Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Durmans testamente - I. En enstörings lif och yttersta vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I hopp om att denna stiftelse, hvilken efter mig skall bära
namnet »Kolonien Durman» — mig veterligen det enda offer
jag under ett långt lif hemburit den väl i hvarje människas
bröst inneboende fåfängan —, skall för en och annan jämna
vägen till själfständighet genom egna händers arbete och spara
dem mången bitter stund, som jag själf haft på den vägen,
förklarar jag ofvanstående vara min med fullt sundt förnuft och
fri vilja uttalade sista och oryggliga disposition.
Elfvedal den 20 Augusti 18**
Jonas Durman.
Kronofogden hade läst med tydlig, fast släpande och
entonig stämma, icke aktande på de små utrop, hvarmed de
Durmanska arfvingarna då och då interfolierat hans föredrag.
I allmänhet kan man säga att herrarne bildade en utsökt
samling af vredens och damerna en lika väld profkollektion
af jämrens bilder. Patron Albert Durman å Elghamra bröt
sönder både blyertspenna och tandpetareetui inuti kavajfickan
i vanmäktigt raseri. Gamla fröken Hilda Durman å Trollnäs
bara grät, och den ståtliga fru Augusta Durman å Skogsnäs
hade knäppt hop sina händer om stolsryggen och blickade ut
genom fönstret med ett i hög grad frånvarande uttryck. De
öfriga trängde sig ihop vid kakelugnen och hviskade sakta, tills
kapten Ernst Durman å Djursby i fullt raseri stötte ut orden:
»Socialism och galenskaper för att plundra fattiga släktingar!»
Slutligen riktades allas blickar med ett hjälplöst och
räddningsbidande uttryck på en ung man med röda, stora,
handtagsliknande öron och snäfva benkläder, en ung man med ett
i hög grad korrekt och städadt utseende, en ung man med
de Durmanska dragen skarpt utpräglade, en ung man, som
såg ut att veta hvarför han var där.
Och släktens förtröstan var ingalunda omotiverad, ty den
unge mannen representerade summan af de så skamligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
