Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 52. Den 25 September 1904 - Fredliga förhandlingar - »En fiende» af Wilhelm Hagqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDLIGA FÖRHANDLINGAR.
Foto. Rydiv Storkholm. Kliché: Kem. A.-B. Bennt Silfversparre Sthlm—Gbg.
FÖRHANDLINGSNÄMNDEN INOM TOBAKSINDUSTRIEN.
Förhandlingsnämnden inom tobaksindustrien som
under ordförandeskap af d:r Elmquist — chef för
kommerskoll. afdeln. för arbetsstatistik — arbetat
sedan förlidne maj månad, har den 7 sept. afslutat sina
arbeten och till vederbörande organisationer — Svenska
cigarrfabrikantföreningen och Tobaksarbetareförbundet
i Sverige — afgifvit sitt betänkande, innefattande
förslag till behandling af arbetstvister äfvensom till
detaljerade aftal rörande arbets- och löneförhållanden,
lärlingsväsendets ordnande och arbetsreglemente för
industrien i dess helhet. Aftalstiden är föreslagen till
5 år. Om, såsom är att antaga, vederbörande
organisationer acceptera dessa förhandlingsnämndens
förslag, är härmed på den fredliga förhandlingens väg
för en af våra större industrigrenar ernått ett resultat,
hvartill få industrier i vårt land ännu kunna uppvisa
ett motstycke, och är det att önska, att det här gifna
föredömet skall mana vederbörande inom andra
yrkesgrenar till efterföljd. Att svårlösta divergenser
mellan arbetsgifvare och arbetare ordnas på ett i allo
bättre sätt genom sakliga och lugna förhandlingar än
därest det först fått komma till öppen brytning genom
arbetsinställelse, därom torde de nu slutförda
förhandlingarna utgöra det mest talande vittnesbörd.
För det goda samförstånd, som besjälat dessa
förhandlingar, hafva de delegerade ock gifvit ett särdeles
tilltalande intryck genom att; efter slutadt arbete
sam-manskjuta en ganska vacker grundplåt till bildande
af en "1904 års förlikningsfond för tobaksarbetares
ålderdomshjälp", hvilken öfverlämnades åt de båda
organisationerna att af dem gemensamt förkofras och
förvaltas samt disponeras för det ändamål namnet
angifver.
Å bilden här ofvan återfinnas ordf. d:r Elmquist
(1), fabrikantföreningens representanter, herrar John
A. Bäckström, Stockholm (2), A. J. Seiersen, Malmö
(3), P. Fitger, Göteborg (4), J. Gruggel, Malmö (5),
Hj. Bolin, Stockholm (6), G. Lampe, Göteborg (7)
och G Nordström, Stockholm (8) och arbetarnes
representanter, herrar P. Laisson (9), C. Bergström (10),
Alb. Kindstrand (11), N. Jönsson (12), A. Hedman
(13), O. Bernheim (14), C. Schaeffer (15) äfvensom
sekreteraren d:r Bergsten (16).
EN FIENDE.
Episod från rysk-japanska kriget af Wilhelm Hagqvist.
Iwan Iwanovitsj hade förtroendet att vara sin
kaptens kalfaktor. Han var en ung reservist, nyss tagen
från sitt lilla landtliga hem vid öfre Wolga, och det
mest karaktäristiska hos honom var, utom hans
jättestora växt, en säflighet och långsamhet i rörelserna,
som gjorde honom nära nog omöjlig för posttjänst,
samt ett godmodigt, barnsligt leende ansikte.
Kompaniet hade nyligen utsändts till fronten och
hade ännu icke fått tillfälle att pröfva någon dust
med fienden. Under den senaste natten hade det
emellertid blifvit framryckt i främsta linien af
bevak-ningskädjan och från dess bivackplats kunde man
redan höra gevärsskott smattia från olika punkter i den
framförliggande terrängen.
Det led mot aftonen, och Iwan hade kallats att
infinna sig hos sin kapten, hvilken just satt inne i
sitt tält sysselsatt med skrifgöromål.
— Iwan, sade kaptenen, jag vill be dig utföra
ett privat uppdrag åt mig, nämligen att öfverbringa
några skrifna rader från mig till kapten Aratow, som
ligger med sitt kompani ett par eller tre verst söderut.
Vägen leder inte alldeles genom säkra trakter och du
får vara på din vakt. Men det ligger mig om
hjärtat, att kapten Aratow får brefvet, och en handfull
japaner får icke afskräcka dig.
Iwan gjoide honnör och stoppade det
anförtrodda brefvet innanför vapenrocken. Därefter gick
han att hämta sitt gevär och sitt patronbälte och
satte sig genast i marsch åt det anvisade hållet.
I början hade han att följa en smal lerig väg,
men denna förlorade sig snart i en sumpig dalgång,
hvilken tydligen under vårflödet hade stått helt och
hållet under vatten. I väster höll solen just på att
gå ned och spred en disig glans öfver de blånande
bärgsryggar, som hvälfde sig vid horisonten, medan
från öster hördes bruset af en sakta rinnande flod.
Allt var så ödsligt och stilla rundt omkring.
Högt uppe i luften kretsade ett par stora svarta fåglar,
och de voro de enda lefvande varelser, som stodo
till att upptäcka.
Iwan började känna sig beklämd till mods. Han
var visst ingen räddhågad natur, men här gick solen
— 835 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
