Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Durmans testamente - VI. »Sjunger ensam sin långa längtan...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förbi villa efter villa, backe upp och backe ner, gnodde
Hammarbo Pärla den korta biten hem. Farbror Alm körde
och de båda unga sutto i det trånga baksätet. För första
gången var Hammar inte riktigt belåten med att bo så nära
koloniens metropol. Han kände en liten armbåge i sin sida
och en varm andedräkt på sin kind; han skulle velat åka så
långt Pärla orkat springa, genom skog och öfver slätt, dit där
ännu ingen sett en ung man med fina, hvita händer och ingen
människa hört talas om musikaliska akademien. Men han fick
lof att rycka upp sig och språka litet.
— Hvad är det fröken tänker så allvarsamt på?
— På den unge patronen på Hammarbo.
— På mig! Hur i all värl...
— Jo, jag har fått en så’n ryslig respekt för er därborta. Här
hemma tycker jag ni är en sådan stor, snäll gosse — ni får
inte bli ond på mig! — men på »slottet» växte ni med ens
många tum; alla frågade er till råds, allt skulle ni leda, både
lek och allvar, och när ni höll tal — om korna tror jag det
var, ja ni slängde visst in ett ord om grisarna också? —, då
sutto de alla så andäktiga som om ni varit en lärd professor.
Ni är ju riktigt koloniens kung, herr Hammar.
Hammar skrattade gladt.
— Kung i kolonien Durman! Å så tokigt ni pratar,
fröken! Det skulle gubben Eneman höra, han som är
styrelseordförande och den riktige kungen. Men det kan hända att
jag fick ett litet öfvertag i början därför att jag var den ende
af de s. k. »herrarna», som praktiskt handlagt jordbruk innan
jag kom hit.
— Och här kommer ni nu att stanna all er tid?
— Ja, vet ni, det tror jag. Nu tänker jag inte på annat
än hvad Hammarbo kan bli i framtiden och på att en gång
kunna lösa mig till det kära stället. Men jag ämnar inte
sofva bort min lycka för det. Kan jag göra något mer, kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
