Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 15. Den 13 Januari 1907 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL VILHELM CHARLEV1LLE.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Den 28 dec. 1906 afsomnade stilla och fridfullt på
Linköpings biskopsboställe seniorn bland Sveriges
biskopar Carl Vilhelm Charleville.
Biskop Charleville var född i Fifvelstads
församling i Östergötland d. 1 okt. 1827, således vid sin död
öfver 79 år gammal. Fadern var militär, kaptenen
Carl Gustaf Charleville, den första som bar detta
namn, hvilket han antagit i stället för fadersnamnet
Grevillius. Modern hette Karin Gylling. Efter att
hafva genomgått Vadstena och Linköpings läroverk
blef C. student i Uppsala 1846 och fil. doktor 1851.
Vik. kollega i Vadstena 1851—54, lärare i svenska
och klassiska språk vid Norrköpings nya
elementarskola 1854—57, blef han adjunkt vid Linköpings
läroverk sistnämda år. Efter aflagd teol.
kandidatexamen 1859 prästvigdes han samma år och tog 1860
pastoralexamen, var vik. teol. lektor i Linköping 1860
—61 samt utnämndes 1862 till ord. lektor i teologi
och hebreiska i Örebro.
Den som skrifver dessa rader har från flera af hans
lärjungar under denna hans "skolperiod" hört endast
oford om honom såsom lärare. Hans lärjungar
kände, att de i den allvarlige, till synes stränge
mannen hade en vän som ville dem väl, och de hyste
för honom både respekt och vördnad.
Men fosterbyggden drog honom med starka band
åter till sig. Redan 1863 utnämndes han till
kyrkoherde i Törnevalla. Här inföll på visst sätt hans
storhetsperiod. Den väldiga andliga rörelse som
kännetecknades af ett nyvaknadt andligt lif i vårt land och
i vår kyrka, utbredde sig vid denna tid mer och mer.
Och Törnevallas kyrkoherde blef en af denna rörelses
märkesmän. Stora "pilgrimsskaror" vandrade till
Törnevalla kyrka, så stora skaror att de ej kunde få plats
i det rymliga tämplet, för att höra den mäktiga bot-
Foto Hcvmnqvist, Stockholm. Kliché: Bengt Silfversparrt
† DEN 4 JANUARI.
predikanten, som där slog med lagen och helade med
evangelium. Sedan C. kallats till kyrkoherdeprofs
af-läggande på flera olika håll och bland annat 1866
uppförts utan ansökan på förslag till domprost i
Linköping, blef han kyrkoherde i Vadstena 1879 och
efter kallelse till fjärde profpredikant domprost i
Linköping 1883. Året därpå uppfördes han i tredje
rummet på förslag till biskop i Linköping och 1893
efterträdde han biskop Cornelius på denna plats. De
vanliga yttre utmärkelserna tillföllo honom i vanlig
ordning: L. N. O. 1873, teol. doktor 1877, K. N. O.
l:sta kl. 1894, fil. jubeldoktor 1901, K. med stora
korset af N. O. 1904.
Biskop Charlevilles kyrkliga ståndpunkt har
betecknats som lågkyrklig. Om man därmed menar
sympati för en kyrkligt ordnad lekmannaverksamhet,
är omdömet riktigt. Och "prelat" i gammalmodig
mening var han minst af allt. För öfrigt var han en
tillräckligt utpräglad sanningsmänniska för att kunna
utvecklas och mogna. Linköpingsbiskopen
Charleville blef därför i mångt och mycket en annan
personlighet än Törnevallakyrkoherden Charleville. Det
glödande nitet ranns kvar in i det sista, men det
hade blifvit adladt af djupare människokännedom och
af mera evangelisk mildhet. "Frisinnad" i god
mening, var han en afgjord vän af sådana kyrkliga
reformer som han ansåg vara för vår kyika gagneliga
eller nödvändiga. I det afseendet må erinras om huru
han vid kyrkomötena 1893, 1898 och 1903 talade för
en förändring af konfirmationsritualen samt huru han
vid sistnämnda kyrkomöte varmt förordade alternativt
civiläktenskaps införande och prästlöftets förenkling.
I biskop Charleville har den svenska kyrkan
förlorat en af sina mest utpräglade personligheter.
J. P.
Natten till den 4 januari afled i Stockholm den
öfver hela landet kände landskapsmålaren John
Kindborg, endast 46 år gammal.
Han var elev af Perséus, Konstakademien och Törnå
samt hade företagit studieresor till många delar af
Europa.
Kindborg målade med förkärlek motiv från
Stockholmstrakten. Hans "Utsikt af Stockholm från Söder"
har inköpts af Nationalmuseum. Många af hans
taf-lor, framställande S ockholms slott, Haga, Ulriksdal
o. s. v, befinna sig i utländska furstars ägo
Att John Kindborg hade en stor portion verklig
medfödd begåfning är otvifvelaktigt. Däremot
arbetade han sig aldrig fram till någon riktig originalitet.
Han var också, åtminstone tidtals, nästan alltför flitig.
Den ena taflan aflöste den andra i brådskande tempo,
alla mer eller mindre flott gjorda, men ibland
lämnande åtskilligt öfrigt att önska i afseende på djupet.
Det var Kindborg, som gaf idén till de s. k.
anonyma utställningarna i Stockholm 1892 och 1895, på
hvilka samtliga exponerade taflor voro osignerade, så
att publik och kritik icke kunde vid åskådandet af
konstverken låta influera på sig af några namn.
En mycket bemärkt plats intog Kin.’borg i frågan
om restaureringen af Gripsholms slott och som en
följd häraf i restaureringsfrågan beträffande gamla
byggnader i allmänhet. Han var afgjordt emot alla
konstlade ingrepp i de historiskt märkliga och
stämningsfulla bvggnaderna, och hans uppträdande
medförde mycket godt.
Personligen var John Kindborg värderad cch
omtyckt i vida kretsar.
JOHN KINDBORG. †
— 226 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
