Lotten Dorsch vid Dramatiska teatern i Stockholm
lämnar med innevarande säsong scenen. Fru D., som är född 1849
och spelat på åtskilliga teatrar samt äfven haft eget sällskap, har
varit en betydande konstnärinna. I besittning af ett ovanligt
klart organ har hon haft en särdeles god replikbehandling och
har i sitt spel, när så fordrats, i hög grad verkat grande dame.
Ii. B l’ S Sl f>rKHtU..U vMI i ’tt]RA F. Ii’"lt Silfl^rs/xLrrr.
LEKANDE ELEFANTER.
Skulptur i sten af Carl Milles.
Bland äldre, framstående målare påträffas t. ex. grefve Georg
von Rosen med porträtt af biskop von Schéele och
stadsmäklaren Neijber, Gustaf Rydberg med poetiskt utförda skånska
landskap, en mycket uppmärksammad målning är
"Söndagseftermiddag" af Alfred Bergström, med klart, högtidligt reflexljus öfver
det röda huset, Carl Johansson med goda vinterstämningar, Axel
Lindman med ljust och skickligt målade saker, Anna Nordgren, m. fi-
Bland de yngre framträda bröderna Österman med porträtt
— särskildt Bernhard Österman, som målat professorerna Esaias
Tegnér och Henschen — Knut Borgh med verkligt originella
landskap, som dock stundom förefalla väl skizzartade, Erik Hedberg,,
som i utförandet besitter en viss storhet, Victor Lagerström, som
har en verkligt lyckad Stockholmstafla, P. A. Persson med ett par
af fin stämning präglade landskap, Pelle Swedlund och andra.
Gustaf Ankarcrona har en mängd Dalamålningar, som emellertid
delvis förefalla som oljetryck i all sin grunda glatthet, och Axel
Fahlcrantz exponerar en hop väldiga romantiska landskap,
erinrande om äldre svenska eller tyska sådana. Men flere af dem
vittnar otvifvelaktigt om talang.
Skulpturafdelningen är ovanligt präktig. Där finnas många
både mindre och större saker, som det är en glädje att se, både
för de idérika uppslagen och det goda utförandet. Carl Millès
"lekande elefanter" i sten (savonit) erinra om hvad de bästa
franska djurskulptörer, såsom en Frémiet, kunna utföra i den vägen.
Och flere hittills så godt som okända skulptörer och skulptriser
äro riktigt "styfva".
I en af salarne äro ordnade tvänne minnesutställningar,
bestående af verk af de under förra året aflidna målarne Paul Graf
och Robert Lundberg. H. 8 D. hade på sin tid porträtt af dessa
båda artister och afbildningar af flere deras arbeten. Paul Graf
var en sökande konstnär, som hade flere olika sätt att måla, men
han var långt ifrån ointressant. Robert Lundberg kunde i sina
bästa stunder göra rent af förträffliga saker, käcka, kvicka, lifliga,
känsliga. Han har målat utmärkta porträtt och genrestycken och
icke mindre goda landskap. Det låg något friskt, ursprungligt
öfver hans konst, han var för visso en konstnär af Guds nåde.
Sådana saker som genrebilden, framställande den lycklige pappa
Schultzberg bakom och sträckande fram sin baby, eller "Gata i
Tanger" eller "I frih. G. Cederströms ateljé" komma att stå sig i.
alla tider. O. /?.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
