Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Durmans testamente - X. En kvinna som »offrar» sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jakobson mulnade och rodnade till högt uppe i den kala
hjässan.
— Nu ska’ vi inte vara naiva, fröken. Nog begriper ni
hvarför jag ränner här?
Den här gången blef det visst verkligt allvar, för första
gången på tjugonio år. Lydia började bli rörd och varm.
— Vi lefva ett ensamt lif, mamma och jag. Det är en
riktig glädje för oss då herr Jakobson hälsar på.
Jakobson tog varligt den svarta schalen — till tre kronor,
med garn för två och tjugofem — ifrån henne, fattade båda
hennes små, magra händer i sina stora, svabbiga, tvingade
henne att se sig rätt i ansiktet och sade:
— Mycket har jag inte att bjuda på, men så beröfvar jag
dig ju heller ingen glans och prakt; — vill du bli min fattiga
lilla hustru, Lydia?
Lydia Strömbom hade alltid tänkt, att om detta ögonblick
verkligen en gång skulle komma — och hon hade ifrigt
hoppats därpå den sista tiden —, skulle hon sätta sig på sina
höga hästar, göra sig riktigt rar och låta förstå att hon
offrade sig för sin kärleks skull. Men när det nu på allvar gällde,
blef hennes hjärta för fullt; ett fuktigt skimmer bredde sig
öfver de mörka, blixtrande ögonen; hon steg upp, lade armarna
om hans tjocka hals och sade:
— Det vill jag, Gustaf.
Med en hos ömma mödrar icke alldeles oerhörd
skicklighet att passa på entré, steg pastorskan Strömbom in i samma
ögonblick. Då de båda nyförlofvade inte gåfvo akt på henne,
ryckte hon till sig ullschalen från spjällkroken, satte sig midt
i soffan och började svepa om sig med moderlig värdighet,
hostade och sa’:
— Jag ser hvad som skett. Det blir inte den framtid jag
drömt för min dotter, herr doktor, och som hon många gånger
kunnat vinna om hon velat, många gånger, herr disponent.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
