Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:o 25. Den 22 Mars 1908
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA AKADEMIEN.
ETT SKÅDESPELARJUBILEUM.
Till ledamot af
Svenska
akademien har i ledigheten
efter framlidne
professor C. R. Nyblom
kallats
skriftställaren Per Hallström,
den främst genom
sina oberäkneligt
underliga, ofta
gi-nialt anlagda och
känsligt skrifna
noveller och
berättelsesamlingar bekante författaren.
*
I dagarna ha 35
år förflutit, sedan
Emil Hillberg, af
mången nämnd
som Sveriges
främste skådespelare,
debuterade å K.
teatern som Harved
Bosson i Frans
Hedbergs
"Brölloppet på Ulfåsa."
EMIL HILLBERG.
TRASHANKEN.
FÖR HVAR 8 DAG AF UVILHELM HAGQVIST.
Klockan slår något i Riddarholmskyrkans torn.
I planteringen nere vid kanalen sitter en gammal
man ensam på en bänk, medan höstens gula löf singla
ned från träden.
Förfallets prägel hvilar öfver honom. Dräkten är
sammansatt af lump, och de nakna tårna titta fram ur
ett gapande hål i skon.
Han har sjunkit tillsammans på bänken och sofver,
ett lätt offer för tröttheten, medan lifvet larmar
omkring honom. Folk, som går förbi honom, ägnar en
medlidsam blick åt stackaren, men när man får se en
brännvinsbutelj sticka upp ur rockfickan, får blicken
genast ett uttryck af kall ovilja.
Öfver honom är himlen blå, så klart blå som i
löftesrika aprildagar, och på sandplanen stoja glada skolflickor,
som förirrat sig hit ned under skolrasten och nu leka
en yr springlek bland de hvirflande höstlöfven.
Stackaren sofver en tung, drömlös sömn. Lemmarne
ha slappnat, och hufvudet har sjunkit ned mot
brännvinsbuteljen, som sticker fram ur den inre rockfickan.
En boll, som under skolflickornas lek råkat ut på
irrfärder, slår honom i nacken, så att den solkiga
hatten faller af.
Gubben vaknar. Han tittar sig virrigt omkring, men
då han icke finner, hvad han fruktade, en polis, blir han
lugn igen och bereder sig att återtaga den afbrutna
siestan. Men först en klunk ur buteljen.
Under det han sitter med buteljen för munnen
kommer en af skolflickorna fram för att få igen bollen,
som just ligger vid gubbens fötter. Det är en liten
vacker flicka med himmelsblå dräkt och det yppigaste
blonda hår.
Hon kan inte dölja sin motvilja för trashanken,
som sitter och super ur buteljen, och hon synes tveka,
om hon skall våga sträcka sig ända fram till honom
och ta upp bollen. Men gubben småmyser mot henne
och hjälper henne på halfva vägen. Han lutar sig
ned och tar upp bollen samt kastar den med godlynt
skälmaktighet i famnen på henne.
Och flickan niger och tackar af gammal vana, och
sedan far hon som en hvirfvelvind bort till sina
kamrater för att fortsätta den afbrutna leken.
Trashanken sitter och ser efter henne. Nu har han
bara ögon för den lilla blåklädda flickan. Hon är ett
vackert barn, men gubben tycker, att hon är en liten
prinsessa.
Han ser på henne med underliga ögon.
397
Men barnens lek drar bort, och stackaren är
lämnad ensam igen.
Det är kallt, och han fryser. Han tar åter en klunk
ur brännvinsflaskan.
Höstlöfven hvirfla omkring honom. Och ur denne
stackares känslovärd, som döfvats af grämelse och
spritbegär, stiger plötsligt fram en smärtsam
förnimmelse af ensamhetens bitterhet. Om det finns något
vackert och vänt i lifvet, så är det icke för honom!
Han tullar ifrigt sin butelj, och det är nu inte
mycket kvar i den.
En poliskonstapel går förbi.
— Ni får inte sitta här och supa, säger han barskt.
— Nej, goda konstapeln, svarar trashanken. Jag
sitter inte och super. Jag bara tog mig en styrketår.
Konstapeln fortsätter sin promenad fram utmed kajen.
Trashanken har af brännvinet fått virriga tankar,
men så kommer sömnlusten öfver honom igen.
Hufvudet sjunker på sned ned mot bröstet och nickar till
då tyngdlagen ibland hotar ta öfverhand.
Plötsligt blir det stim och sorl omkring honom.
Människor strömma till från alla håll och tränga sig
mot kajen.
— Hjälp! Hjälp! ropar en gäll flickröst,
Den ensamme mannen väckes på nytt ur sin siesta.
Han stirrar häpet omkring sig och vet ej hvad som
är på färde.
Då får han syn på något ute i kanalen. Ett
blond-lockigt hufvud sticker upp ur det svartgröna vattnet.
Det är den lilla blåklädda flickan. Hon har råkat
falla i kanalen.
Gubben rusar upp och fram till kajen. Han ser
hur ett par karlar fiskar med båtshakar men de nå ej
ut till flickan, hvars späda armar hjälplöst kämpa i
vattnet.
Långt borta synes en röd räddningsbåt närma sig.
Gubben ser den icke, och han kan inte fatta att
karlarne med båtshakarne ej längre tyckas vilja göra
något för flickans räddning.
Då sliter gubben af sig den trasiga rocken, och
brännvinsflaskan ger en skarp klang ifiån sig, när
den slår mot en sten på marken.
I nästa minut har mannen kastat sig i vattnet.
Det plumsar upp en väldig kaskad omkring honom,
och människorna på kajen rygga tillbaka för att icke
bli våta. Men gubben sjunker som en sten. Man
ser honom bara ta ett par otympliga tag, som röja,
(Forts. å. sid. 400.)
PER HALLSTRÖM, nyinvald ledamot af Sv. Akademien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Dec 21 14:42:22 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/9/0417.html
