Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Durmans testamente - X. En kvinna som »offrar» sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pastorskan, när det blef för dystert, bönfallande smeka lilla
Lydias mörka hår och säga:
— Barnet mitt, du har sagt att du inte tror att du kan
älska honom; men om du ändå skulle ta godsägaren Karlsson
däruppe, som tillber dig så varmt?
Lydia svarade, att en vinter på Durman skulle inte tvinga
hennes hjärta, samt gjorde för öfrigt den förståndiga
anmärkningen, att för att »ta» godsägaren Karlsson borde man komma
honom på armhåll nära; rekvirera honom till Durman ginge
väl inte ändå an.
Så skulle de båda damerna försöka förtjäna litet med sina
händers flit. Beträffande kvinnliga handarbeten är detta ett
tröstlöst företag i vårt land, så framt inte alstren utmärka sig
för något särskildt pikant eller konstnärligt. De virkade små
kragar, som Fanny Bredin lofvade sälja i staden, och väntade
sig stora ting däraf. Men Fanny skref att tre kronor stycket
var det mesta hon kunde få, och så kostade garnet två och
tjugufem och det gick åt fjortan dar att få en krage färdig ...
Hade godsägaren Karlsson existerat någon annanstädes
än i fröken Lydias beskrifningar, så kunde han utan risk
kommit nu.
Det var emellertid en annan som tittade in emellanåt, när
han hade sina vägar däråt, och det var sågverksföreståndaren
Jakobson, han som läste på medikofilen i fyra år, men aldrig
tog den, han som kunde deklamera »Niagara» och »Döbeln
vid Jutas» i Durmans sal såsom ingen annan.
Jakobson var den af kolonisterna som hade svårast vid
att sätta sig in i förhållandena. Hans sysselsättning vid sågen,
där en del skrifning upptog den mesta tiden och han blott
då det var riktigt brådtom måste hjälpa till med att tumla
på stockarna, hade ej hunnit gifva honom smak på
kroppsarbetet, hade ej riktigt »brutit om herremannen» hos honom.
Så var han ett stycke sällskapsmänniska och hade lidit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
