Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 6. Den 11 November 1906 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EGNAHEMSFRÅGAN.
H. 8 D:s STOCKHOLMSFOTOGRAF.
EGNAHEM-KOMMITTÉN HÅLLER
SAMMANTRÄDE I STOCKHOLM: I förgrunden t. v.
chefen för föreningen Egna hem i Motala J. V.
Johansson. Därefter från dennes vänstra sida:
Sekr. i Norrbottens läns hushållningssällskap d:r
Paul Hellström, Landshöfd. grefve Hugo Hamilton,
t. f. Byråchefen grefve Axel Mörner,
Amanuensen Hj. Almgren (sekr.), Jordbruksministern A.
Pettersson, Expeditionschefen von Seth,
Statskommissarien Sylvan, Sekr. i Malmöhus läns
hush.-sällskap Leufvén, Godsägaren frih. Djurklou.
Jordbruksministern har anmodat ett
antal intresserade och sakkunnige män att
i departementet samråda om hur
egnahemsidén lämpligast skall befrämjas. Vår
bild visar det första sammanträdet inför
jordbruksministern.
Kliché: Kem. A.-B. Bengt Silfversparre StMm—Gbg.
GAMLA BREF.
FÖR HVAR 8 DAG AF WIPO.
Elsa Malm stannar i trappan. Det gör så
förskräckligt ondt i hjärtat och hon trycker handen hårdt mot
bröstet. Hon har alltid haft hjärtfel, men på sista
tiden lider hon visst också af blodbrist, ty hon känner
hur häftigt hjärtat arbetar och liksom suger efter blod
och Elsa märker mer än någonsin hur tröttsamma de
fyra trapnprna upp till hennes lilla vindsrum äro.
Långsamt fortsätter hon uppför den tredje trappan,
men måste åter hvila sig innan hon kan börja den
fjärde. Det är ju heller inte underligt hon blifvit
blodfattig, så illa som hon farit de sista åren!
Ändtligen är hon uppe! Hon har redan satt nyckeln
i låset, men ändå öppnar hon ej. Det känns så syårt
att veta sig vara hemma-och ändå ej mötas af något
som man plägar innefatta i det ordet. Hon vet att
så fort hon öppnar dörren slå köld och mörker emot
henne. Ack hur annorlunda hade hon ej drömt sig
ett hem! "Hem", hon sluter ögonen, om af trötthet
eller för att liksom bättre kunna koncentrera sina
tankar vet hon ej, hem hvilket märkvärdigt litet ord!
För mången ett begrepp om det bästa och skönaste
på jorden, för andra åter ett kallt, dödt ord som väcker
saknad och bitterhet i medvetandet om att ej äga
något. Hem, Elsa måste upprepa det ordet ännu en
gång. Det är länge sedan hon sist tänkte på det.
Alltsedan drömmen om ett eget varmt och ljust litet
hem blef grusad har hon på allt sätt försökt döda
det ordet i sin^tillvaro. Hon minns hur hon
undvikit det genom att säga: "uppe hos mig" eller "i mitt
rum", eller "där jag bor", men hem, nej det ordet
kunde hon omöjligt dra’ ner så genom att kalla sin
lilla vindskupa hem. Ej därför att det var en vinds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
