- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 9 (1907/1908) /
120

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8. Den 24 November 1907 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HVAR 8 DAG

CHEFSSKIFTET VID STATSBANORNA.

Efter portrStt.

M. R. SAHLIN,
den afgående generaldirektören och chefen
för statens jänvägar. (Helsidesportr. se H. 8. D.
årg. V: 6.)

ETT HELT LIF.

FÖR HVAR 8 DAG AF NERMAN BANG.

Hon kommer hvarje dag på samma tid, klockan
12 eller nej, kl. 10 minuter före 12. Just som
matsedlarna lagts fram på borden, och innan någon annan
af middagsgästerna är kommen, kommer hon. Hon
öppnar dörren helt varsamt, nästan bara på glänt eller
som ville hon smyga sig in så obemärkt som möjligt
och sätter sig alltid på samma plats längst in i vrån
där det till och med midt på dagen är halfmörkt.

Så tunna händer hon har, när hon får af sig de
gamla silkesvantarna och tar upp matsedeln.

Karl, kyparen, hälsar henne blott med en half nick.

Hon håller matsedeln alldeles in på ansiktet, så
nära att kanten nästan snuddar vid hennes pannhår.
Det är grått och urblekt, men klippt är det som efter
en spilkum, och hon läser först den ena sidan, så
den andra, tills hon med en liten förskrämd nick —
en ung flickas nick — säger till, alltid om samma rätt.

Hon tillfogar sakta, med en röst som om hon stod
vid dörren och tiggde — "Som vanligt".

ARKITEKTEN P. O. HALLMAN.

Länge har frågan om Ladugårdsgärdes bebyggande

stått på
dagordningen i
Stockholm. Att den nu
torde närma sig
en lycklig lösning
beror nog till
väsentlig del på, att
uppdraget till
utarbetandet af en
ny stadsplan för
framtidens
Östermalm lagts i
arkitekten Hallmans
insiktsfulla och
förfarna händer.

Arkitekt
Hallman innehar
befattning som
arkitekt i
öfverinten-dentämbetet och
t. f. stadsarkitekt.

Karl hämtar in det, ett grått något — något med
potatis, en liten struntportion, nedslängd på tallriken.

— Å, brukar jag säga till mig själf, det är en
half-jjortion.

Jag ser förstulet på henne medan hon äter, hennes
långa händer darra, när hon börjar att äta, och Karl,
som har blifvit stående vid mitt bord och
uppsnappat min blick, får millionstadens leende kring sin
mun och säger:

— Hon ger lektioner.

Och strax efteråt tillägger han:

— I piano.

Jag fortsätter att se på henne, medan folk börjar
komma och medan hon äter. Hon äter långsamt och följer
hvar ankommande med ögonen (de ögonen måtte allt
varit bra vackra, innan de sjönko så djupt i sina hålor)
— skyggt och likväl nyfiket som en som längtar efter
att känna igen människor och själf bli igenkänd.

När hon har ätit, lägger hon stillsamt
nickelpän-garna uppräknade på yttersta kanten af bordet.

Och hon går, i sin lilla mantilj, med de stora
ögonen halfslutna, ut genom dörröppningen. Nu går hon
där nedböjd förbi fönstret. Den krökta ryggen,
javisst det är pianot förstås. — Det är märkvärdigt,
säger Karl, som åter står vid mitt bord, och han
rycker på sina eleganta axlar: Hon flyttar minsann också.

— Hur, frågar jag, hur menar ni?

- Jo, för sex år sedan, då jag var på
Nürnberger-restaurangen, herrn vet, då den var ny... hela
kvarteret däromkring var nytt, då brukade hon äta där.
och nu, då jag händelsevis har råkat komma hit,
också i en ny stadsdel, så är hon här — också . . .

— Ja, det är ju underligt, säger jag.

— Ja, inte sannt, säger Karl. För inte kan en så’n
gammal harpa (och vid ordet "harpa" biter han sig
med mycket hvita tänder i den mycket röda läppen)
stå ut med att torka ut nya hus mot half hyra som
annars är vanligt. — Plötsligt talar herr Karl hastigare
och i en halft förvånad ton:

— Men inte sannt! Det är ingenting, som inte är
möjligt här i tillvaron, som man säger . . .
Barbera-ren till exempel, har herrn sett honom? Här på
hörnet... Han är ju halt och så där och sned i ryggen...

(Forts, ä sid. 126.)

V. KLEMMING,
utnämnd till öfverdirektör och
souschef.

KUMt Kern. A.-B. Bengt SVJwrtparre StUm—Obf

F. V. H. PEGELOW,
den nye generaldirektören för statens
järnvägar. (Vi torde snarast återkomma med
helsidesportr. och biografi.)

Foto. Anna lidlund. Sihlm.

P. O. HALLMAN.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 10 23:44:00 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hvar8dag/9/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free