- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 8 (1906/1907) /
517

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 33. Den 19 Maj 1907 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HVAR

8 DAG

dessa täflare ej ansågo sig kunna hinna hvarandra,
lämnade de åt hvarandra hvars och ens göromål; de
begynte bägge på en tid med fiskar och insekter, men
som Linnæus icke kunde hinna Artedi i fiskarne, så
lämnade han dem alldeles äfvensom Artedi insekterna.
Artedi arbetade sedan på amfibierna, Linnæus på
fåg-larne; det var emellan dem en stadig jalousie att
hemlighålla hvad de utfunnit, hvad dock aldrig kunde
stå of ver tre dagar, förrän de måste skryta för
hvarandra om sina upptäckter".

Hvilken älskvärd bild af ung vetenskaplig
forskning i ädel täflan mellan två vänner.

Att student Linnæus blef t. f. botanices demonstrator,
tillgick så: En viss herr Georg Wallin,
biblioteksman i Uppsala, utgaf en disputation: De nuptiis
ar-borum; den var mera af filologisk än botanisk natur,
men mot dess felaktigheter reagerade Linné genom
a t i hast hopskrifva några ark om det rätta
sammanhanget af växternas kön och fortplantning "De Sexu
Plantarum". Detta arbete visade han för domprosten
Celsius, som i sin tur lät prof. Rudbeck få del däraf;
och härigenom fäste professorn i botanik sin
uppmärksamhet vid Linné. När den ålderstigne
Rudbeck år 1730 behöfde en vikarie eller medhjälpare,
och adjunkten d:r Rosén var stadd på utländsk
studieresa, så tillkallade han Linné, förhörde honom med
stort bifall och föreslog honom till botanices
demonstrator samt tog honom till informator för sina söner
i 3:dje giftet. Linnæus hade nu tillfälle nyttja
professor Rudbecks vackra bibliotek i botaniken och att
stadigt genomgå hans oförlikneligt präktigt ritade
svenska foglar. Och Linnæus begynte anställa
botaniska exkursioner i privata kollegier och fick en mycT
kenhet kollegianter, hvarigenom han kunde förskaffa
sig kläder; nu användes dagarne med arbete på
discip-larne men nätterna till utarbetande af det nya system
och den reformation, Linnæus påbegynt i botaniken.

Och så tillkommo manuskripten till Classes
Plantarum, Bibliotheca Botanica, Critica Botanica och
Genera Plantarum, och snart därefter skrefs utkastet
till Sys tema Naturœ. Vårterminen 1731 kom
akademiadjunkten Nils Rosén tillbaka, och med denna
termin upphörde på Roséns tillskyndan Linnés vikariat.
Carl Linnés och Nils Roséns första beröring med
hvarandra blef således ett rivalitetsförhållande, en spännig
uppstod mellan de ungefär jämnårige unge
framtidsmännen, en spänning, som låtit mycket orda om sig.
Äldre Linnébiografer ha utsmyckat denna rivaltet med
åtskilliga romantiska detaljer allt i syfte att framhålla
sin hjälte såsom en oskyldigt förföljd martyr, och det
kan Ju ej nekas, att Linnés egna uttryck i hans
själf-biografiska anteckningar äro mindre väl valda och
något för starkt färgade af sårad fåfänga och bitterhet.
En opartisk granskare, prof. Thore Fries i sin utmärkta,
stora Linnébiografi, har sökt att på aktstycken grunda
sin framställning och har också lyckats återföra tvisterna
mellan Rosén och Linné till måttliga dimensioner.
Traditionerna om den s. k. duellen och om förbud från
de akademiska myndigheterna mot Linné att föreläsa
o. s. v. ha stämplats såsom obestyrkta, Faktum
förblir dock, att en ovänskap länge förefanns mellan de
båda rivalerna, och att den var särskildt stark såväl
år 1732 som år 1734. Vid båda dessa tillfällen kom
för Linné en resa såsom lämplig af ledare: 1732 den
Lappska och 1734 den Dalska. Belysande för djupet
af Linnés bitterhet är dock följande anteckning i
Nemesis Divina: "allt gick olyckligt för mig, då
jag ärnade hämnas, men ändrade och lämnade allt i
Guds händer, sedan gick allt lyckligt, 1734.*

III. DEN UNGE
FORSKNINGSRESANDEN.
Under åren 1732—38, i lefnadsåren mellan 25—31
år, således i den bästa åldern för ansträngande resor,

LINNES ARBETSRUM PÅ HAMMARBY.

—. 517 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 21 14:41:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/8/0533.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free