Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 43. Den 28 Juli 1907 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPEGELBILDEN.
FÖR HVAR 8 DAG AF
Hvilken ingripande betydelse för mitt lif en sådan
föreställning skulle få är ej svårt att fatta. Allt eget
initiativ plånades ut, jag skulle ha blifvit fullständig
orörlighet, om ej utomstående och för mig främmande
krafter tvingat mig till en tvångsrörelse, för hvilken
jag ej ägde det ringaste ansvar. Intet intresserade
mig mer, intet gagnade mer, och min ofria vilja....
Till och med en viss sorglöshet för min egen
spök-lika tillvaro började göra sig förnimbar, endast då
och då och med långa uppehåll genomströmmades
hela min varelse af ett grufligt hat mot denna min
dubbelmänniska, om hvilken jag aldrig vågade tala
med någon i huset för att ej draga en misstänksam
och vedervärdig nyfikenhet öfver mig. Hvem var han,
hvarifrån kom han, hvad sysslade han med?
Hvil-ket mål hade han uppställt för sig att vinna, i hvilka
situationer skulle han tvinga mig, sin spegelbild, mot
hvilka handlingar, mot hvilka oundvikliga faror? Men
jag hade lagt märke till att -dessa utbrott hos mig af
förtvifladt hat alltid någon tid efteråt försvagade hans
inflytande öfver mina handlingar och min vilja. Så
kunde jag vid dessa tillfällen röra mig mer
obehin-dradt i min våning. Jag kunde omflytta möbler och
föremål i mina rum, min lust att göra handlingar,
divergerande mot hans, fyllde mig med en outsäglig
känsla af befrielse och glädje, och jag kände, att jag
under ett sådant stadium ställde honom i oro och
förlägenhet inför något, som han ej kunde förklara,
liksom om den för honom fattbara världsordningen
plötsligt rubbats, och jag kunde ha hånskrattat högt
vid tanken på den fasa, som måste genomisa honom
inför förnimmelsen af det ofattbara, alldeles som fallet
borde ha varit, om han, seende sig i spegeln, sett
sin spegelbild sakta .tunnas ut och försvinna i en
dimma för att strax därpå åter framträda i en
främmande människas drag.
I dessa stunder stegrades också mitt behof af egen
tillvarelseform, af egen vilja, att af egna medel finna
uttryck för ett personligt lif, min instinkt ledde mig
kanhända rätt, ty så snart jag kommit under fund med
denna lilla möjlighet till makt, började mellan mig
och honom därinne ett krig, som mellan tvänne
stridiga viljor i samma människa, en af oss skulle till
slut segra i denna förbittrade strid, och den som
besegrades kunde vara viss om, att det blef till hans
definitiva undergång.
Åtminstone visste jag att det skulle bli till min,
jag visste, att jag antingen måste upphöra med hvarje
försök till revolt eller, nästa gång kraften kom öfver
mig... Och vid detta tillfälle mindes jag den lilla
finkalibriga revolvern, som jag höll förvarad i min
skrif-bordslåda. Nu, antingen han eller jag!
Men, innan jag skred till en åtgörande och för en
lefvande varelse olycksdiger handling, ville jag än
en gång förvissa mig om, att jag ej var utsatt för
en ond villa, jag ville än en gång förvissa mig om
räckvidden för min handlingsfrihet, göra någonting så
stridande mot en fullvuxen mans dagliga vanor, att
han helt visst måste vara galen, om han företog sig
n.got liknande, utan att äga samma motiv för sina
(Till bilden å sid. 675)
Ad. Jeppesen, Kalundborg (1), Carl Christerson, Landskrona (2),
Ferd. Flodin. Stockholm (3), P. Elfelr, Köpenhamn (4), A. W.
Rahmn, Lund (5), C. Reinan, Köpenhamn (6), J. Hertzberg,
Stockholm (7), Fru Rahmn, Lund (8), F. Riise, Köpenhamn (9), Fru
Jeppesen, Kalundborg (10), L. Albert, Malmö (11), Signe
Lundström, Ronneby (12), P. Newland, Köpenhamn (13), Maja
Swens-son, Eslöf (14), John Hauersleo, Köpenhamn (15), A:son Gortkou,
Tommelilla (16), Herm. Piil, Hessleholm (17), Frkn Dagmar
Erik-sén, Norrköping (18), H. Ohlson, Malmö (19), Fru Piil,
Hessleholm (20), E. Ernwall, Varberg (21), Fru Ohlson, Malmö (22), A.
Föjer, Eslöf (23), Frkn M. Ranck, Varberg (24), A. H. Isander,
Göteborg (25), Fru Föjer, Eslöf (26), Frkn £. Nilson, Malmö (27),
— 676
:. WALTER HÜLPHERS.
(Forts. fr. föreg. n:r.)
handlingar som jag. Jag lade mig alltså på min soffa,
till min obeskrifliga glädje hörde jag stegen från
honom på andra sidan ljuda där inne, som om han, oroad
af något, häftigt gått fram och åter på golfvet. Detta
gaf mera fasthet åt mina föresatser och större
klarhet åt mina tankar. Och huru sådant försiggår,
det vet jag inte, men ur svart töcken af intensiv
smärta, som oupphörligt böljade inom mig, framsteg
liksom för den af mörkret skärpta blicken af ett
inre öga den klart lysande bilden af en glob,
om-gifven med ett ljusgrönt band. Jag låg länge orörlig,
försänkt i ett stilla och välgörande betraktande af
densamma, hva*»inder den antog allt fastare
bestämningar, lät min fantasi gå till råds med mina
erfarenheter, och med ens förstod jag, att det var en
kaut-schuksboll, en vanlig kautschuksboll, sådan som pojkar
leka med, jag sett för min inre syn. Och hvarför
inte?... I nästa minut stod jag färdig att gå ut,
och i känsla af att ännu befinna mig fri, störtade jag
utför trappan och kom rusande in i en leksakshandel
några steg från vårt hus, där jag med en brådska,
som synbarligen förvånade expediten, köpte en
kautschuksboll med ett grönt band måladt rundt om och
skyndade med den åter tillbaka upp på mitt rum,
där jag i förkänsla af att ha vunnit seger lade bort
all brådska och endast helt långsamt, hvilket beredde
mig en slags njutning, aflägsnade mina ytterkläder.
Därpå ställde jag mig midt på golfvet och lät bollen
studsa... hans dofva kontakt med golfvet, hans
plaskande smäll mot handen ... åter och åter... i doft
raseri...
Då förnam jag tydligt tvärs igenom väggen ett
långdraget stönande, för hvilket jag ej finner ord.
Det var kväfdt och dock tydligt, fullt af smärta,
liknande det, som boskapen ibland utstöter, utsatt för
någon långsamt krossande kraft. Jag tror, att jag
skulle velat ryta af jubel, ty jag kände, att ja^ höll
på att bli för alltid fri, jag tror, att jag skulle velat
stöna af fasa, ty lika tydligt som genom en
fönsterruta såg jag genom väggen, hvad som försiggick i
rummet därinne. Och upp och ned gick min boll...
en dof kentakt med golfvet, en plaskande smäll mot
handen, ständigt ned och upp, ständigt. Om jag;
upphört hade det varit min död. Och med
framåt-sträckt hufvud och dånande pulsar lyssnade jag,
räknade sekunderna, tills knallen skulle komma, den
oundvikliga, den ohyggliga knallen. Och upp och
ned gick bollen, ständigt, i en hel evighet.
Till sist blef den spänningen för stark, så att jag
svimmade. Sen dess har jag legat på sjukhus och
nu, visserligen ännu konvalescent, men under ett
snabbt och som jag känner ett fullkomligt
tillfrisknande, har jag på min vänliga läkares uppmaning
nedskrifvit detta så sanningsenligt och klart jag
kunnat. Han vet, att jag gjort det fullkomligt fri från.
feber eller därmed sammanhängande vanföreställningar..
Till ofvanstående skrifvelse från stadskemisten N„
hvilken jag känner sedan många år tillbaka och
hvi!-kens utsagor om sin person och karaktärsläggning
(Forts, å sid. 678).
Fru H. Lindh, Varberg (23), Ad. L¾ngkjar, Köpenhamn (29), H..
P. Jensen, Vejle (30), John Thorin, Åtvidaberg (31), Chr. Stolten..
Malmö (32>, Juncker Jensen, Köpenhamn (33). Fru Langkjar,
Köpenhamn (34), A. Wiklund, Stockholm (35), Berger Rooth,
Stockholm (36), Chr. Håkanson, Kjeflinge (37), E. Florman, Stockholm,
ordf. (38), Frkn Lisa Jonsson, Hörby (39), Frkn E Nelander,.
Malmö (40), E. Arnholtz, Näshed (41), Otto OUon, Malmö (42),
Victor Roikjer, Malmö (43), J. A. Nilsson, Sölvesborg (44), Olof
W. Jörgensen, Köpenhamn (45), Fr. W. Nielsen, Stockholm (46).
F. H. Cormery, Stockholm (47), L. Offenberg, Köpenhamn (43),.
Frkn Petersen, Kalundsborg (49). E. Lundgren, Stockholm (50)„
B. Beckeman, Stockholm (51), John Liljeström, Stockholm (52)..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
