- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 8 (1906/1907) /
196

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 13. Den 30 December 1906 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


illustration placeholder
Atelier Jæger, Sthlm                        EMMA MEISSNER                        Kliché: Bengt Siljversparre

illustration placeholder
Atelier Jæger, Sthlm.                        och ROSA GRÜNBERG                        Kliché: Bengt Silfversparre

i sina roller i "Frihetsbröderna", Oscarsteaterns i Stockholm invigningspjes.



(Forts. fr. sid. 194(
Så kallade »upplefvelser» äro sällan nöjsamma —
tror jag åtminstone. Gamla syster Amelie brukade
gråta öfver att hon fått upplefva att se sin enda
son rymma för att han smusslat bort pangar ur
principalens kassackrin. Och min vän, grosshandlare
Schewe svär dagligdags öfver att han fått upplefva
att se sina präkága järnvägsspekulationer gå all
världens väg. Så att — —

— Asch, tyst med ditt enfadiga prat! Du är
en äkta veritabel Xköpingsbo. Men — hederlig och
vänfast är du. Skål på dig — önska mig lycklig resa
— och gå din väg — ty jag har mycket att bestyra
ännu.

— Säg mig bara en sak — hvart gäller färden?

— Tja-a! det får jag se när jag kommer till
Lybeck.

— Nå — jag får väl stilla min nyfikenhet tills
du kommer igen. Skål, bror, lycklig resa och många
trefliga »upplefvelser» — fasligt elegant ord. Lofva
mig att berätta alltsammans då du kommer åter.

Den lille välfödde postmästarens små bruna
pepparkorn tindrade bakonl de blå glasögonen, och han
skakade Bunges hand med uppriktig vänskap.

I det han gick utför trappan runkade han
betänksamt hufvudet öfver vännens dåraktiga påhitt,
som föreföll honom rent af »urfånigl». Under tiden
stod denne i flera minuter orörlig på samma fläck,
stirrande ned på golfvet. Han kände ej igen sig
själf. Det var honom, som när han var barn, och
med klappande hjärla väntade i mörkret på det
ögonblick då modern skulle öppna dörren in till all
julaftonens härlighet och strålande ljus. I morgon —
ja — i morgon! Bort — ut — i det brusande,
lef-vande lifvet — från den trånga, enfaldiga,
skvalleraktiga småstadshålan! *

Han väckte till vid att den gamla tjänarinnan
kom in med hans nykuver terade supé — två
ost-smörgåsar och en kopp thé — skyndade sig att
afsluta sina förberedelser för resan — och snart
rådde mörker och sömn’ i hofrättsnotariens lilla
våning.

*



Det var en vecka senare. Dimman låg tät och
tjock öfver Östersjön. Swithiod hade i det längsta
försökt att gå sakta framåt under ständigt användande
af ånghvisslan. Men slutligen måste båten stanna
— kaptenen vågade ej riskera passagerarnes lif och
sin dyrbara last. Tre dagar hade detta tillstånd
varat. Man såg ingenting alls — hörde endast
emellanåt en ånghvissla ljuda ute i töcknet, och
besvarade varningssignaen. Allt var grått i grått — hemskt
och tungt. Passagerarne sökte få tiden att gå så
godt sig göra lät. Tre gamla herrar spelade, med
prisvärd ihärdighet, det ena wirapartiet elter det andra
i den ena däckshytten, medan deras fruar, lika
ihärdigt, i den andra läto tungorna gå i kapp med
strumpstickorna kring den obigatoriska kaffekannan. Ett
par handelsresande drucko oändliga kvantiteter
punsch, under en högljudd konversation, uppe på
akterdäck, så att några unga herrar och damer flytt
ned i den stora salongen, hvarest de fördrefvo tiden
på bästa vis med flirt och muntert prat.

En del af sällskapet föredrog att ligga och läsa
och slöa i sina hytter. Till dessa senare hörde
hof-rättsnotarien. Han hade medlagit ett in ressant, nyss
utkommet arbete om Ryssland, men det hade sjunkit
ur hans hand ned på golfvet. Hvad brydde han sig
om Ryssland? hvad brydde han sig om hela världen
— den var ju i alla fall idel missräkning och
bedräglighet. Var detta det han motsett med sådan ilver?
Här låg han nu och tittade upp på sina galoscher och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 21 14:41:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/8/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free