Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Durmans testamente - XIII. Hemåt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sina toner ljuda ute på Hammarbo! ja, det var en dag ute på
ängen, då ni sjöng ensamt för mig. Minns ni det, fröken Gerda?
Hennes ögon blixtrade och de röda ringarna syntes ej mer
så skarpa då hon log och svarade:
— Ja, jag minns ...
Så förde hon honom fram till soffan, som man leder ett
barn, satte sig bredvid honom, såg honom in i ögonen och
sade:
— Till er kan jag ju tala uppriktigt; vi äro ju vänner,
inte sant? Ja, jag vet det. Då vill jag till en början säga
er, att med sådana »triumfer», som här i går afton, får allt
Gerda Alm nöja sig äfven för framtiden, så — långt de räcka.
Större lära de just aldrig bli.
— Hur menar ni?
— Jag menar att vingarna voro för svaga, att jag drömt
för djärft, då jag en gång trodde mig kunna bli något riktigt ...
riktigt, ja inte något stort, ser ni; så dum var jag aldrig; men
ändå något, som ingen skulle kunna glömma precis när han
ville, och så något, som skulle »gifva igen», som skulle sätta
mig i stånd att för de gamle. ... Förlåt mig, de hafva det
ju så bra, tack vare er!
Hon satt där så liten och vek och blickade upp mot den
starke mannen vid sin sida nästan med ångest, som om hon
haft något att afbedja därför att hon inte var den han hade
tänkt sig, inte var den stolta sångfågel, hvars lysande horoskop
kärlek och beundran och föräldrastolthet ställt därute på
Hammarbo.
Det glänste till i Hammars ögon. Månne det var sant som
hon sade? Hon komme ju honom närmare så. ... Så kastade
hon upp det lilla älfhufvudet med en trotsig knyck och
fortsatte:
— Men ingen behöfver hysa medlidande med mig. Det
reder sig nog. Jag har arbetat ärligt och är äfven skicklig på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
