- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 8 (1906/1907) /
740

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 47. Den 25 Augusti 1907 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ETT SKALDEÖDE.

JOSEF JULIUS WECKSELL: 1833-1862-1907.

Efter ror†rm. ’ KlieM: Bengt Silfvenparrt.

UNGDOMSPORTRÄTT AF SKALDEN som finsk student.

Mången ser kanske med förvåning på de tre
årtalen här ofvan; men de äro värda att minnas, ty de
beteckna ett af nordens mest gripande skaldeöden
och gälla en man, som diktade varmt och stort på
svenskt tungomål. Han var en son af Finland, och
han lärde nog aldrig känna sina språkförvanter på
andra sidan hafvet, men sedan många år ha alla
vänner af svenskspråkig diktning hållit hans sång i ära
och med vördnad nämt hans namn, äfven om detta
för en yngre generation af den stora allmänheten varit
undanskymdt af andra, som icke i likhet med hans
varit höljda i skrämmande skuggor.

Wecksell var handtverkareson från Åbo och född
1838. Han visade sig tidigt som ett ovanligt
fantasirikt och begåfvadt barn, och från hans gymnasietid
finnas talrika prof på gryende poetiska anlag af
mindre alldagligt slag. Vid tjugu års ålder var Josef
Julius student och gällde i kamratkretsar som det
mast löftesrika skaldeämne. Han studerade Goethe
och Heine, han prisbelönades och uppmuntrades på
många sätt, och de unga hälsade hans andes
förstlingar med ofta svärmisk beundran. Framemot jul
år 1860 utkom hans första diktsamling, "Valda
ungdomsdikter" af utpräglad lyrisk karaktär. Men dessa
spröda toner hade olyckan att komma fram i samma
stund som hela Finland lyssnade till det manliga
språket och de eldande melodierna i andra delen af
"Fänrik Ståls sägner", och därför bief det mera
kritiken än den stora allmänheten som omedelbart fick
njuta af dessa sånger, af hvilka flere voro skrifna så
tidigt som i skaldens trettonde och fjortonde år. De
litterära granskarne från 1860 konstaterade med en
viss häpnad den andens mogenhet, som vid sidan af
rik fantasi, ungdomlig känsla och beaktansvärd
formtalang präglade Wecksells diktning Uppmärksamme
iakttagare lade härtill en stilla förvåning öfver de äkta
tonfall den i dikterna här och hvar frambrytande
gränslösa melankolien kunde taga, och man frågade sig,
hvad dessa skaldens dystra aningar hade att betyda.
Hvad som dock mest af allt fängslade hos den unge
sångaren var — såsom en af hans uttolkare påpekat

Efter porträtt. fCrirht.- Bengt Silfvcrtpnrrê

UNIKT PORTRÄTT AF SKALDEN, TAGET 1905.

— att Wecksell i sin diktning under alla
omständigheter är ynglingen, den för allt stort, ädelt och skönt
svärmande tjuguåringen, hos hvilken dock äfven
sorglöshetens och lättsinnets demoner envist yrka på att
bli hörda och som än faller i förtviflan, än utöser hån
öfver sig själf, än ruelsefullt kastar sig till Kristi bröst
för att där gråta ut och bedja om förbarmande.

Man har antagit, att den mörka skugga, som
tydligen ända från tidiga år ilade framför skalden och
kom hans ande att rysa och våndas, manade honom
att skyndsamt fullborda ett stort arbete, hvartill han
tidigt utkastat planen och som redan i anteckningar
från hans gymnasistår tagit en blek gestalt i ett
sorgespel med namnet "Skuggornas hämd". Ett faktum
är, att Wecksell efter utgifvandet af sina dikter
forcerade arbetet på sitt stora verk. Den ena natten
efter den andra släcktes icke lampan i hans
arbetsrum; som i feber fogade han strof till strof; det var
som om han behärskats’ af känslan, att han kanske
icke skulle hinna bli färdig innan det stora, hotande
mörkret kom öfver honom. Och han lyckades.
Fantasi och tankestyrka höllo ut hos honom tills han
hunnit på papperet fästa de sista orden af sitt
sorgespel "Daniel Hjort".

Det märkliga stycket, hvarpå jag af helt naturliga
skäl icke här kan närmare ingå, uppfördes icke
långt efter fullbordandet, den 26 november 1862,
på Svenska teatern i Helsingfors. Föreställningen,
som blef en stor framgång, öfvervars af skalden
själf; han framropades af den entusiastiska publiken,
men han kunde icke fatta den hyllning, som
ägnades honom. De hotande skuggorna hade nått
upp sitt jagade offer, och den trötta anden beredde
sig att för oändligt långa år slå sig till ro i de
boningar, som ligga "bortom dödens". Det är gripande
att i Lönnbecks inledning till senaste upplagan af
Wecksells dikter läsa följande skildring af den
egendomliga och minnesvärda premiären: "Endast en
gång under representationen vaknade skalden ur sin
likgiltighet. Det var i fjärde aktens sista scen, då
Sigrid Stålarm rycker facklan ur Johan Flemings hand

— 740 -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 21 14:41:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/8/0756.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free