Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Jonas Durmans testamente
- XII. En konsert i X-köping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hjorden betar och klockan klingar,
Klockan klingar på Roines strand.
— — — — — — — —
— — — — — — — —
Hammar höll på att skrika högt, så svedo de tonerna i
hans hjärta. Inte den, nej inte den! Låt dem inte få
Hammarbo sång, gamle Almens favoritvisa, också för sina 25 öre!
På en å stadshussalongens hufvuddörrar fäst lapp hade
Emeli nere på schweizeriet efter bokhandlarens diktamen
skrifvit:
»För dom som önska
deltaga i en änkel kålation för de kånserterande, är gemänsam
6:a à 1,25 (med öl) anårdnad i stora salen. (Båll särskillt.)»
Redaktören stod redan framför borgmästarns fru och
doktorinnan och använde sina öfvertalningsgåfvor för att förmå dem
att ge glans åt kollationen med sin närvaro. Aldrig gingo
de med själfmant, alltid sågo de lindrigt öfverlägsna ut och
sa’: »Ja, men ja’ vet inte ...» aldrig slapp redaktören att
använda de mest bevekande skäl; men till hans uppmuntran
lände, att det heller aldrig var exempel på att han behöfde
använda dem förgäfves. De goda fruarna, som endast sällan
kommo att äta på värdshus, ville bara göra sig rara, i
grunden stormnjöto de af fru Axelins ingalunda oäfna anrättningar
till 1,25 (med öl), de smackade njutningsfullt och anförtrodde
hvarandra hviskande, med stora svettpärlor af ansträngning på
pannan: »Undrar minsann inte på att de stackars ungkarlarna
ledsna på så’nt här i längden. Det smakar ändå inte som
hemma!»
Två gånger lade Hammar sin breda hand på låsvredet till
»stora salen», för att, äfven han, offra sina 1,25 (bål särskildt).
»Styft smörgåsbord!» hviskade biljettförsäljaren i förstugan
uppmuntrande, lifligt öfvertygad att den främmande herrns
tvekan blott gällde den väntade valutan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:33:40 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hvardag/1/0113.html
