Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 31. Den 3 Maj 1908 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EDVARD WAVRINSKY.
TILL PORTRÅTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Om någon uppkastade spörsmålet, hvilken bland
nu lefvande, enskilde svenske män som är vidast känd
utom sitt hemland, vore det kanske icke många, som
skulle nämna Edvard Wavrinsky. Och likväl förhåller
det sig sannolikt så, att det svaret vore det rätta.
Som chef för Internationella goodtemplarorden står
Wavrinsky som främste man inom en korporation,
hvars medlemsantal utom vårt eget land icke mycket
understiger den halfva millionen. Och inom alla
världsdelar finnas af densamma underafdelningar,
hvilkas blickar nu gå till Sverige, när det gäller att
erhålla ett auktoritativt sistahandsafgörande i sin
ordens angelägenheter.
Edvard Otto Vilheim Wavrinsky är född i
Linköping den 12 april 1848. Föräldrarne voro dåvarande
bryggaren, sedermera handlanden och bankdirektören
Anton Edvard Wavrinsky och hans maka född Nordwall.
Troligen är släkten af rutheniskt ursprung: farfadern
var född i Prag, men utvandrade från Böhmen under de
napoleonska krigen och bosatte sig 1806 i Göteborg.
Efter erhållen läroverksutbildning i Linköping och
Stockholm, dit föräldrarne flyttat, dref Wavrinskys
intresse för gymnastik och idrott honom, den sedan så
ifrige fredsvännen, att’ beträda den militära banan.
Han genomgick Karlberg och utnämndes 1868 till
underlöjtnant vid Göta artilleriregemente. Härpå följde
en treårig, med heder genomgången kurs vid
Marie-bergs krigshögskola och mänskligt att döma låg nu
en lysande officersbana öppen för den begåfvade unge
mannen. Hans varma och impulsiva natur ledde
emellertid till konflikter med hans öfverbefäl, som
föranledde honom att redan 1872 taga afsked från
regementet. I armén kvarstod han dock ända till 1884
och vann här t. o. m. befordran till löjtnant 1876.
Efter sitt utträde ur aktiv krigstjänst sökte
Wavrinsky de första åren (1873—75) användning för sina
vid Marieberg inhämtade tekniska insikter vid statens
järnvägsbyggnader, vid hvilka han tjänstgjorde som
nivellör. De följande tre åren tillbragte han på
utländska studieresor, framför allt i Förenta Staterna,
där han försökte sig på något af hvarje, bl. a. som
språklärare och — brandlöjtnant vid Washingtons
brandkår. Härunder stärktes han ytterligare i den
demokratiska åskådning och de humanitära intressen,
för hvilka han redan tidigare utmärkt sig. Vid
återkomsten till fäderneslandet slog han sig ned som
affärsman i Göteborg och började nu taga liflig del i
det offentliga lifvet till förverkligande af sina ideal.
Under denna tid stiftade han sålunda den på
unita-risk grund hvilande "Sanningssökarnes förening" och
Göteborgs likbränningsförening samt tog initiativet
till Göteborgs arbetareinstitut, hvars förste
föreståndare han blef. Det är ock under denna tid, hart
börjar deltaga i det organiserade nykterhetsarbete,
hvarinom han sedermera kommit att intaga en så
framstående plats.
Redan den 5 nov. 1879 hade goodtemplarorden
vunnit insteg i Sverige genom grundandet af logen
"Klippan" i Göteborg. Utbredningen gick dock
endast långsamt och mångahanda motstånd restes mot
den nya rörelsen. På Wavrinsky utöfvade den
emellertid den största dragningskraft och den 10 nov.
1884 ingick han själf som medlem af densamma (i
logen "Hälleberget", tillhörande den engelska grenen).
Inom orden kom han snart att utöfva det största
inflytande. Redan 1885 valdes han å storlogemötet till
ordensrådgifvare och följande år till ordenschef för
Sverige. Hans syn på goodtemplarrörelsen var vidare
än de flestes. Dess uppgift är, har han en gång
yttrat, att genom nykterhet bilda goda karaktärer.
Nykterhet är enligt honom icke mål, utan medel,
men ett oundgängligt medel. Att afhålla sig från
något, att endast negera något, kan icke vara målet
för ett människolif, enär detta kräfver ett jakande, ett
innehåll, ett nyskapande. Nykterhetsarbetet skulle
med andra ord utvidgas till ett folkbildningsarbete
af möjligast vidsträckta omfattning — blifva en
medborgarskola. Att goodtemplarorden i verkligheten ledts
in på denna väg, är säkerligen i främsta rummet just
Wavrinskys förtjänst. Och när han på
världsstorloge-mötet i "Belfast 1905 utsågs till den hedrande och
ansvarsfulla posten som den internationella
good-templarordens högste chef, låg häri från hela rörelsens
sida ett erkännande af, hvad den härutinnan har
honom att tacka för. Redan långt dessförinnan hade
han 1891 i Edinburgh utsetts till ordens "rådgifvare",
chefens närmaste man i värdsstorlogen.
En annan humanitär rörelse, åt hvilken Wavrinsky
vigt sina krafter, har, som ofvan antyddes, varit
fredsrörelsen. Sedan han 1888 flyttat till Stockholm,
invaldes han i Svenska freds- och
skiljedomsföreningens styrelse, inom hvilken han varit sekreterare, v.
ordf. och ordf. Sedan han 1890 blifvit invald i
riksdagen, har han outtröttligt verkat särskildt på de
interparlamentariska fredssträfvandenas område. På hans
initiativ grundades äfven i den svenska riksdagen en
interparlamentarisk fredsgrupp och 1894 kallades han
till medlem af Interparlamentariska unionens råd. Han
har ock haft glädjen se sina sträfvanden på detta
område krönta med officiellt erkännande, i det
Sverige sedan 1901 i likhet med de flesta andra stater
numera lämnar ett årligt anslag till den permanenta
internationella fredsbyrån i Bern, af hvars kommission
han själf sedan 1897 är medlem.
Vi nämnde ofvan, att Wavrinsky 1890 invaldes i
Andra kammaren. Här ha naturligtvis i främsta
rummet nykterhets- och fredssträfvandena legat honom
om hjärtat. Men han har ock haft tid öfver för
betydelsefulla socialpolitiska initiativ, af hvilka ett och
annat redan vunnit förverkligande. Så är t. ex. i stor
utsträckning fallet med det förslag om anordnande af
offentlig, kommunal arbetsförmedling, hvarom han
först framställde förslag. I andra fall hafva hans
initiativ ännu icke vunnit riksdagens beaktande, ehuru
det kan betraktas som endast en tidsfråga när det
sker. Detta gäller exempelvis om hans motion vid
årets riksdag om anordnande i en eller annan form
af arbetslöshetsförsäkring, en inrättning, som
visserligen är förenad med stora praktiska svårigheter att
föra ut i» lifvet, men till gengäld af alla
nationalekonomer betecknas som själfva grundstenen i en fullt
genomförd modärn socialförsäkring. Detta gäller ock
om hela den grupp motioner, som Wavrinsky
likaledes vid årets riksdag väckt, åsyftande åtgärder till
förekommande af vårt folks fysiska vansläktande.
Men Wavrinsky är en så flitig förslagsställare inom
riksdagen, att han icke inskränkt sina motioner ens
till dessa områden. Från honom ha också förelegat
sådana det rent praktiska affärslifvet rörande förslag,
som om anordnandet af legaliserade yrkesrevisorer,
om tryggandet af bolagsminoriteters rätt att deltaga i
granskningen af bolagsförvaltningen, något som
vunnit beaktande i det föreliggande nya förslaget till
bolagslagstiftning, samt om revision af lagen om
bokföringsplikt. Dessa uppslag stå naturligtvis i
närmaste sammanhang med hans ställning i det
borgerliga lifvet under en lång följd af år (1891 1906) som
direktör för försäkringsaktiebolaget "Tre Kronor",
hvilket som bekant meddelar försäkringar för
omhänder-hafda medel.
På sin för kort tid sedan inträffade sextioårsdag fick
Wavrinsky mottaga talrika bevis på det erkännande och
de sympatier, han förvärfvat sig genom sin verksamhet
i goodtemplarordens och det allmännas tjänst.
— 482 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
