Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 48. Den 28 Augusti 1904 - Några bilder från Lund. Af Cab - Från sommarkurserna i Lund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR <S’ DAG
alla särdeles vackra och väl underhållna. Norr om
staden höjer sig den bekanta Helgonabacken, där
enligt sagan jätten Finn, Lunds domkyrkas uppbyggare,
nu förstenad och fjättrad vid en af dess pelare i kryptan,
fordom hade sitt tillhåll. Där uppe reser sig nu det
nya, ståtliga, i gammal byggnadsstil hållna
universitetsbiblioteket, värdigt anslutande sig till en rad af
vetenskapliga institutioner, nämligen Fysiska,
Fysiologiska, Anatomiska och Botaniska institutionerna, alla
med sitt icke obetydliga, väl planterade område,
hvilket för "BotaniskanV (som institutionen folkligt
kallas) del är mycket stort och innehållsrikt, hvad
Floras barn beträffar. Här vidtager "Östra kyrkogården",
och följa vi den, komma vi i en båge ned till
"Östertull", hvarest det nya landsarkivet och "Privata
Elementarskolan" äro belägna. Härifrån är man på ett
par minuter nere vid "Esplanaden", som sträcker sig
söder om staden fram till dess hufvudåder,
Södergatan, på hvars andra sida den förut nämnda "Södra
vallen" vidtager. Efter en kort vandring mot norr
(Nygatan) komma vi till det lummiga och täcka
"Ban-torget", där staden har en af sina förargelseklippor:
öfvergången öfver järnvägsspåren till västligaste
delen af staden. På grund af den starka
järnvägstrafiken är öfvergång en stängd oftare än som för den
äfvenledes starka två- och fyrbenta trafiken är bekvämt;
k. järnvägsstyrelsen har sökt i någon mån afhjälpa
olägenheten medels en järnbrygga, som på nära två
våningars höjd leder öfver spåren. Omiyckt är
trafikleden emellertid icke. — Den som är intresserad
af järnvägar, bör icke försumma att taga Lunds
bangård och den där rådande trafiken i betraktande och
sedan försöka utgrunda, hur det kommer sig att på
ett så knappt tillmätt område endast sällan olyckor
inträffa.
På andra sidan om järnvägen se vi den
vördnadsvärda "Landskyrkan", som i ålder lär täfla med, om
ej öfverträffa Domkyrkan.
Främst bland Lunds offentliga platser står den
oförlikneliga "Lundagård" med sina väldiga,
skuggrika träd: gamla veteraner, som under århundraden
sett släkte efter släkte vandra under sina kronor; som
sett vetenskapen och bildningen idkas och främjas
inom de muiar, som fordom omgåfvo Lundagård och
lärosätet och förnämt afskiljde dem från den profana
världen; som sett dessa murar brytas ned och det
därinnanför samlade vetandets ljus omsider strömma
ut i världen bland folket, upplysande, enande,
stärkande. Till Lundagård sluta sig omedelbart
Tegnérsplatsen (med Tegnérs staty), Kraftstorget och
Universitetsplatsen (med den berömda granitfontänen från
Grafversfors) — en platskomplex, som söker sin like,
begränsad som den är af monumentala byggnader:
Domkyrkan, det gamla Universitetsbiblioteket — i
längesedan grånad forntid ärkebiskopssäte — den
ståtliga "Akademiska föreningen’, "Zoologiska museet"
och slutligen men ej sist Universitetet med dess
annex, "Palæstra et Odeum". Att vandra genom Lund
och äfven göra besök innanför gårdsportarna är ganska
intressant; här blandar sig nytt och gammalt på
sällsamt sätt; diskret men tydligt möta midt ibland allt
det nya och modärna fläktarna från svunna tider.
Till sist skulle jag vilja anföra ett par versar ur
Lunda-skalden, prof. Nils Flensburgs kantat vid konung
Oscars 25-åriga doktorsjubileum (1893), däri han
skildrar bygden och folket som omgifver Lund:
"Se, så vidt som ögat räcker,
Slättens gyllne band sig sträcker
Hän mot Sundets djupblå bryn.
Vårgrönt fält för vinden gungar,
Göken hörs i björkedungar,
Häggen står i blom i byn.
Hvita torn och röda logar,
En idyll, som mjukt sig fogar
I en ram af fjärran skogar,
Skymtar solglänst för din syn.
Här på egna odalgrunden
Dväljs en ätt, vid torfvan bunden
Af evärdligt kärleksband.
Kärf i skick, men vek i sinne,
Gömmer hon där djupast inne
All sitt varma hjärtas brand.
Om vid boken eller plogen;
I sin idrott lika trogen,
Är till dåd hon redobogen
För sin kung, sitt fosterland."
Cab.
FRÅN SOMMARKURSERNA I LUND.
Foto. Rahmn, Lund.
gruppbild af deltagarne i sommarkurserna i lund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
