Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Durmans testamente - IV. Jonas Durmans tanke tager gestalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allra första och trognaste representanter för det unga, ljufva,
eldiga, kvinnliga elementet.
Hanna och Ida voro nu som alltid de första i leken, och
då fröken Lydia, som tydligen inte hade någon klar
föreställning om Idas sociala ställning, sade till henne:
— Snälla jungfrun, skaffa mig ett glas vatten!
Så ropade tre af herrarna:
— Tillåt mig i stället! Ack, fröken Ida, var god och gör
er inte besvär!
Långt fram på kvällen ljödo muntra röster från trädgårdens
grottor och bersåer, minnen togos fram och framtiden
diskuterades, skördeutsikterna bedömdes och den nya
snickerifabriken prisades. Det var en stämning sådan man aldrig sett
den efter en fest, där den lekamliga välfägnaden uteslutande
bestått af kaffe och jordgubbar.
Men inne i läsrummet satt Arthur Brandmark hela tiden.
Alla de andra hade tittat in där ett slag för att ögna i en
tidning och se efter bref; han ensam lockades inte ut igen af
glammet och den vackra sommaraftonen. Rad för rad gnodde
han igenom de två ortstidningarna och fyra dagliga bladen
för hela veckan. De voro honom hälsningar från en värld
som han lämnat med större saknad än någon af de andra.
Jaså ... kvartetten hade sjungit i Södertelge, hans gamla
kvartett! Månne kamraterna hade glömt honom nu? Åhnej,
han fick ju bref ibland, bref dem han slukade som den
törstande ökenvandraren en vattendroppe. »Tillförordnad
borgmästare i Falkenberg Gustaf Rassell, brunnsläkare i Sätra
Anders Wibom» — och här satt han, det erkändt bästa
hufvudet af dem allihop! Nåväl, om två år eller tre — det gick
alltid sämre för honom än för de andra — skulle han ha
någon som hjälpte honom att glömma, och gaf honom så
ofantligt mycket annat i stället. Och ryggen värkte ju inte
mer och händerna buro grofva valkar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
