Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Durmans testamente - XI. Fyra år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förgifta sitt sinne med erinringarna från den värld han lämnat,
en i korsband ankommen liten amerikansk småstadstidning,
däri en förprickad notis visste omtala, att agenten Arthur
Brandmark, firman Steel & Jacksons driftige och omtyckte
försäljare, ingått som delägare i firmans betydliga pianoaffär,
mot hvars hittills knappast så mycket som de förtjänade
bekanta produkter, Steinways omskrikna flyglar egentligen voro
bara skräp.
Och för fjorton dar sen hade kronofogden Eneman och
Hammar varit vid järnvägsstationen och tagit afsked af och
skickat direkta hälsningar med gamla fru Strand, som vid
sina 68 år ämnade trotsa Atlantens stormar för att komma
till sin Lova, eftersom de nu ändtligen slagit sig igenom
därute och »Arthur är så innerligt snäll att vilja ha mig gamla
i huset», tillade fru Strand med strålande blick, som om hon
redan stått på New-Yorks kaj och sett mrs Brandmark störta
emot sig i high dress.
Både Eneman och Hammar sutto tysta och allvarsamma
då de foro ifrån stationen. Plötsligt, vid en tung suck af
Hammar, tittade gubben upp:
— Inte trodde jag för fyra år sen att den dag skulle
komma då stackars Brandmark var lyckligare än »Kung
Durman», som Almen kallar dig.
— Hvad menar farbror? Är inte jag lycklig? Har inte
jag haft tur mer än någon annan? Vet farbror hvad
tidningsreportern sa’, som var härute i förra veckan?
— Han ljög väl, för det gör tidningsfolk alltid.
— Nej, han frågade om inte andemeningen med kolonien
ändå egentligen var socialistisk, och undrade huru det då
kunde gått för sig att jag, utom Hammarbo, »tillskansat» mig
både stärkelsefabriken och oljeslageriet.
— Jaså, men nog förstår jag att du, oaktadt all din
ekonomiska framgång, inte är lycklig, Hammar. Gubben tilltvingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
