Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Durmans testamente - IV. Jonas Durmans tanke tager gestalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fröken Strömbom, en tjugonioårig flicka med litet tunn
figur och en smula hvass näsa, men ett för öfrigt godt och
trefligt brunett ansikte, slår sig på handlofven med sin
solfjäder — koloniens första och hittills enda — för att markera
sina ord, ser litet förlägen på sina eleganta, ljusa handskar
och säger:
— Ja, mamma hon kunde rakt inte motstå sin lust att
slå sig ned här, åtminstone för ett år eller så. Hon tyckte
det var så obeskrifligt intressant att studera den här
inrättningen och ...
— Jaha, jaha, och det intressantaste af alltihop är ändå
att en fattig stackare kan lefva billigare här än någon
annanstans. Hvar i all världen skulle gumman och jag tagit vägen
med våra 850 kronor af både pension och en smula räntor
på boställsinventariet och fått det så pass hyggligt som här?
Och hvad fru pastorskans 360 kronor be...
— Jag ber så mycket, herr fanjunkare. Naturligtvis äro
vi inga rika här; men vi äro väl inte ändå på någon riktig
försörjningsinrättning heller. Jag betalar allt hvad jag får
och då så ... menade lilla askblonda, blekgula pastorskan och
svepte schalen bättre omkring sig med stor värdighet.
— Jaha, sa’ fanjunkaren, det är just det sköna, det: man
gör rätt för sig och har det billigt ändå, och så har man ju
till på köpet det allra älskvärdaste sällskap här midt inne i
skogen.
Härvid gjorde fanjunkaren sin sirligaste bugning för den
fullständigt försonade pastorskan och strök omsorgsfullt sitt
hvita hår med höger hand.
— Ja, gubben och jag äro då så innerligt belåtna. Vi
ha de tre öfverrummen hos herr Hammar nere vid ån.
Hundratjugofem riksdaler ge vi för rum och ved, och hundra riksdaler
och fem tunnor råg och fyra tunnor potatis ger han oss för
maten, och så få vi ta hvad där blir i hans lilla trädgård,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
