Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Durmans testamente - VII. Ett åskslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men nu får jag lof vara ensam medan jag ... medan jag
begrafver herren till Louisenro.
När de lämnat honom, kastade han sig raklång på soffan
med Lovas porträtt i handen. Då en timme förgått, ropade
gamla Lotta i trappan:
— Rågen är torr. Ska’ ja’ binna säalakanet på häcken?
— Inte i dag, Lotta.
— Men i morgon kanske dä regnar ...
— Då låta vi det regna, gumma.
Knotande gick gumman ned igen:
— Han hade allt ändå rätt, gamle Arvid; redia, vettia
bönner blir dä allri’ å desse herrapojkarna. Inte köra in rågen
när han ä’ torr!
Däruppe raspade Brandmarks penna öfver sida efter sida
af ett par stora pappersark. Det var slut med drömmen om
ett stilla, lyckligt bo härute i naturens sköte, långt borta från
världen och människorna. Louisenro skulle aldrig mottaga
sin Louise. Tre års kamp och längtan voro förgäfves. Tre
år hade han gått vilse i Durmans skogar, och om den nya
stig, han nu ämnade beträda, var den rätta, visste han ej.
Men det visste han, att låge vid dess sida den enklaste hydda
med det knappaste bröd för två, och kunde den hyddan nås om
fem år eller tio eller när det herren så behagade, så skulle han
vänta, längta och hoppas på henne ändå, om — hon ville.
Kanske ville hon det inte? Kanske förtviflade hon nu?
Icke ett ord af förebråelse, icke en bitter tanke från honom
skulle hinna henne då. Hon hade rätt i att misströsta. Hvad
hade han kunnat göra för att föra dem närmare föreningens
dag? Intet, alls intet; han var armare nu än då hon först
lofvade att bli hans.
»Fritt språk och öppet hjärta, Lova! Vill du eller vill
du inte? Har du hopp och tålamod ännu? Om inte, så farväl,
ett långt farväl, mitt hjärtas älskade ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
