- Project Runeberg -  Svenskt hvardagslif : samlade romaner af Sigurd / Första delen /
72

(1905) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Durmans testamente - VIII. Ett bröllop på Guds försyn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de stoltaste flickor, mot hvilka framtiden ler i ljus, vekna och
smälta samman inför brudens löfte och ge det ofta i tårar,
med darrande röst. Men den lilla bleka, blyga Lova Strand,
hon liksom växte ett par tum, hennes ansikte sken, de gråa
ögonen glänste och borrade sig in i Arthurs, och det var med
jublande klang i stämman som hon svor att älska honom »i
nöd och lust».

När pastor Bengtsson läst till slut, fattade kronofogden
Eneman fru Strands hand och förde henne fram till brudparet,
till Lovas armar. Själf kramade gubben Arthurs båda händer
och sade: »Gud välsigne och hjälpe er!» Och gamle
Enemans ord blefvo lösen för allas lyckönskan. De vanliga
fraserna ville ej alldeles passa. De närmare bekantas: »Jag
lyckönskar af allt hjärta!» de mera främmandes: »Har den äran
att gratulera!» de manliga ungdomsvännernas tafatta: »Lycka
till, gamle gosse!» — alla byttes de i ett varmt: »Gud hjälpe
och välsigne er!»

En stund därefter stodo brud och brudgum under de stora
kastanjerna midt på gården och talade ifrigt.

— Men, Lova, hvad skall det tjäna till? Den räkningen
är nu en gång uppgjord. Hvarför plåga oss onödigt med vårt
grusade hopp?

— Gör mig till viljes, Arthur, jag ber dig! Jag vill se
allt hvad du arbetat åt — mig.

— Hvad nu, barn? Ha’n I er första tvist på själfva
bröllopsdagen? frågade Eneman.

— Lova vill nödvändigt ut till Louisenro.

— Det är kanske dumt, herr kronofogde, men jag ville
så gärna en gång se den plats där Arthur arbetat och sträfvat
så mycket.

— Det kan jag förstå; jag säger till om min vagn,
afgjorde den gamle.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:33:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvardag/1/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free