- Project Runeberg -  Svenskt hvardagslif : samlade romaner af Sigurd / Första delen /
83

(1905) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Durmans testamente - IX. Kung Durman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

när de kommo dit, ryckte Pärla till och spetsade öronen vid
ett ovanligt sorl ute på slottsgården.

Från Durmans stora sal ryckte kolonisterna ut i tät klunga,
slungande en bland sig högt upp på starka, arbetsvana armar
och brusto ut i ett jubel utan gräns.

I tre år hade de varit administrerade af främmande,
visserligen välvilliga och tillmötesgående män, men dock alla
stående utom deras egen krets. I dag hade de, i enlighet med
Jonas Durmans testamente, för första gången trädt i
maktutöfning och inledt sin själfstyrelse genom att ur sin egen midt
kora en man i koloniens direktion. Och han, som vald med
alla rösterna utom sin egen nu lyftes högre och högre på
kamraternas armar såsom deras erkändt bäste man och blek
af rörelse tog mot deras hyllning, bar Karl Hammars drag.

— Hvad göra de, pappa? frågade Gerda därnere på vägen.

De kröna den förste kung Durman, flicka, svarade
gubben Alm.

Hammar såg dem där de åkte förbi, och ett vemodigt
leende for öfver hans ansikte. Hon måtte anse honom hur
tarflig och simpel som helst; på den plats, han nu en gång
valt, ägde han dock både aktning och tillgifvenhet, det måste
hon se; och med den tanken svingade han käckare än på
gården därhemma hatten till ännu ett sista afsked.

Och en liten hvit näsduk, som viftade till svar mellan
skymmande trädstammar, blef alltid »Kung Durmans» käraste
minne från hans kröningsdag.

Bredare och bredare växte den afmejade tegen nere på
Hammarbo på eftermiddagen. Längre och längre bort förde
ånghästen den lilla älfvan, som spridt sol öfver Hammarbo
herres sommar. Varmare och varmare följde skördemannens
tankar henne, som for för att rusta sig att en gång skörda
rykte och guld.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:33:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvardag/1/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free