Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 6. Den 11 November 1906 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STOCKHOLMS NYA RIDHUS.
kunskap varit och äro rådande.
Allt är luftigt och ändamålsenligt
utan onödig lyx, från
samlingsrum, toalettrum och ridhall till
stallar, selkammare och
logement. Intresset för ridinstitutets
verksamhet har redan visat sig
så lifligt att ytterligare stallrum
för 12 hästar måst anskaffas på
annat håll. Och dock synas
stallrummen inom ridhuset vara rym-
RIDHUSETS YTTRE.
På bergshöjden i fonden
af Idrottsparken reser sig
Stockholms nya ridhus. Den
som med sin medryckande
entusiasm och sega energi
lyckats skapa det ståtliga
etablissementet är majoren
vid Skånska
husarregementet Sven Hermelin. Han
lyckades få aktiekapitalet
fulltecknadt och därefter
dröjde det icke länge förrän
arbetena voro i full gång.
I januari månad detta år
började schaktningar och
grundläggningsarbeten, och
redan nu har verksamheten
kunnat upptagas i sin fulla utsträckning.
Befattningen som ridhusföreståndare har öfvertagits
af ryttmästart G. Örn, hvilken torde vara en af vårt
lands mest erfarne män på delta gebit.
Man märker också af lokalernas inredning och
anordningarna i sin helhet, att erfarenhet och fack-
H 8 D:s STOCKHOLMS FOTOGRAF.
INTERIÖR.
Kliché’ Bengt Sil/vemparre.
liga nog. Ryttmästare Örn har inom ridhuset 20
ridhästar och 10 hästar för körskolans räkning,
hvar-jämte 30 utvalda nummerhästar hållas på stall.
Med det nya etablissementet har Stockholms behof
af ridhus och körskola blifvit fylldt på ett mycket
tillfredsställande sätt.
(Forts. fr. sid. 87).
Elsa var i fullt uppror. Bara ett sådant förslag,
en sådan tanke att hon skulle sälja hans bref var
ju att profanera hennes helgedom, hennes kärlek och
minnen! Hon går fram och tillbaka i rummet, men
så börjar lampan fladdra och osa. Detta väcker en
ny tanke hos henne. Fotogenen är slut och hon har
inga pangar att köpa ny för. Hon känner sig också
förfärligt hungrig och trött och med en djup suck
sjunker hon åter ned i stolen. Hur var det nu igen
det stod i brefvet? Jo "jag vill gärna betala hvad
som helst". Pangar, ja nog behöfver hon pangar!
Tänk om hon kunde få så mycket att hon kunde
uppehålla sig de två år hon har kvar tills hon skall
få ut sin lifränta, eller om hon kunde få tillfälle att
sköta sig så hon åter blefve frisk och kunde arbeta.
Sedan Elsa lämnade grosshandlare Webers för 18 år
sedan hade hon varit anställd som lärarinna vid ett
flickläroverk, men efter 15 års träget arbete hade hon
måst sluta till följd af sin klenhet. Nu lefde hon på
de privatlektioner hon kunde få gifva, men de blefvo
allt mera tunnsådda, ty de flesta mammor tyckte hon
såg så sjuklig ut, och de ville helst hafva absolut
friska lärarinnor för sina små flickor. Nu hade hon
endast högst få lektioner. På dem kunde hon
omöjligt lefva, den lilla besparing hon gjort under sn
ordinarie lärarinnetid var längesedan slut, hon hade
ju alltid måst sköta sin hälsa, och något nytt arbete
orkade hon ej börja. Hon var så trött, så gränslöst
trött. Lifvet hade ju inte heller något värde eller
intresse för henne längre, sedan allt blifvit grusadt
genom att en lunginflammation ryckt bort den enda hon
hade i världen, hennes älskade, älskade Carl. Men
hon måste ju "lefva" så länge lifvet hängde i, fast
nog önskade hon så innerligt att få dö, gå hem, som
hon brukade säga, till ljus och glädje och kanske få
återse sin Carl.–––––-Pangar, ja visst skulle det
vara skönt att få pangar, att få mat och värme! Hon
riktigt huttrade af köld där hon satt hopkrupen i
stolen. Men hur var det nu igen? Hon skulle få dessa
pangar genom att sälja hans bref. Hans bref! Hade
hon då blifvit alldeles tokig som ett enda ögonblick
kunde tänka på något sådant? Hans, hans, hans
bref! Nej, aldrig, aldrig!! Hellre då dö af svält och
köld än att vanhelga deras kärlek, hennes dyrbara,
dyrbara minnen, genom att låta andra få se och röra
vid dem. Hennes minnen! Ack huru relativt
lycklig och rik hade de gjort henne under de gångna
åren! Utan dem kan hon ej fatta hur hon skulle
kunnat släpa sig fram. Här uppe på sitt lilla rum
hade hon sannerligen lefvat mer i minnena än i
verkligheten och på så sätt för några timmar kunnat glömma
allt svårt och tungt. Hur ofta hade hon ej tagit fram
hans kära bref och läst dem om och om igen. Och
dem skulle hon sälja? Få en stor pänning för och
sedan materielt lefva på hvad som förr utgjort hennes
själs stora glädje och njutning? Nej, det fick icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
