Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 42. Den 17 Juli 1904 - Nathan Söderblom. Af Thorgny Segerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATHAN SÖDERBLOM.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Våra tidningar innehöllo för icke länge sedan
meddelande om ett vid midsommartid i Leksand hållet
stort ungdomsmöte. Bland deltagarna nämndes äfven
professor Nathan Söderblom. Och det sades, att såväl
hans predikan i Leksands kyrka som hans tal ute på
kyrkvallen vunnit genklang hos den församlade
ungdomen. Den som en smula följt professor
Söderbloms offentliga verksamhet finner naturligt att så
skulle vara. Tendensen i hans verksamhet tycks ligga
helt i linje med den sträfvan, hvaraf nämnda
ungdomsmöte var en yttring.
Professor Söderblom tillhör nämligen icke de
vetenskapsmän, om hvilka det med fog kan påstås,
att det verkliga lifvet ligger utom deras intressesfär.
Man ser icke sällan i dagspräss och tidskrifter artiklar
af hans hand, och i det populärvetenskapliga
föreläsningsarbetet har han tagit liflig del. Och öfverallt
märker man, att hans ord komma från en person,
hvars intresse famnar mer än ett eller annat
vetenskapligt detaljspörsmål. Man möter en frisk och sund
tro på lifvet och dess värde. Arbete bland och med
människor ter sig icke för honom som någonting
lönlöst. Man förnimmer ingen misströstan om vårt folks
framtid. Innerst är väl denna optimism, som
tillerkänner alla lifvets yttringar värde och som öfverallt
vill utplåna ordet förgäfves, framgången ur den
evangeliska religionens lifssyn.
Professor Söderblom har också slutit sig till den
riktning inom vår kyrka, som arbetar för större
folklighet och enkelhet i religionens förkunnelse och
uppfattning Man yrkar där på ett bortkastande af de
odrägliga bördor, hvarmed kristendomen under sin
historiska utveckling blifvit belastad. De mäktiga -i
denna världen, som vilja binda människors samveten,
må lämna ifrån sig hvad de orättmätigt tillryckt sig,
Kristi evangelium. Man vill lösgöra detta från alla
de själfgoda funderingar, hvari det insnärjts, viss om
att dess förmåga att vara "psalmen om lifvet" beror
af dess återförande till sin ursprungliga enkelhet.
Öfvertygelsen härom förnimmes ofta som en
underström i professor Södeibloms ord, samtidigt som
man hos honom märker en mycket stor, i mångens
tycke kanske alltför stor, pietet för allt fäderneärfdt.
Religionen är i hvarje fall enligt hans åskådning icke
något snålt och trist, som sträfvar efter att stjäla vårt
lifsmod. Det bör därför hvarken utrotas eller noga
begränsas till söndagsförmiddagen. Han drifver icke
afguderi med former i någondera riktningen. Och
man kunde kanske misstänka, att han var den
prästman, som för icke länge sedan gjorde sig skyldig till
att vid en populär föreläsning någonstans på
Upplands landsbygd låta de goda upplandsbönderna
sjunga en psalm. En ung man, som godhetsfullt
öf-vervakar folkbildningsarbetet i det här landet och ser
till, att det icke förfuskas, afskaffade tilltaget mycket
exemplariskt i en tidningsartikel, och det är att hoppas,
alt både upplandsbönderna och prästmannen lärt sig,
att psalmsång icke får bedrifvas så där hvar som helst.
Om nu prästmannen var professor Söderblom eller ej,
vet jag icke; det skulle i hvarje fall vara rätt likt
honom, till den grad saknar han sinne för motsatsen
mellan kristendom och folkupplysning.
Nathan Söderbloms kärlek till vår svenska kyrka
är nog för öfrigt af gammalt datum. Antagligen har
den vuxit fram ur intrycken af hans barndomshem.
Fadern var nämligen också piästman i vår kyrka.
Själf är han född i Trönö prästgård i Helsingland den
15 januari 1866.
Efter år 1883 vid|Hudiksvalls läroverk aflagd studentexamen
inskrefs han samma år som student vid Uppsala universitet. År
1886 aflade han filosofie kandidatexamen och blef 1892 teologie
kandidat. 1892- 93 tjänstgjorde han som studentkårens
ordförande och förde dess talan vid Uppsala universitets jubelfest i
september 1893.
Redan 1894 utnämdes han till pastor vid den svenska
församlingen i Paris och samtidigt äfven till sjömanspräst i Dun-
kerque, Calais och Boulogne. Befattningen som
legationspredikant i Paris tillhörde de platser, som voro svåra att fylla, därför
att dess traditioner ge rätt till stora pretentioner. Men då Nathan
Söderblom lämnade den, torde dess traditioner ha varit ännu
svårare att uppbära, än då han tillträdde den. Desto märkligare
är det, att han trots de mångfaldiga praktiska bestyr, som togo
hans tid i anspråk, fann tid till vetenskaplig verksamhet. Han
fortsatte i Paris de religionshistoriska studier, hvaråt han redan
i Uppsala ägnat sig. Det är framför allt kring parsismen hans
arbete här koncentrerat sig. År 1898 erhöll han vid den
religionshistoriska sektionen af École des hautes Etudes vid Paris
universitet titeln Elève diplomé för en afhandling med titeln "Les
Fravashis". År 1901 utnämndes han af den protestantiska teol.
fakulteten vid Pariseruniversitetet till teol. doktor efter offentlig
disputation öfver en afhandling med titeln "La vie future d’après
le Mazdéisme". Afhandlingen trycktes i de af det
religionshistc-riska muséet, Musée Ouimet, med bidrag af franska staten
ut-gilna "Annales du Musée Guimet". Under sin vistelse i Paris
ut-. gaf han ytterligare tvänne arbeten nämligen "Religionen och den
sociala utvecklingen" och "Jesu bergspredikan och vår tid".
Redan 1893 hade han dessutom utgifvit några skrifter med titeln
"Om kristendomen och Rom" och den lutherska reformationens
grundtanke.
År 1901 lämnade pastor Söderblom Paris för alt
tillträda den professur i teologiska prenotioner och
encyklopedi vid Uppsala universitet, till hvars
innehafvare han den 5 juli samma år utnärrnts. Förutom
uppsatser i tidningar och tidskrifter har han sedan
dess utgifvit, "Treenighet", "Uppenbarelsereligion"
och en på tyska skrifven omarbetning af Tieles
"Compendium der Religionsgeschichte". Professor
Söderblom är otvifvelaktigt en af de få svenska teologer
som äro kända u*om Skandinaviens gränser, och hvars
arbeten representera ett medarbetareskap i den
vetenskapliga forskningen. Han var också en af de tre
vetenskapsmän, som år 1900 uppfördes på förslag till
den t fler C. P. Tiele lediga professuren i
religionshistoria och religionsfilosofi vid universitetet i Leyden.
Han kommer alltså icke såsom en främling inom den
vetenskapliga värl len, då han som Sveriges
representant skall deltaga i den internationella kongress för
allmän religionshistoria, hvilken i höst sammanträder
i Basel.
Skildringen af mötet i Leksand trängdes i våra
tidningars spalter med notiser om Bobrikoifs död och
telegrammen från krigei i fjärran östern. En tidning
är ju en serie små miniatyrbilder af hvad som sker
ute i världen. Dess innehåll blir därför en smula
brokigt. Man ser reflexer från händelser som gripa in i
världens gestaltning och som skola bevaras i
historien, sida vid sida med notiser, hvilkas intresse
förflyktiga lika snabbt som trycksvärtans fuktighet. Det är
hvardagslifvets små mångskiftande bilder i
tidningsspegeln. Den olikhet i lefnadsfö hållanden som omrama
lifvet, går igen i familjenotiserna med deras fetstil och petit.
I annonserna trängas de ting som innefattas i
begreppet dagligt bröd, och kampen därom f irnimmes i
annonsernas konkurrens. I tidningarnas spalter förvaras
allt detta åt minnet. När vår generaiion är borta och
ett kommande släkte forskar efter vår insats i det arf
det fått, skall nog ingen trognare bild af vårt lif stå
att få än tidningarnas. Och där kommer man helt
visst att ofta stöta på Nathan Söderbloms namn. Man
skall läsa om hur han en härlig höstdag 1897 ute vid
Skokloster talade till de studenter, som samlats vid
Oscar II:s 25-års jubileum, och hur han där ryckte
sina åhörare med sig, då han talade så allvarligt om
den mörka slagskugga som den sociala frågan kastade
äfven öfver studentfästens glädje och om det arbete
den frågan kräfde af alla. Man skall läsa om hans
deltagande i ungdomsmöten och
föreläsningsverksamhet. Minst skall väl vara att läsa om det arbete som
varit mannens egentliga lifsgärning, hans verksamhet
som universitetslärare. Resultaten däraf skola kanske
lättare göra sig märkbara ute i lifvet än i tidningarnas
spalter. Men bakom de sparsamma notiserna skall
man skymta ett ihärdigt arbete, där medvetandet om
alltings relativitet icke stulit bort lifsmod eller
forskningsglädje.
Thorgny Segerstedt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
