Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 31. Den 5 Maj 1907 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR
& DAG
högre än de flesta bland hans
stadsfullmäktigekamrater; men hans väsen är alltid urbant och
förekommande, ja, stundom prägladt af en för honom
egenartad bonhomie. En viss själfsäkerhet kan
under-stimdom spåras i hans uppträdande men den antager
aldrig stötande form. Han vet emellertid hvad han
är skyldig sig själf och den tradition han har att
uppbära. För detta gaf han ock en gång ett tydligt
uttryck vid ett stadsfullmäktigesammanträde, då han,
med skäl indignerad öfver, att man velat insinuera ett
själfviskt motiv på hans hållning i någon fråga,
utbrast ungefär så: "Mina herrar, jag vädjar till eder,
om min familjs traditioner äro sådana, att de skulle
tillåta mig något dylikt!"
Ar Carl Swartz alltså egentligen en de opraktiska
värfvens man, sakfaar han dock ingalunda blick och
sinne för de strömningar, som eljest i lifvet röra sig
på det andligas område. Konst, litteratur och
vetenskap hafva i honom ingen fiende; tvärtom. Som ett
bevis bland många härför kan ju nämnas det
charmanta och värdefulla tafvelgalleri, som pryder rummen
Liss Olof Larsson hade alltför länge gått och
landt-brukat på Stockholms gator för att behålla känningen
mot folket hemma i Leksand, och när det sedan
visade sig att hans umgänge med rikets mäktige varit
så intensiv, att. han fått sin politiska fysionomi
omskapad efter deras beläte, vredgades dalamännen och
skickade en annan upp till Riksdagen. Den ståtlige
masen i den vackra dräkten försvann för alltid från
Andra Kammaren och efterträddes af en liten, till det
yttre oansenlig hemmansägare, som emellertid snart
visade att han ej var sin företrädare underlägsen i
begåfning, och när han hunnit samla några tjänsteår,
hade han äfvenledes hunnit ett inflytande, som ej var
mindre än det Liss Olof Larsson en gång besatt. Det
finns äfven andra beröringspunkter mellan dem båda,
och det såg en stund ut som om Daniel Persson i
Tallberg liksom sin företrädare skulle komma att
bevisa sanningen af den gamla iakttagelsen att
dalallmogen utmärker sig ej endast för duglighet och
slagfärdighet utan äfven för vankelmod. En af liberala
samlingspartiets stödjepelare, hade han själf styrt så
till att folk misstänkte honom för att i år svika
partiets sak i hufvudfrågan, och när det uppgjordes
kalkyler öfver om den k. propositionen skulle få
majoritet eller ej i Andra Kammaren, räknades alltid
Daniel Persson med bland dem, hvilka skulle svänga
Öfver till de 21, på hvars eröfrande den nuvarande
statsministern byggt sitt största hopp för
rösträttsfrågans lösning. Och för många var det en väntans tid,
innan hr Daniel Persson i Tallberg gaf klart besked
om sin ställning. Han hade omedelbart efter den k.
propositionens offentliggörande ställt sig gynnsamt
mot densamma, men dock å vissa punkter lagt en
viss tveksamhet i dagen, och man undrade nu huru
pass djupgående denna tveksamhet kunde vara. Så
kom för någon tid sedan svaret, och.det kan icke
nekas till att den effekt det åstadkom var en helt
annan än den man väntat. Att säga att han genom
detsamma visade sig mot sin forntid otrogen, vore en
orättvisa, ty han har alltid hyst en viss klockarkärlek
till dubbelproportionalismen, och de sirater, hvarmed
han pryntade ut det kungliga förslaget, voro så be-
i hans ståtliga bostad vid Västra promenaden och
inrymmer många perlor af bekanta målare.
Gift sedan 1886 med Dagmar Lundström, dotter
till konsuln Carl L. Lundström, kan Carl Swartz
glädja sig åt det lyckligaste familjelif, och de många
— såväl kungliga personer som landshöfdingar och
andra notabiliteter — som varit gäster i hans hus i
staden eller i hans vid foten af Kolmården belägna,
vackra sommarvilla med dess härliga utsikt öfver
Brå-viken, medföra nog endast de angenämasta minnen
från sina besök därstädes.
Det är gifvet, att för större ändamål måste de
mindre vika, och det var nog insikten härom, som
förmådde Carl Swartz att mottaga finansministerposten
och lämna sitt jämförelsevis lugna lif och verksamhet
i staden vid Motala ström. Men säkert är, att när
han en gång lämnat från sig ministerportföljen och
återvänder till sin hembygd, skall han där mottagas
med öppna armar. Ty så som Norrköping nu är
stadt i utveckling, har det mer än väl behof af alla
sina dugliga söner.
. . . X— n.
skaffade, att det så godt som förvandlade propositionens
karaktär. Man skulle kunna säga att den Tällbergska
motionen är det svåraste attentat som ännu gjorts
mot det De Geerska riksdagsskicket — de
socialdemokratiska utopierna undantagna — ty det så godt
som bryter ned Första Kammaren sådan den enligt
grundlagsstiftarens mening är afsedd att verka och
sedan den för öfrigt hittills äfven i stort sett har
varit i en representation för den konservatism, som
på grund af djupare bildning och vidare vyer
skola reglera utvecklingens gång. Att en Första
Kammare efter hr Daniel Perssons grundritning
kommer att få ett helt annat skaplynne är uppenbart,
ty huru stor respekt man än med rätt kan hysa för
vårt bondestånd, måste man dock betvifla dess
förmåga att tillvarataga just de intressen som i ett
öfver-hus skulle hafva sin egentlige främjare. Det är
nämligen inte nog för ett sådant att vara en säker
bromsare, det fordras också att kunna släppa efter i
rätt tid och att i vissa fall äfven kunna visa vägen.
Då hr Daniel Persson nu väckte sin motion blef
han den som för en stund så att säga tog
rösträttsfrågan i sin hand. Han omformade densamma helt
och hållet genom att mot liberala samlingspartiets
sunda och historiska utvecklingslinje sätta den mera
revolutionära. Regeringsförslaget är nämligen intet
sådant, det inbjuder endast till en demokratisering af
Första Kammarens valmanskår, men knappast till en
demokratisering af Första Kammaren, medan det
Tällbergska nödvändigt medför det aristokratiska
elementets borteleminering ur representationen, t—–––
H. 8. D. är ju ingen politisk tidning, men då man
skrifver om en politisk person, lär det vara omöjligt
att undvika politiken, och det som i denna stund
gör Daniel Persson intressant är hans rösträttspolitik.
Den är dessutom ytterst karaktäristisk för mannen
själf. Han är bondedemokrat, och det af renaste
vatten. Har nu i så många år sett att bönderna äro
till verklig nytta i Andra Kammaren, och han förstår
inte, att de ej skulle vara det äfven i den Första;
nu fattar han med sitt ljusa hufvud att det med
nödvändighet kräfves en kraftigare arbetarerepresentation
DANIEL PEKSSON I TALLBERG.
— 483 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
