- Project Runeberg -  Svenskt hvardagslif : samlade romaner af Sigurd / Första delen /
60

(1905) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Durmans testamente - VII. Ett åskslag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Brandmark sitter vid bordet, alldeles midt för den kära
bilden, men han har inte ögon för den just nu. Han sitter
med det knotiga ansiktet i grofva händer, stilla som om han
vore död.

I soffan har kronofogden Eneman, ordföranden i koloniens
styrelse, Jonas Durmans testamentsexekutor, slagit sig ned.
Skäggstubben är gråare än någonsin och det välborstade håret
silfverhvitt. Annars är ansiktet fylligt och rödlätt som förr,
men för ögonblicket ser gamle kronofogden mycket bekymrad
ut. Ängsligt och länge tittar han på Brandmark med sina
små goda, gråa ögon, men till slut blir han otålig.

— Ryck upp dig, i herrans namn, pojke! Hvem vet inte
att trehundrasexti riksdaler är mycket pengar för dig, men du
är ju en karl, och numera en karl som kan arbeta, och vi äro
ju dina vänner allesammans. Jag har själf rest hit med den
gamle procentarens lagsökning för att göra slaget mindre hårdt
för dig, och med pengarna blir det väl någon råd.

Brandmark for upp. Hans ansikte var likblekt och de
bruna ögonen sprutade eld:

— Och så, när jag genom farbrors och andras hjälp kraflat
mig upp i vattenbrynet igen, då kommer ett annat så’nt här
gammalt afglömdt papper från min så kallade studietid och
stöter mig ned i vaken igen, och jag har arbetat förgäfves
och blir ett nådehjon hos er så länge jag lefver! Nej, aldrig!
Till en usling vilja de ha mig; nå väl, de skola få sin vilja
fram!

— Hvad säger du, pojke? Har du fler så’na här papper?

— Ja, det har jag. Mitt eget har jag klarat, men de
fattige här i världen få ju lof att hjälpa hvarann. Hvem skulle
annars göra det? Och om den ene då håller på att bryta
sig igenom så faller den andre och drar honom med sig.
Nog har jag skrifvit på en sex, sju gånger, och nu hitta
vampyrerna vägen. Den här Lundstedt trodde jag skulle reda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:33:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvardag/1/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free