- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 6 (1904/1905) /
483

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 30. Den 23 April 1905 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HVAR 8 DAG

Efter fotografi

Kltchi: Bengt Silfversparre.

historiska romaner än denne, men från Sienkiewicz’s
anspråkslösa diktarboning i Warszawa har aldrig
kommit ett ord, till hvilket det polska folket lyssnat
med samma andlösa intresse, med samma fruktan och
bäfvan, som det ryska kan känna inför de underliga
budskapen från Jasnaja Poljana.

Polackerna kunde ju i dessa tider väl behöfva
höra den profetiska tröstens ord, liksom de fordom så
väl behöfde höra profetiska straffdomar. Det arma
Warszawa, där ömsevis brutal rysk soldatesk och
vildsinta blusmän äro herrar, där Lazienkis slott är stängdt
och otillgängligt, där det inte mer finns ett spår af
det glada lifvet på den berömlige kung Stanislaw
Augusts tid ... Warszawa är, trots allt vackert, med
sina katedraler och palats, med Saxiska trädgården,
med Ujazdowalléns praktfulla villastad, med Lazienki,
ett sarmatiskt Bruxelles. Men lifvet är dödt och
traditionerna släppta, man hör talas om sträjker om
bombattentat, men inte om dans och glada, sentmslutande
dryckeslag.

Man vandrar missmodigt bortåt Stare Miasto, den
gamla staden, för att se om där ännu göms en doft
af fordom, af den tid då Polen ännu var polskt. På
Slottsplatsen står själfva konung Sigismund III med
värjan i högra handen och korset i den vänstra; han
är bättre på sin plats i Warszawa än den gamla ryska
knekten Paskevitj, som också hugnats med en staty.
Man passerar förbi den gamla ärevördiga St. Jans
katedral och kommer in bland trånga och krokiga gator.
Här och där är ett ålderdomligt hus, med en illa
medfaren helgonbild öfver porten, med en halft utplånad
religiös sentens eller ett gammalt adligt vapen. Detta
är verkligen det gamla Warszawa. Man vandrar
vidare, gatorna äro ännu trånga, men byggnaderna
förlora sin ålderdomliga karaktär. Här och där ser man
en skylt med underliga krumelurer, som man inte kan
läsa; genom en öppen dörr tränger en skarp lukt af
hvitlök; alla människor man möter ha samma
ansikts-typ och gå klädda i samma svarta kaftan och samma
låga skärmmössa. Man är midt i Warszawas
judekvarter. Den judetyska rotvälskan ljuder oafbrutet i
ens öron, man ser öfverallt judiska bodar och
matställen, judiska tidningar salubjudas. Där ligger en
bokhandel i ett gathörn, de olika volymerna äro
samtliga tryckta med hebräiska typer, men på omslagen
ser man Tolstojs, Gorkijs, Tjechovs, Sienkiewicz’s bilder.
Där inne kan man få köpa Nordaus och Herzls por-

trätt, och otaliga kort med vyer från det förlofvade
landet och med bilder ur den gammaltestamentliga
historien r Saul lyssnande till harpan, Salomo på sin
tron, Susanna i badet, Josef i frestelsens stund.

De flesta bokkrämare i Warszawa äro judar.
De ha till största delen slagit sig ner vid Det heliga
korsets gata, där de stå utanför sina små ruskiga
butiker och inbjuda de passerande till geschäft. Där
råder dagen i ända ett evinnerligt schackrande och
och prutande, de besökande äro mest studenter,
luggslitna, orakade, långhåriga, ruskiga, ännu i dessa tider
nyfikna på Büchners filosofi, Buckles historia och
Pis-sarevs kritik . . .

När jag gått mig trött i Warszawa, tittar jag
hellre in en stund hos en gammal polsk antikvarie,
som lefver vid samma gata bland sina böcker och
kuriosa. Han kan inte bara visa gamla sällsynta
upplagor af Kromers krönika och Skargas predikningar,
han berättar också gärna om sista polska upproret och
hur det då såg ut i Warszawa år 1863 — inte mycket
värre än nu, säger han med en suck, inte mycket värre.
Och ur sina hemliga gömmor tar han fram en del
luntor, broschyrer och proklamationer, af hvilka många
äro af senare datum än 1863 och som han inte för
allt i världen skulle vilja visa för den otrefliga
inspektör, som då och^då kommer in och snokar efter
förbjuden litteratur.

O le g.

Efter fotografi. KlieMs bengt zujvertpam.

WARSCHAU: Skalden Michiewics staty.

— 483 —

WARSCHAU: Henryk Sienkiewicz i sitt arbetsrum.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:05:24 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hvar8dag/6/0499.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free