Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 30. Den 28 April 1907 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET HÖGRE ARMÉBEFÄLET.
K. m:t har utnämnt till öfverste
"överstelöjtnanten vid Vendes artilleriregemente
O. E. Hofstedt, samtidigt t. v.
förordnad som chef för Norrlands
artilleriregemente. Afgående chef för samma
regemente är öfverste J. O. N. Aspegren,
hvilken af k. m:t beviljats afsked.
UTNÄMND PROFESSOR.
Efter porträtt. Kliehê • Bengt Silfversparre
O. E. HOFSTEDT.
Nyutnämnd öfverste vid Norrlands
artilleriregemente.
L. B. Ekeberg har vid ännu icke
fyllda 27 år af Stockholms
högskolas styrelse utnämnts till
professor vid högskolan i speciell
privaträtt jämte finansrätt.
Lars Birger Ekeberg är född i
Uppsala den 10 aug. 1880.
Student 1898, jur. fil. kand. 1899
af-lade han juriskandidatexamen 02.
Två år senare disputerade hänför
docenturen och kallades till docent
Efter porträtt. Kliché: Bengt Silfversparre.
L. B. EKEBERG.
Utnämnd till professor i speciell
privaträtt jämte civilrätt vid Stockholms
högskola.
BARNSBRÖD.
FÖR HVAR 8 DAG AF NORDENSTRÖM-ERIKSON.
Efter porträtt. Miehfi Bengt Silfvertparrt.
J. O. N. ASPEGREN.
Afgående öfverste för Norrlands
artilleriregemente.
i speciell privaträtt och civilrätt.
1905 upprätthöll han någon tid
professuren i statsrätt och folkrätt.
Har studerat utomlands vid
universiteten och biblioteken i Berlin
samt vid domstolarna och
biblioteken i Leipzig.
E. har i Sverige beklädt
domareämbete och kommer inom kort på
grund af meriter att kreeras till
juris doktor.
Jonas Nilsson var gammal nu. Några år hade gått
se’n han "satte ifrån sig", d. v. s. öfverlät hemmanet
åt sin son. Och dessa hade varit hårda år för Jonas
Nilsson. Ständigt hade han måst ligga i strid med
sonen för att få ut de vissa tunnor säd, potatis m. m.,
som en gån? bestämts till hans årliga underhåll.
Dock gick det väl an så länge hustrun lefde, ty då
hade han två kor och egen mathållning, men se’n
han blef tvungen att äta hos sonen, kände han s:g
sämre bemött än drängen. Det kändes obeskrifligt
svårt att ta’ emot snäsor och sneda blickar af
sonhustrun, hvilken före sitt giftermål inte ägde mer än
hon gick cch stod i; men värst sved det, då sonen
lät förstå, att han såge gärna, att gubbens kammare
blef tom.
Många voro de nätter, .då pinande tankar jagade
sömnen från Jonas Nilssons läger, grubblande tankar,
hur detta kom sig. Detta, att sonen urartat. Ty Nils
Jonasson var en drinkare och hästbytare, som brydde,
sig sist om de tegar fadern offrat sin ungdoms- och
mandomskraft på att bryta och rödja. Sonhustrun såg
ut som en trasdocka i sina köptygsklädningar, som
icke lämpade sig för hennes arbete, och hon klädde
sina barn så "herrskapslikt" som möjligt. Det var
allt detta Jonas Nilsson ej kunde försona sig med.
Han, som förvandlat stenrösen till fruktbar åker, han,
som planterat och odlat, byggt och ordnat, tills han
fått svårt att höja sina armar och flytta sina fötter för
giktens skull, han måste dagligen se, hur de unga
vanvårdade och förslösade, hvad han sträfvat ihop.
Och han kunde intet göra. På lagligt sätt hade han
"satt ifrån sig". Med sorg gick Jonas Nilsson,
undrande, hur länge det månde hålla ihop för sonen,
önskande, att han själf skulle få sluta sina ögon för
alltid, innan det gick öfver styr.
Men sonen sålde hemmanet, och sin egen far. Den
gamle fick följa med egendomen alldeles som några
af korna och en del körredskap. Det var bara den
skillnaden, att korna och körredskapen höjde
hemmanets värde, medan han, födorådstagaren, sänkte det.
Tanken på att skiljas från sonen och sonhustrun
smärtade honom icke, ty hårdare kunde han icke få
hos oskylda, det visste han; men Jonas Nilsson hade
barnbarn. Två pojkar och två jäntor. Dem tyckte han
sig ej vilja släppa utom synhåll. Ty, fastän
barnbarnen voro stygga och ohöfliga mot den gamle, var det
dock i dem han fann sin tröst och glädje. I
synnerhet den äldste, en pigg, förståndig nioåring, brukade
prata med farfar, om hur det skulle bli, när han
öf-vertagit hemmanet. "För jag skall bli’ bonde och
trädgårdsmästare", sade han. Emellertid skulle nog
Per troligen aldrig besitta farfars mest älskade vrå af
denna jord, ty nu var vrån såld, och far skulle sätta
upp åkeri i staden och byta hästar natt eller dag.
Och i dag var auktion på "det ruttna skräpet", som
Nils Jonasson .kallade det bohag, fadern låtit honom
öfvertaga. Redan innan Jonas Nilsson kommit ur
sängen på morgonen, hörde han hur folk vankade af
och an utanför hans kammare, resonnerande om hur
mycket det borde bjudas för det och det. Hvad han
med svett och möda förvärfvat och hvad han varit
stolt öfver att äga, skulle nu försvinna från gården.
- 467 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
