Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 26. Den 31 Mars 1907 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGO ZETTERVALL.
TILL PORTRÄTTET <
Den 17 mars af led i Stockholm arkitekten, f.
öfver-intendenten Helgo Zettervall — på sin tid Sveriges
mest ansedde arkitekt.
"Västergötlands svältor hafva gifvit lifvet åt en
verklig, gedigen, storartad arkitekt", skref Scholander
1878. "Ett snille såsom till exempel Zettervall
behöf-ver icke lära någonting alls, det har allt medfödt",
yttrade Scholander äfven.
Emellertid lärde Z. sin konst grundligt under
studier både i in- och utlandet. Född i Lidköping den
21 nov. 1831, — son till garfvaren Peter Zettervall och
hans maka — försökte han sig först både på handel och
landtbruk, innan de medfödda anlagen togo ut sin
rätt. Vid 18 års ålder uppgjorde han sin första
byggnadsritning, ett hus åt föräldrarne, efter den stora
branden i staden 1849. Han sysslade mycket med
ritningar och byggnadsplaner och antogs 1852 till
byggnadsbiträde, då stadens nedbrunna kyrka skulle
på nytt uppbyggas.
År 1853 ingick Z. som elev vid Konstakademien i
Stockholm och åtnjöt under sina studieår Scholanders
särskilda handledning. Under sommarferierna var Z.
på egen hand sysselsatt som arkitekt i landsorten.
1860 utgick han från akademien. På hösten samma
år blef han professor Brunius’ efterträdare som
arkitekt för Lunds domkyrka, företog en utländsk
studieresa och framlade sedermera 1863 en fullständig plan
på domkyrkans restaurering. Efter en ny studieresa
till Italien 1868 började han restaureringsarbetet af
den gamla romanska domkyrkan i Lund, hvilket 1880
kommit så långt, att alla konstruktiva arbeten då
fullbordats. Han ombyggde under denna tid äfven Malmö
gamla rådhus, restaurerade domerna i Skara och
Linköping o. s. v. I Skåne och äfven i andra provinser
byggde han många nya kyrkobyggnader. Z. har
vidare skapat Oscars-Fredrikskyrkan i Göteborg, 1893,
Klara kyrkas torn i Stockholm och bland
hufvudsta-dens profanbyggnader Norra latinläroverket,
Sören-senska samt Palmeska och Bolinderska husen.
All-helgonakyrkan i Lund och Lunds universitetshus äro
också hans verk. Han hann äfven deltaga i täf-
. FÖREGÅENDE SIDA.
lingarne för en protestantisk katedral i Berlin 1868,
för rådhus i Wien och för riksdagshus på
Helgeandsholmen i Stockholm 1873.
Z:s största, men tyvärr icke mest lyckade
restaurerings- eller, rättare sagdt, genomgripande
ombyggnadsverk är ombyggnaden af Upsala domkyrka, som
i sitt nuvarande skick kan sägas vara ett verk af Z.
Så våldsam har "restaureringen" varit.
På Z:s =tid gingo nämlingen restaureringarne af gamla
minnesrika byggnader här i landet ut på att bringa
resp. kyrkor i det skick, som de skulle haft, ifall de
från början uppförts enligt en viss, sedermera
noggrant följd plan. Men nu är det att märka, att t. ex.
Upsala domkyrkas första uppförande räckte i 150 år,
och under dessa år tog den ene byggmästaren efter
den andre vid och stilarne ändrades, precis som fallet
varit i afseende på en mängd af kontinentens mast
kända gamla kyrkor, hvilka förete en stark
stilblandning, men icke desto mindre äro lika vackra som
intressanta. Z. satte som sitt mål att gifva Upsala
domkyrka ett utseende, som den bort äga, om den
blif-vit konsekvent uppförd efter den ursprungliga planen,
som dock ej blifvit bevarad åt eftervärlden —
skrif-ver Nordensvan i "Svensk konst". Följaktligen
slopade han alla senare tillsatser, där den ursprungliga
stilen ej blifvit följd, och byggnaden förvandlades till
hvad den aldrig varit, en konsekvent genomförd
gotiskkyrka i nordfransk anda.
1871 blef Z. ledamot i konstakademien, där han
1881—82 var vice professor i byggnadskonst. Han
utnämndes 1881 till intendent i öfverintendentembetet
och 1882 till öfverintendent och chef därstädes, från
hvilken post han tog af sked 1897.
Vår tid har icke kunnat gilla de principer, enligt
hvilka Z. företog sina restaureringar; framför allt har
den skarpt bedömt restaureringen af Upsala domkyrka.
Men den erkänner gärna Z:s stora lärdom,
uppfinningsrikhet, entusiasm, energi. Z. var också på sin tid en
oförvägen ande, som gärna beträdde nya banor — han
var en kraftjull ande, och kraft är hvad som i
främsta rummet präglar hans verk.
STOCKHOLMS NYA RÅDHUS.
Stockholm skall, som bekant, erhålla ett nytt
rådhus enligt arkitekten Ragnar Östbergs ritning. Af
allt att döma tyckes rådhuset bli hufvudstadens
förnämsta moderna monumentalbyggnad. Man kan
endast beklaga, att byggnadens ändamål icke
öfverens-stämmer med dess storslagna och imponerande
karaktär. Med Stockholms rådhus menas nämligen icke —
såsom fallet är med rådhusen i Tyskland eller det
bekanta rådhuset i Köpenhamn — den byggnad, där
stadens styrelse har sitt säte, utan endast den
byggnad, där rådhusrätten och magistraten sammanträda.
Och att för en underordnad domstol som rådhusrätten
uppföra en dylik monumental byggnad är väl
egentligen oriktigt.
Det nya rådhuset får sin plats vid Norra Mälarstrand,
alldeles vid Kungsholmens början, där gamla Eldkvarn
varit belägen. Öet är sålunda ett dominerande läge.
Det var från början bestämdt, att den nya
Kungs-holmsbron, som kommer till stånd i samband med
rådhuset i stället för den usla gamla bro, som nu leder öfver
från Norr till Kungsholmen, skulle förläggas midt för
rådhuset, och att trafiken sedan skulle dragas på båda
sidor om detsamma.
Emellertid har ledamoten af stadsfullmäktige
borgmästaren Lindhagen väckt en motion, hvilken vunnit
understöd från olika håll, icke minst af arkitekten,
hr Östberg, om att rådhuset skulle förläggas längre
söderut, än hvad från början varit meningen, d. v. s.
mera ut på Kungsholmsudden, och den nya Kungs-
holmsbron dragas i Handtverkaregatans förlängning.
Trafiken skulle alltså gå odelad på söder sida om
rådhuset.
Härigenom skulle både i estetiskt och praktiskt
afseende fördelar vinnas. Framför rådhusets entré
lem-nades ett fredadt område, oberördt af den stora
genomfartstrafiken och lämpadt att som en förgård
förmedla entrén till byggnaden och upptaga publiken
därifrån och från den täckta gårdshallen, hvilken
råd-huskommitén tänkt sig kunna fylla behofvet af en
stor samlingssal och * då kan upptaga inemot 3000
personer.
Rådhuset i sin helhet skulle äfven då taga sig ännu
bättre ut. Platsens väsentliga karaktär ligger
nämligen i en begränsning å två sidor af vatten, Mälaren
i söder och Klara sjö i öster. Det är Kungsholmens
udde, som här skjuter fram och markeras af
byggnaden, hvars hörntorn ytterligare framhäfver detta
förhållande. Genom att bron dragés norr om
byggnaden, bibehålies vattnets omramande verkan och
byggnadens monumentala karaktär som slutparti för en i
en udde utskjutande stadsdel framträder kraftigt.
Genom brons omdanande på föreslaget sätt kan man
äfven tillgodogöra sig det norr om Rådhusplatsen vid
Klaravikens vatten belägna området, värdt åtminstone
500,000 kr., i och för komunalt byggnadsändamål.
Genom brons läge bildas nämligen ett rådhustorg —
skrifver arkitekten Östberg i en promemoria —
be-gränsadt på två sidor af vatten och bro och på de
— 402
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
