Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 21. Den 24 Februari 1907 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENRY WADSWORTH LONGFELLOW.
TILL HUNDRAÅRSMINNET AF HANS FÖDELSE.
domar, som dölja sig hos den amerikanske skaldens
store tyske förebild, Uhland?
Och anledningarne härtill? De äro helt naturliga.
Longfellow är en af de få amerikanska skalder, som
fått världsrykte, och har såsom den mest ryktbare af
dessa få i alla tider synts större än han i
verkligheten är. Han har i England blifvit kärleksfullt
upptagen som en egen son; man finner t. o. m. hans
marmorbild bland de utvalde i Westminster Abbey; och
man kan vara viss på att finna honom i hvarje
engelsk flickpensions bibliotek. Hans varma hjärta,
hans rena ton och förtröstansfulla syn på tingen göra,
att han alltid ansetts lämpad för den uppväxande
ungdomen, som han vill lära att
"hvarken njutning eller smärta
är din lefnads mål och lag,
men att friskt med modigt hjärta
tränga framåt dag för dag".
Efter porträtt. n.ttcné: Bengt Silfversparrt.
HENRY WADSWORTH LONGFELLOW.
Diktarjubileer ha det goda med sig, att en eller
annan träder i närmare beröring med föremålet och
måhända finner en hittills försummad källa till glädje
och styrka, en ny och välbehöflig skönhetens brunn
att ösa ur. Mer eller mindre bortglömda sofva de
stora diktarne på otaliga bokhyllor rundt hela
världen, och nutidsmänniskan ger sig blott alltför sällan
tid till att kasta undan tidningsbladen, tända en brasa
och slå sig ned i lugn för några timmar i nära
sällskap med någon af diktningens stormän. Blott alltför
ofta äro de odödliga namnen äfven
för s. k. bildade människor intet
annat än namn och förblifva
diktskatterna liggande orörda, fastän man
blott behöfver sträcka ut handen för
att gripa dem och göra sig själf rikare.
Ofta händer det, att
omständigheterna göra en diktare mera känd och
läst än hans storhet egentligen
berättigar honom till, och då ställer sig
icke sällan den mindre — och
merendels snabbare tillgänglige — i
vägen för snillet. Så tyckes mig fallet
just vara med den skald, hvars
hundraårsdag man firar den 27 d:s —
Henry Wadsworth Longfellow,
"Evan-gelines" och "Hiawathas" sångare,
Nordamerikas mest ryktbare skald.
Huru många ha icke stiftat
bekantskap med honom utan att någonsin
ha gifvit sig tid till att stanna ens
en timme hos Goethe! Eller hur
många af dem, som redan på
skolbänken lärde känna en eller annan
dikt af Longfellow, ha ännu den dag
i dag är någon aning om de rike*
Longfellow är enkel och trohjärtad, förtröstar på
det godas och ädlas seger och låter aldrig sitt lifsmod
slås till marken af motgångar och sorger. Han
sjunger dock icke sällan i moll; då och då låter han
vemodet välla fram och ögat tåras, men blott för att i
nästa ögonblick låta ljuset bryta fram och stämningen
mynna ut i ett mildt, förhoppningsfullt och trösterikt
ackord, däri icke sällan en ton af stark religiös tro
spelar in.
Det har redan nämnts, att Longfellow rönt starkt
inflytande af tysk diktning, framför allt af Uhland.
Han besatt en ovanlig, och för en skald måhända icke
alltid lycklig, receptivitet, som understöddes af stora
språkkunskaper och en lefvande kärlek till litteraturen.
Man har sagt, att hans beläsenhet var allt för stor.
Och det torde icke kunna förnekas, att den i förening
med hans goda minne ibland gjorde honom förtret.
Man kan visserligen icke gå med på de beskyllningar
för medvetna plagiat, som Longfellows skaldebroder
Edgar Allan Poe vid flera tillfällen på det häftigaste
utslungade mot honom, men man måste medgifva,
att han icke sällan verkar föga ursprunglig och att
han nästan aldrig har något nytt att säga ens hjärta.
Ingen kan dock frånkänna hans diktning förmågan
att framkalla poetisk stämning, och han är en mästare
i fråga om värsens melodiska utformning. Det ligger
LONGFELLOWS HÜS I CAMBRIDGE, »CRAIGIE HOUSE», hvarest Washington
på sin tid residerade. Byggnaden är nu en af sevärdheterna i Cambridge.
325 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
