Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 4. Den 28 Oktober 1906 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
< "The Lord-mayor" i
spetsen för en deputation af
Eondons l -stadsfullmäktige
har nyligen besökt Paris.
Dylika engelsk-franska
visiter utväxlas regel bundet hvar
tremånadsdag allt sedan
’Tentente cordiale" börjat
gå in i sinnena.
Uppvaktningar, tal, "hjärtligt
samförstånd" i det oändliga. Nu
var saken litet mera
komplicerad. The Lord-mayor
är en institution från
medeltiden - och han åker blott
sina egna vagnar, som också
stamma från medeltiden
och således knappast
beräknade för att kunna
transporteras af den mera
moderna järnvägen.
Underhandlingar ha pågått följda
af lifligt intresse, och nu ha
Kliché; Bengt Silfuersparre.
DET ENGELSKA BESÖKET I PARIS. LORDMAYORN I SIN GALAVAGN PÅ VÄG TILL
HOTEL DE VILLE. Lordmayorn har öfverallt fått- det mest entusiastiska mottagande af
folk-tnaccnmo Parisarnes hjärtliga sympatier räckte dock äfven i riklig måtto till äfven för hans
ståtliga kusk.- Lefve perukerna! var den allmänna lösen.
LORDMAYORN LÄMNAR HOTEL DE VILLE.
massorna.
vi den sorgliga vissheten: järnvägen har definitivt väg-’
rat att transportera galavagnen som med sina åtta
mjölkhvita hästar under två dagar skulle utgjort våra
ögons fröjd. Vi ha fått nöja oss med "demi-galan",
som är ståtlig nog, förrästen ...
(Forts. fr. sid. 55)
marken, vissnade blommor fällde sina kronor och
sol-strålarne blefvo mattare och svagare, blef hon allt stillare
och allvarligare, höll sig mest på sina rum eller
vandrade ensam ute i den stora parken. Hon skrattade
icke mera, talade föga, och hennes ögon hade fått
ett -uttryck’ af djup sorgbundenhet. Om "kvällarne
brukade hon komma in till grefven i hansskrifrum,
där han -trifdes bäst, ■’.taga sitt arbete och sätta sig
hös honom. Han läste då högt för* henne, men -han
märkte, átt hennes tankar ofta ej följde med, att
arbetet sjönk ner i hennes knä, och att hennes ögon
skådade långt bort, medan hennes tankar voro honom
främmande och gåtfulla. Ibland spelade de schack
eller kort för att fördrifva tiden, men hon gjorde allt
mekaniskt, som en hvilken gick i vakna drömmar
och hvars tankar äro fjärran. Vänlig var hon och
mjukare än någonsin förr, men när han smekte
henne, kunde han minst af allt tyda det uttryck af
liksom förtviflad bön, som stod att läsa i hennes
ögon, men aldrig kom öfver hennes läppar. •
Då tänkte han, att hon vantrifdes och längtade till
staden, och så ville han ännu en gång offra sin ro
för hennes glädje, och en dag sade han henne, att
han tänkte hyra samma våning som vintern förut i
hufvudstaden, och efter jul skulle de resa dit. Han
hade väntat sig glädjeutbrott och förtjusning, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
