Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 41. Den 14 Juli 1907 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT HJÄLTEMINNE.
DEN 11 JULI 1907.
Den 11 juli 1907 är
10-årsdagen af ett af de
djärf-vaste stordåd vetenskapen
känner. Det är ett
hjälteminne, som kastat
oför-vansklig glans öf ver trenne
svenskar och främst Öfver
minnet af den, hvars namn
för 10 år sedan flög öfver
hela världen beundradt
och älskadt — S. A.
An-drée. Det var den 11 juli
1897 som Andrée jämte
sina följeslagare Nils
Strindberg och Knut
Frænkel med ballongen
"Örnen" från Danskön å
Spetsbärgen företog den
färd mot nordpolen, från
hvilken de aldrig
återkommit och från hvilken i
själfva verket så få
underrättelser nått fram. Om
deras slutliga öde har man
ännu i dag ingen annan
aning, än att de måste
ha förolyckats. Åtminstone
har man icke hittills
lyckats att utforska något
närmare om denna
hug-stora bragds tragiska
ändalykt.
Tiden för den i sitt slag
enastående färden ligger
foto. Florrnan, Storfchotn
4 3 1 2
S. A. ANDRÉE (!) och hans tvenne följeslagare, K. Frænkel (2)
och N. Strindberg (3) samt suppleanten, G. W. E. Svedenborg (4).
ju ej så långt tillbaka att det är af nöden att repetera
dess detaljer. Hvem minnes icke segerjublet vid
at-färden från Sverige, hvem dröjer icke dubbelt
ve-modsfullt vid minnet af den underrättelse som den
16 juli 1897 nådde oss,
att "Örnens" uppstigning
lyckligt ägt rum söndagen
den 11 juli kl. half 3 e. m.
Härom hette det i ett
telegram :
"Andrée gaf order, att
de tre tåg som höllo
ballongen skulle kapas, då
han utsade ordet tre. Nu
af vaktades ett
jämförelsevis för vinden lugnt
Ögonblick. Dödstystnad rådde
och en sådan spänning,
att det kändes som en
oerhörd lättnad, när
ändt-ligen kl. 2,30 e. m. på
Andrées kommandoord:
’Kapa — ett, två, tre!’
trossarne sprungo af och
"Örnen" majestätiskt
höjde sig nästan rakt upp i
luften. ’Lefve Andrée!’
— ’Hälsa gamla Sverige!’
— så lydde de sista ord,
som växlades mellan de tre
och de kvarvarande..."
Trots de tio åren och
tidens nu mer än
någonsin snabba flykt läser väl
icke en svensk idag om
detta stora ögonblick utan
att känna en varm ström
af beundran och
tillgif-venhet för de tre
hjäl-tarne. Vårt folk har haft
stora hjältar på slagfältet,
det fostras ock stora män
som upptaga kampen i
vetenskapens tjänst. Bland
de främste af dessa äro
Andrée, Strindberg och
Frænkel.
Hvad deras Öde blifvit,
veta vi ej. Kanske skola
vi en gång erfara
närmare därom. Själfva voro
de, som vi alla veta, fulla
af hopp och förtröstan —
S. A. Andrée naturligtvis
främst med okuflig tro på
sin sak, hvilken han
förstått att genomdrifva på
det mast glänsande sätt,
trots alla skeptici och
trots vissa motgångar.
Hans -entusiasm för den
dristiga färden, på
hvilken tanken länge grott i
hans hjärna och mognat
under hans många
föregående luftfärder,
smittade hela vårt folk, för
att icke tala om hela
världen.
Hela världen afvaktade
ock länge under orolig
spänning de tres återkomst eller budskapen från
expeditionen. Som vi veta hafva dessa varit ganska få
och föga upplysande: dufvan, som uppsändes den 13
juli som den tredje dufvoposten (då man var på lat.
Foto. G. <§• II. Hasselblad, Gtbg.
OMBORD Å SVENSKSUND som förde expeditionen till Dan-kön.
Kliché i Bengt Silfvenpam.
— 642 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
