Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Durmans testamente - VI. »Sjunger ensam sin långa längtan...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ack, Gerda — jag får ju kalla er så? — denna djupa,
tillbakadragna karaktär förstå vi inte. Akta er!
Under tiden satt föremålet för fröken Lydias häpnad på
sin vanliga stol i läsrummet och sög på sina bär och
grubblade på hvar i all världen han skulle — få pengar till en
gris.
Ut på farstubron med en stor ringklocka i handen klef
jungfru Malin och klämtade på af alla krafter.
— Store Gud, elden är lös och jag som har min schal
därinne! Mamma, mamma! ropade fröken Strömbom.
Men lilla fru Johansson, van vid ordning och ringklocka
från sin skollärarinnetid, upplyste att man bara skulle samlas
i salen till »föredrag och diskussion».
Fröken Lydia blef genast nöjd.
— Åh, så intressant! Säg, snälla ni, det är väl herr
Brandmark, som föreläser om någon af våra stora skalder?
— Nej då, det är visst herr Hammar, som skall tala litet
om kor.
I fonden af salen satt också mycket riktigt Karl Hammar
bakom ett ditflyttadt fönsterbord och bad, enkelt och
okonstladt, utan ringaste vältalighetsförsök, de närvarande ursäkta
att en yrkesbroder utan större praktiska insikter i ämnet än
de flesta af dem själfva, vågade hålla ett litet föredrag i
husdjursskötsel; men han hade läst populära arbeten i saken, som
måhända voro okända för de öfriga, och det var det som han
med stöd af egen erfarenhet trodde vara det viktigaste af dessa
som han nu på uppmaning ville framlägga i största korthet.
Den flärdlösa framställningen gjorde ett godt intryck, och
när sedan samtal öfver olika praktiska frågor af lokalt
intresse följde, var man ifrig litet hvar att komma fram med
hvad man visste. Det hela började dock blifva något torrt
för damerna, då en gammal revisor från Stockholm, som bodde
hos herrskapet Lindqvist, bad att få fråga, i hvilken ort af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
