Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 33. Den 19 Maj 1907 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL von LINNÉ.
23 MAJ 1707—10 JANUARI 1778.
HANS VERK OGH DAGAR.
ETT UTKAST FÖR HVAR 8 DAG AF PROFESSOR A. O. LINDFORS, UPPSALA.
I. BARNET OCH
FÖRÄLDRAHEMMET.
Det var en vacker
försommardag år 1711. Den nya
kyrkoherdefamiljen i Stenbrohult, för ej så
länge sedan ditflyttad från
komministergården i Råshult, hade velat
bereda sina vänner och grannar en
liten glädje genom att anordna en
utflykt i det gröna. Trots krig,
päst och hungersnöd, trots oron
för kung Carl i Bender, trots de
sorgliga förhållandena här hemma
kunde man ju ej hjälpa, att man
ville fröjdas med naturen, när —
såsom psalmsångaren Israel
Kol-modin nyligen sjungit — "den
blomstertid nu kommer med lust
och glädje stor". , .
Till mål för utfärden hade herr
Nils Linneus och fru Kristina Brodersonia valt den
vackraste af alla vackra punkter vid Möckelns stränder,
det s. k. Möcklanäs. Och deras förstfödde, deras- lille
Carl, gossen med kunganamnet, skulle för första gången
få följa med de store. Hvilken glädje för honom nu
och hvilket ■ minne sedan! Det lyste för den gamle
ur hans barndom, när han 60-årig satt’ och skref sina
lifsanteckningar. En gång på annat ställe, när Linné
talar om vackra utsikter, nämner han i bredd med
Alperna detta Möcklanäs, för honom typen af svensk
naturskönhet.
Man kan tänka sig utflyktens anordningar,
hö-skrindan, de med björk- och boklöf majade hästarne,
den enkla anrättningen, som dukades upp i gröngräset
och åts under gladt skämt och sirlig kruserlighet.
Och så kommer det viktiga, det historiska ögonblicket
vid denna utfärd; jag ger det med Linnés egna enkla
ord: "Sonen Carl var 4 år, då han följde sin far på
en Collation till Möcklanäs uti den vackraste
sommartiden, och då gästerna inemot aftonen hvilade sig på
en grön äng, föreställde pastorn för sitt sällskap, hur
hvar blomma hade sitt namn samt åtskil.igt märk%
värdigt och underligt om växter, viste därföre rötterna
af Succisa, 0/ chides med flera. Gossen ser på detta
med ett hjärtans nöje, och var just detta den sträng,
som var mest spänd i gossens geriie. Härpå fick
fadern ingen ro för pilten, som stadigt frågade efter
namn på växterna långt mer än fadern kunde svara."
— Är det ej som vi så ge gruppen för oss på löf-
KOMMINISTERBOSTÄLLET I SÖDRA RÅHULT, LINNES FÖDELSEHEM. Fadern
befordrades ett hälft år efter Carls, det älJsta barnets, födelse till kyrkoherde i Stenbrohult.
ängen vid sjön i eftermiddagsbelysningen? Den
blomsterälSkande pastorn, som vid Stenbrohult anlagt
länets vackraste trädgård, sittande på en sten med
lille Carl vid sitt knä, hållande ett litet botaniskt
föredrag för sina gäster, och så den liflige, brunögde
pilten, som kanske får hålla blomsterkvasten och
räcka fram växt efter växt åt sin fader och som
lyssnar till hins ord så, som endast ett rikt begåfvadt och
fantasifylldt barn kan lyssna! — I sanning en
upplysande bild till de gamla orden om "senapskornet,
som lades i jorderr och blef ett stort träd", och om
att "barnet är fader till mannen".
I detta gammalsvenska, stränga och dock ömma,
kristligt fromma och dock glada hem växte Carl
Lin-nœus upp; cch hvarje gång han kom dit igen från
sina färder, sist som professor i Uppsala på resa från
Gottland 1741, då blef han åter gossen Carl, endast
äldste sonen i familjen, som intog sin vanda plats i
syskonringen vid sin faders enkla bord och under hans
milda spira. Det är rörande och betecknande för tiden
att läsa om gamle Nils Linnæi dödsstund; modern var
gången förut; de hemmavarande barnen ställas upp i
ordning invid sängen för att undfå välsignelsen;. Carls
plats däf öfverst lämnas tom. "Carl är borta", klagar
den döende; men han sänder honom och hans hus
sina bästa faderliga förböner och välsignelser. När
nästa g ing Carl kom till Stenbrohult till sitt "ljufva
natale" var ej blott föräldrahemmet tomt utan
prästgården och hela trädgårdsanläggningen förstörda af
en eldsvåda — "Campi ubi olim
Tröja" utbrister Linné, "boet är
här-jadt, fåglarna döda och ungarna
utflugna".
II. STUDENTEN OCH
HANS LÄRARE.
Efter långa och tröga skolår i Växiö,
där han mot sin vilja läst latin men
med lust hört lektorn, doktor
Rothman läsa Boerhaaves fysiologi, kom
Linné ändtligen redan 20-årig till
universitetet i Lund. Tillfäl igtvis fick
han hyra rum i doktor Kilian Stobæi
gård söder om kyrkan i hörnet
mellan Storgatan och domkyrkoplanen —
Kliehê • Bengt Silfversparre
UPPSALA;BOTANISKA TRÄDGÅRD UNDER LINNÉS TIDT"
— 514 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
