Hvar 8 dag / Årg. 8 (1906/1907) / 198 (1899-1933) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 13. Den 30 December 1906 - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

H 8 D:s stockholmsfotograf.                        Kliché: Kem. A.-B. Bengt Silfversparre Sthlm–Gbg. TIMMERMANSORDEN AFTÄCKER EN MINNESVÅRD ÖFVER GRFFVE C. M. C. LEWENHAUPT, ORDENS FRAMLIDNE GENERALGUVERNÖR. Grefve de la Gardie,ordens stormästare (X).

Bunge ryckte till:

— Fröken Haller! utropade han.

— Javisst. Henne har väl notarien hört talas
om? Tidningarna ha ju haft så mycket att säga
om hennes spel. Hon lär nu vara på väg till Paris
för att där gå igenom musikkonservatoriet.

— Ursäkta min frågvishet — var icke hennes
far major vid Göta" artilleri?

— Det är mycket möj igt. Jag har ej vidare reda
på hennes släktförhållanden, än att båda
föräldrarna äro döda för många år„ sedan, och att hon varit
uppe hos sin äldste bror> grosshandlar Haller, gift
och bosatt i Göteborg. Men — var god ursäkta —
jag ser styrman komma uppför trappan.

Bunge visste nog. Han hade fått förklaring på
den underbara likhelen. Detta var således lilla Ellen
Haller, hans aflidna fästmös många år yngre syster.
Lilla Ellen, hvilken i hans minne framstod som en
liten yr" rulla i hvit klädning och ruffsiga lockar.
Åh, så gammal han själf måste vara nu! En
gråhårig gammal ungkarl som gjort upp sin räkning
med lifvet och lyckan — —

Men just då hans tankar höllo på att förirra
sig på sådana där melankoliska af vägar, var det
honom som dalrade Chopins härliga, smärtfullt
jublande änglakör genom dimman — om och omigen.

— Nej, men se — så sannt jag lefver, står här.
inte Ha.rald Bunge! Hvarifrån har du fallit ned på
Swithiods kommandobrygga — eller är du endast
en dimfigur liksom så mycket annat i detta förbaskade
väder.

Bunge väckte till vid den muntra rösten, som
föreföll honom så välbekant, vände sig hastigt om och
fann sig ansikte mot ansikte med sin tilltänkte
svåger grosshandlar Hugo Haller.

— Hugo! att du kände igen mig! — och de båda
vännerna skakade kraftigt hvarandras händer, i det

de liksom frågande mönstrade hvarandra, så godt sig
göra lät i den töckniga eftermiddagsdagern.

— Ja —. Så tystnade båda. Det var en sådan
massa minnen och frågor som ville tränga sig fram
på en gång, å båda sidor, att följden blef den
vanliga — de fingo alla vänta, och då de slutligen
talade, blef det något helt annat — mera likgiltigt.

— Fördömd dimma! Att få ligga och pipa här
dag efter dag. Isynnerhet när man har ondt om
tid. Men när Ellen fått något i sitt hufvud, skall det
ske, om så hela världen stode på ända.

— Jaså, lilla El — fröken Ellen är med på båten? ,

— Är med —•? Det är väl snarare jag,
stackare, som är med. Inte kunde jag väl låta den
flickungen fara alldeles ensam ut till Paris — hon som
aldrig varit van att ställa för sig.

— Åh — hvad den saken angår––––.
Visserligen känner jag ej fröken Ellen sedan hon blifvit
stora damen — men då jag tänker på huru deciderad
hon var som barn — —.

~ Deciderad! Säg själfrådig, bortskämd,
nyckfull. Raka motsatsen till Helfrid, Ja, se Helfrid —.

Åter tystnade de båda. Åter stodo de öga i öga,
orörliga, medan gamla minnen trängde på.

Så rätade Bunge sig med ett djupt andetag.

— Fröken Ellen tycks ha en framstående
musikalisk talang?

— Just så — talang — det är rätta ordet.
Själf anser hon sig äga den »gudomliga gnistan», som
nu skall tändas i ljusan låga vid
musikkonservatoriet i Paris. Men så pass tror.jag mig förstå musik,
att jag ej helt delar hennes öfvertygelse, och därför
vill jag ej hon skall resa ensam. Jag vill ej att hon
utan stöd, med sitt häftiga, själfrådiga lynne, skall
möta de missräkningar hvilka kanhända — ja,
troligtvis skola träffa henne.

Forts, å sid. 203.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>