Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Durmans testamente - IX. Kung Durman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om ett par veckor var Gerda Alm helt och hållet inne i
sina studier och sitt vanliga lif igen. Sommaren å Durmans
koloni skulle rent af förefallit henne som en drömd idyll, i
fall ej minnet uppfriskats af de många som i hufvudstaden
nyfiket sporde henne efter »den där gamle millionstollens
beryktade socialistiska räddningshem för förfallna studenter».
Fröken Alms far var ju en sorts inspektor där eller hur?
Det hjälpte föga att Gerda skrattade ibland och blef ond
ibland och stampade med sin lilla fot och förtrytsamt
tillbakavisade dessa föreställningar, försäkrande att kolonisterna
på Durman voro de präktigaste unge män i världen, som så
småningom med egna händer arbetade sig upp till relativt
välstånd och oberoende. Man bugade sig och log och sade:
»Märkvärdigt, verkligen högst egendomligt! Hvad fröken
berättar låter nästan som en saga midt uppe i vår praktiska tid.»
Ibland skref mamma, att nu var all säden inne eller att
fåren vid höstklippningen haft 24 skålpund ull eller att
höstrågen var sådd eller att Emma Bredin skurit sig i ett finger.
Gerda läste brefven med intresse och var glad att hennes
föräldrar fått det så trefligt på gamledar; men tusentals nya
intryck undanträngde snart underrättelserna från Hammarbo.
Så fick hon vara med på artistbaler och medverkade på två
matinéer och blef bjuden på farmaceuternas bal af en provisor
från Venersborg och på Hasselbackens afslutningsdag af
värdinnans syster, och vid slottsbacken dök den svartögde violisten
upp precis som i våras och gick och talade med henne om
arbete och inspireradt föredrag och betyg och framtida
engagementer, och hjälpte henne att titta ned i Norrström och falla
i tankar.
Men ännu långt framme på vintern, då hon låg i
halfslummer om morgnarna på sitt lilla rum uppe i femte
våningen vid Kommendörsgatan, for dunkelt för henne minnet
af ett par starka armar, som fällde dagg-glittrande gräs och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
