Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Durmans testamente - IV. Jonas Durmans tanke tager gestalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De små husen på två rum och kök lågo i koloniens
utkanter, där ingen tänktes vilja hyra och där jordlotterna voro
större och sämre, efter den bästa och i förväg mera odlade
jorden, som en gång tillhört »slottets» egendom, ju låg i
närheten af detta och äfven den numera var uppdelad på
kolonister. Det var mest om söndagarna som dessa fjärrboende
hälsade på »därframme». Men då satte de också så mycket
större värde på det trefliga samkvämet om eftermiddagen
under den gamla herrgårdens sekelgamla, lummiga träd och
i den stora trädgården, till hvars skötsel man turvis infann sig
och hvilken, såsom föremålet för allas gemensamma stolthet
och glädje, aldrig försummades.
Då rullade kloten i »slottets» trenne krocketspel, då
kastades krans och hördes glada skratt i hvar vrå, ja, man sprang
t. o. m. »änkleken» ibland, fast detta vid den vanligtvis knappa
tillgången på damer blef ett mera ensidigt nöje. Blott få af
kolonisterna voro ännu gifta, utan »voro i maten» hos sina
hyresgäster, och de som bodde i utkanterna hade en piga
eller gammal gumma, som redde deras kost så godt hon kunde.
Änkefruarna, som på en liten lifränta eller pension dragit sig
undan hit, voro ju länge sedan ur leken, och döttrarna till de
gamla som slagit sig ned här, voro i regeln ute i världen och
kämpade för sitt bröd. Nu på sommaren var dock en och
annan här och hälsade på i föräldrahemmet, och
änkepastorskan Strömboms flicka, som i hvardagslag var guvernant i
Västergötland, och som föreställt sig de af modern beskrifna
söndagssamkvämen vid »slottet» såsom en sorts anspråkslösare
soaréer, hade t. o. m. infunnit sig icke allenast i ljusa handskar
utan ock med solfjäder i hand den vackra julisöndag, vi valt
för vårt inträde i kolonisternas glada krets.
Vid det stora stenbordet under kastanjerna midt på gården
har koloniens grädda slagit sig ned omkring gamle treflige
fanjunkaren Alm, en lång och mager gammal herre med ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
