Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Durmans testamente - I. En enstörings lif och yttersta vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På det sättet underhölls släktbandet några år bortåt. Men
så fingo Durmännerna nere på slätten höra att gubben Jonas
ett år vid midsommar varit nere med en vacker sten till sina
föräldrars grafvar och setat på kyrkogården en hel natt och
så rest hem igen. Utan att låtsas det minsta om släkten!
Då insvepte man sig i sin värdighets mantel, och Sara behöfde
ej mera feja gästrummen åt de unga Durmännerna.
Två år därefter var Jonas Durman död, och det var den
första glädje han gjort sin släkt, hvarför också enslingen vid
älfven blef förd till grafven i stort följe af många fränder,
hvilkas glada, hoppfulla anleten togo sig rätt vackert ut under
crêpe och svarta flor och ofvanom hvita, respektabla halsdukar.
Det var ett högtidligt ögonblick förmiddagen därpå, när
Jonas Durmans testamente skulle öppnas på kontoret af
kronofogden, som därtill erhållit bevittnadt uppdrag, och i närvaro
af alla sörjande fränder.
Själfva ordet »Testamente» har en tvetydig klang i en
legal arfvinges öron. Å ena sidan hviskar fruktan om
dispositioner till förfång för de laglige dödsbodelägarne, å den
andra sjunger hoppet sin sirensång om någon fördel på de
öfrige »lagliges» bekostnad. Hvilken röst som ljuder starkast
beror ju alldeles på huru pass sangvinisk man är och i hvad
förhållande man stått till den aflidne. Salig onkel Jonas trodde
man ju icke mer än jämnt, och därför var det också med en
obeskriflig spänning, som både äldre och yngre Durmänner
spetsade öronen och spände ögonen i kronofogden då han,
sittande i onkel Jonas egen gamla nötta skrifstol, omsorgsfullt
vek upp ett stort papper, hostade och läste:
Testamente.
Som det är en plikt för hvarje kristen och förståndig
människa, hvilken den allsmäktige gifvit några jordiska ägodelar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
