Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 23. Den 10 Mars 1907 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. A. BRINELL.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
För några dagar sedan spred sig underrättelsen, att
den engelska föreningen Iron and Steel Institute
tilldelat öfveringeniören vid Järnkontoret J. A. Brinell
sin förnämsta utmärkelse, Bessemermedaljen. Denna
medalj åtnjuter i hela världen ett mycket stort
anseende och mottagaren af densamma har uppnått den
högsta utmärkelse en metallurg kan erhålla. Förutom
åt Englands suveräner, drottning Victoria och nu i
somras kung Edvard, har Bessemermedaljen
tillde-tats åtskilliga stora industiledare såsom Krupp och.
Andrew Carnegie, men i första rummet till
framstående forskare på stålindustriens verksamhetsfält.
Endast en gång förr har denna medalj tillfallit en
svensk, nämligen generaldirektör Rich. Åkerman,
hvilken under sin tid som professor vid Bergsskolan
i Stockholm utförde världsberömda metallurgiska
undersökningar.
Öfveringeniör J. A. Brinell är född 21/6 1849 å
Fägerhults gård i Bringetofta socken i Småland och
erhöll sin första tekniska utbildning vid Borås’
tekniska skola. Efter smärre anställningar som ritare
fick han år 1875 plats som ingeniör vid Lesjöfors
bruk i Värmland År 1882 anställdes han som
öfveringeniör vid Fagersta järnverk och utsågs år 1903
till innehafvare af den nyinrät ade
öfveringeniörsbe-fattningen vid Järnkontoret i Stockholm.
År 1902 blef han medlem af Vetenskapsakademien.
Redan under sin anställning vid Lesjöfors påbörjade
Brinell sina stålundersökningar. Till största delen
ha dock desamma utförts vid Fager-ta järnverk, och
järnhandteringen står i stor tacksamhetsskuld till detta
bruks chef, brukspatron Christian Aspelin för den
storslagna frikostighet, hvarmed han bekostat dessa
undersökningar och ställt deras resultat till teknikens
tjänst.
Brinells första arbeten voro ägnade åt utredandet
och förklarandet af fenomenen vid ståls härdning.
Genom mångåriga arbeten af seg ihärdighet, skarp
iakttagelse och en öfverraskande
kombinationsförmåga uppnådde Brinell här med ytterst små
hjälpmedel för härjningsteorien fullt klargörande resultat.
Hans redogörelse för sina experiment trycktes först
i tidskriften "Järnkontorets Cirkulär" år 1885, men
spreds raskt i översättning i de flesta utländska
tekniska tidskrifter. Bekräftande några föregående,
iakttagelser af hufvudsakligen teoretisk betydelse, gåfro
dessa Brinells undersökningar full klarhet angående
de betingelser, under hvilka en god härdning af stål
för olika ändamål kan uppnås, samt visade samtidigt
den rätta vägen för all annan värmebehandling af
stål. Brinells namn har fiån denna tid varit ett af
de främsta inom den metallurgiska världen; på
grundvalen bl. a. af hans undersökningar har den under
de senaste årtiondena så uppmärksammade
metallo-grafiska vetenskapsgrenen utvecklats, och för den
praktiska järntillverkningen hafva hans resultat varit af
banbrytande betydelse.
Såsom en utveckling af hans studier angående
värmebehandling af stål, äro att betrakta de
ut>täll-ningar som Fagersta Bruk visat dels på
Stockholmsutställningen 1897, dels i Paris 1900, och där genom
tabeller och prof visades de hållfasthetsegenskaper
som stål genom olika värmebehandling kunde erhålla.
Vid Parisutställningen erhöll denna utställning Grand
Prix, och samma belöning tilldelades dessutom
Brinell personligen, hvarjämte han dekorerades med
Hederslegionen. Samma år erhöll han Svenska
Tekno-iogföreningens Polhemsmedalj för en af honom
uppfunnen metod att bestämma olika materials hårdhet.
Denna metod, det s. k. Brinellska kulprofvet, har
tack vare sin enkelhet och noggrannhet vunnit
spridning och erkännande såväl i Europa som Amerika.
Bland andra metallurgiska spörsmål som genom
Brinell vunnit sin lösning är också frågan om
betingelserna för framställande af biåsfria stålgöt.
Det icke minst beundransvärda hos de Brinellska
undersökningarna är deras praktiska läggning och
tillämplighet på teknikens spörsmål. De äro också
utförda midt under löpande arbete vid järnverket och
man måste häpna öfver den målmedvetenhet och energi,
som ledt Brinell, att midt under skötande af sin
öfver ingeniörsbefattning och de talrika om- och
nybyggnadsarbeten som under hans ledning utfördes vid
Fagersti, också kunna planlägga, leda och bearbeta
dessa undersökningar, de största som hittills utförts
af någon svensk.
Den svenska järnhandteringen räknar Brinell bland
en af sina märkesmän; den senaste utmärkelsen som
kommit Brinell till del och som gifvit anledning till
dessa rader är ägnad att väcka tillfredsställelse och
tacksamhet hos hvarje svensk, som glädjer sig åt att
se det svenska namnet och svenskt arbete äradt och
erkändt utom landets egna gränser.
G. D.
KARLSTADS STIFTS NYE
BISKOP.
FotO Blomberg. Kalmar Kliché: Bengt Silfeertparr*
J. A. EKLUND.
Efter biskop C. H. Rundgren utnämnd till biskop i Karlstads stift.
Biskop Eklund är född den 7 jan. 1863 i Ryda,
Skaraborgs län, blef student 83, teol. kand. 90 och
prästvigd 92. Under åren 89-92 tjänstgjorde han
som e. o. lektor i Göteborg. 94 blef E. komminister,
96 v. pastor i Uppsala och samma år docent. 1902
utnämndes han till domprost i Kalmar, därifrån han
nu kallats till biskop för Karlstads stift.
— 354 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
