Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Durmans testamente - III. Våta fötter och värkande rygg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fann sig tydligen mycket illa i situationen. Krokig af köld
och med ett hjälplöst uttryck öfver det kantiga, slätrakade
ansiktet med dess hvassa näsa och små, i vanliga fall rätt
pigga bruna ögon, ref han sig betänksamt i det svarta håret
och larfvade så ändtligen bort till enbusken.
— Nå, hur går det?
— Kors i herrans namn, Hammar lille, händerna äro fulla
af blåsor; det svider som eld.
Hammar skrattade muntert så det klingade i skogen, och
ställde ensam kälken i ordning. Så sattes de små lurfviga,
rimfrostbetäckta hästarna i gång, och snart var man framme
vid hvar sin blifvande byggnadsplan, ett stycke från hvarann,
stockarna vältades af och så körde man i sällskap mot
hemmet, ty det var dagens sista fora.
»Hemmet», det tillfälliga, där de bodde tills de egna, nya,
verkliga hemmen under sommaren blefvo i ordning, var en af
de gårdar, som köpts för koloniens räkning och som
tillsammans bildade en areal af mer än 6,000 tunnland, mest skog-
och hagmark med en å som flöt igenom området, på tre
platser bildande förträffliga vattenfall, ännu blott begagnade för
två provisoriska sågar till byggnadsarbetet. Två sjöar gingo
intill koloniens i sin helhet välformade ägofigur, och en mindre
sjö låg alldeles inom ägorna, vid den gamla, förfallna
herregård, som först inköpts och utgjorde mer än halfva området.
Under skogsarbetet på vintern bodde nu kolonisterna i lag
från tre till fem personer i de gårdar eller torp, som lågo
närmast deras blifvande jordlotter. Å den gamla herregården
residerade ej mindre än sju stycken, smått afundade af
kamraterna, som kallade det smutsgula, skröpliga corps de logiset
med sitt brutna tegeltak för »slottet». I »slottet» funnos
också alla förråden, och jungfru Malin skickade därifrån den
tarfliga och tämligen enformiga maten för hvarje dag med en
skjuts, som turvis hämtade den åt de olika lagen. Ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
